11 februari, 2024

Döma eller inte döma

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Luk 10:25-37; Matt 7:12-14; ÄK 10:5

“Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er … Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna.” Luk 6:27,37

Inledning

Det råder ingen tvekan om att destruktiva handlingar ska motarbetas, både rent praktiskt för att stoppa dem, och på ett andligt plan, det vill säga att i möjligaste mån hjälpa de människor som har orsakat skada att tänka om. Herrens uppmaning, ’Vänd om!’ gäller i båda fallen. Vänd om från tanken på att begå en handling som är till uppenbar skada för din medmänniska! Vänd om i sinnet, så att sådana tankar aldrig mer lockar till destruktivitet!

När Herren talar till oss, gör han det både på ett praktiskt och ett andligt plan. Ibland är det rakt på sak, ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.” Andra gånger måste vi ’översätta’ bokstavsmeningen för att göra den begriplig och användbar. ’Älska era fiender’ måste översättas, och det gör vi idag. Så döm inte bokstaven innan anden har fått tala!

Obegripligt

Det som Herren alltid vill få oss att förstå, är att vi ska vända oss bort från ett egoistiskt perspektiv på livet och upptäcka att sann lycka är att dela livet med andra och göra gott mot varandra. 

Ibland uttrycker sig Jesus på ett sätt som vi först inte kan ta till oss. Kapitel 6 i Lukas är ett sådant exempel. Han säger saker som går rätt emot sunda förnuftet.

  • Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er.
  • Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. 
  • Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till.
  • Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad.
  • Om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka.

Men så kommer något som vi begriper:

  • Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.

Den här läsningen som vi har hört idag är mycket intressant uppbyggd. Först får vi höra ovanstående närmast obegripliga saker. Sedan kommer den gyllene regeln, som alla människor kan skriva under på. Därefter följer en beskrivning av hur syndare gör. De visar kärlek, gör gott och lånar ut – men bara gentemot dem som älskar dem tillbaka. Och till sist kommer Jesus tillbaka till den andliga principen om att människokärleken är öppen för att ge utan att begära något i gengäld, se det goda i andra och liknande saker. 

Den gyllene regeln 

Den gyllene regeln står som en balanspunkt mellan övermänskliga krav å ena sidan och en beskrivning av hur syndare fungerar å den andra. Vi ska titta närmre på detta och se vad vi kan lära oss. 

Jesus uppmanar oss att älska våra fiender. Vi har fiender. Vi blir förorättade. Vi blir slagna på kinden osv. Men nu vänder vi på det och låter oss själva vara dem som hatar, förorättar och allt det andra:

  • När vi hatar våra fiender, svarar våra fiender med att älska oss och göra gott mot oss.
  • När vi förbannar och förorättar andra, välsignar de oss och ber för oss
  • När vi slår någon på den ena kinden, så vänder de den andra kinden till oss
  • När vi tar ifrån någon hans mantel, så låter han oss också ta livklädnaden. 
  • När vi tar ifrån någon det som är hennes, så kräver hon det inte tillbaka från oss

Hur känner vi oss nu då? Vi gör de dåliga, onda handlingarna. Men vad får vi för reaktion? Vi har väntat oss bråk, strid, motangrepp, förbannelser, hämnd och annat. Istället möter vi kärlek, omtanke, frid, uthållighet och andra goda egenskaper som vi inte väntat oss. 

Ett egoistiskt perspektiv

Vad alla dessa beteenden står för, hatet, förorättandet m m, är förstås ett egoistiskt perspektiv. Vi kan känna igen oss i alltihop. Vi kan hata någon för en småsak. Hatet kanske snabbt rinner av, men känslan är bekant.

Ja, nu har jag alltså använt de här bilderna på ett vardagligt plan bara för att vi ska kunna känna hur det är om någon möter oss med förståelse och inte reagerar med öga för öga. Men texten handlar egentligen om det andliga. Allt i Ordet handlar om vårt inre liv i första hand. Genom att vända på uppmaningarna och leva sig in i hur det skulle vara att bli bemött såsom Herrens exempel visar, kan vi lära oss hur vi ska handla i motsvarande fall. 

Om vi tar det här exemplet: ”Om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka.” Vi vänder på det: När vi tar ifrån någon vad som är hans, så kräver han det inte tillbaka från oss. Han kanske till och med säger: ’Du kanske behöver något mer’. Då upptäcker vi det galna i det vi gjort. Vad vi har gjort är så futtigt i jämförelse med den generositet som visas oss av den vi varit oärliga mot. 

En oväntad reaktion

Den oväntade reaktionen har gjort att vi vaknar upp. Vi ställs inför en spegel. Vi ser vår dumhet och litenhet, och vi ångrar oss. Vi börjar tänka på ett nytt sätt.

Så verkar Herren i våra liv. När Han ser möjligheten, ställer Han oss inför våra dåliga handlingar, så att vi kan se dem. 

Vi människor ska hjälpa varandra att upptäcka vårt ofullkomliga inre. Men vi ska inte göra det genom att anklaga, fördöma och stöta bort. Med omtanke och generositet ska vi visa på bättre vägar, när en medmänniska gör fel. På samma sätt vill vi att andra på ett kärleksfullt sätt visar oss på bättre vägar. ”Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem.” Luk 6:31; Matt 7:12

Villkorslöst givande?

Jesus undervisar på ett märkligt sätt. Han ställer upp omänskliga krav. Sedan visar Han hur det ser ut om vi bara tänker på oss själva. ”Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? … Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? … Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare gör så.” Luk 6: 32- 34

Vad händer om det förhåller sig så? Jo, vi älskar bara dem som älskar oss. Och de som älskar oss, är bara dem som vi älskar. Kort sagt: det finns ett ömsesidigt beroende, där det är fördelar som räknas, ett ömsesidigt tagande, inte alls något villkorslöst givande. Det värsta med en sådan situation är, att ingen är intresserad av att påtala något moraliskt eller andligt fel hos den andre, som man på ett ytligt plan älskar. Man älskar personen så länge som det passar de egna intressena. Den hållningen är visserligen ömsesidig, men den är ohållbar i längden. Därför upphör sådana förhållanden ofta på ett negativt, bryskt och kärlekslöst sätt. 

”Den Högstes barn” 

Herren uppmanar oss att se på våra motiv. Dels handlar det om att vi själva ska öppna oss för en självrannsakan, dels handlar det om att vi ska hitta medlet för att vara ärliga och uppriktiga mot andra på ett kärleksfullt och omtänksamt sätt. Därför upprepas uppmaningen att utgå från den osjälviska kärleken i sina handlingar: 

”Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn.” Luk 6: 35

Ingen släpphänthet

Som vi hörde från den Himmelska läran handlar det här med att döma inte om släpphänthet, låt-gå-mentalitet eller liknande i det vardagliga livet. Så kan bokstavsmeningen uppfattas, men det är inte det som Herrens undervisning handlar om. Alla texter i Ordet handlar om vårt inre liv. Här i världen måste vi definitivt sätta gränser. Om vi som mänsklig gemenskap och civilisation inte gör det ”skulle samhället falla samman”. I läsningen hörde vi detta: ”Vem inser inte, att om det inte skulle vara tillåtet för oss att döma om den moraliska vandeln hos dem som bor tillsammans med oss själva här i världen, så skulle samhället falla samman. Vad skulle ett samhälle vara, om det inte skulle finnas allmänna domstolar, och om inte var och en skulle få bilda sig ett omdöme om andra?” Äktenskapliga kärleken # 523

Andligt tänkande

Vi måste alltså skilja på det yttre livet och det inre. Andligt sett, då det gäller vår inre mognad och pånyttfödelse, ska vi älska vår fiender, välsigna dem som förbannar oss, vända andra kinden till, ge bort vår mantel, och inte kräva tillbaka det som tagits från oss. 

Vi vet att det pågår en strid i vårt inre mellan det goda och det onda. Det är där som fienden finns, där någon slår oss på kinden och tar saker från oss. De här orden fungerar så här: För vårt ego är sanningen en fiende. Älska därför sanningen som är så irriterande för egot! Gud, godheten och kärleken förbannar sina motsatser som har bitit sig fast i våra känslor. Välkomna därför förbannelsen! Örfilen riktas mot till exempel arrogans, list och lögn. Ta därför med tacksamhet emot tillrättavisningar, alltså ytterligare en undervisningens goda örfil. Mantel är en motsvarighet till en sanning som vi skyddar oss med, fast här betyder manteln motsatsen, en lögn, falskhet. Var glad att någon lyckades rycka lögnens mantel ifrån dig! Om jag bär på fler lögner, så ta dem också, tack! 

”Fördöm inte!”

Så ser det ut i den andliga undervisningen som Herren ger oss. Och därför avslutar Jesus sin undervisning med de bestickande orden om att inte döma: ”Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. Ge, och ni skall få … Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.” Luk 6: 37 – 38

Med de orden försöker Herren lära oss att vara försiktiga med dömandet. Det kan nämligen ställa sig i vägen, så att vi stänger dörren till kärleken och isolerar oss från medmänniskan. 

Det finns en instinkt i oss som är att sitta i elfenbenstornet och tycka att vi nog duger rätt bra som människa. Men det vi gör då är att stänga oss själva ute från en gudomlig kraft som kan omforma vårt inre till något mer änglalikt. 

Så om vi sammanfattar det här, börjar det med andliga lagar för vår inre mognad, ”Älska era fiender”. Sedan får vi höra den gyllene regeln, för det här är något som är ömsesidigt. Vi kan hjälpa varandra att förstå vad vi måste göra upp med inom oss. Sedan får vi exempel som får oss att rannsaka oss och se om vi göder falska tänkesätt, ”syndare älskar dem som visar dem kärlek”. Sedan kommer Jesus tillbaka till den andliga principen om att vi på människokärlekens plan ska vara öppna för att kravlöst vara till andlig hjälp när vi kan. Och det slutar med orden ”Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda!” Men för tydlighets skull, så ska vi naturligtvis bedöma vad som sker i vårt samhälle, och göra som Jesus säger i Johannes:  

”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom!” Joh 7:24

Amen!


Läsningar:

Luk 6:27-38:

Till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. … Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom Han är god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig. Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall man ge er i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er. 
Översättning: Svenska Folkbibeln 1998 

Äktenskapliga kärleken # 523:

Herren säger: ”Döm inte, så blir ni inte dömda”, Matt 7:1. Därmed förstås inte alls dömandet av en människas moraliska och medborgerliga liv i världen utan dömandet om människans andliga och himmelska liv. Vem inser inte, att om det inte skulle vara tillåtet för oss att döma om den moraliska vandeln hos dem som bor tillsammans med oss själva här i världen, så skulle samhället falla samman. Vad skulle ett samhälle vara, om det inte skulle finnas allmänna domstolar, och om inte var och en skulle få bilda sig ett omdöme om andra? Men att döma om hurdant det inre sinnet eller själen hos andra är, således hurdant det andliga tillståndet hos andra är, och därmed hurdan lott de skulle få efter döden – om detta är det inte tillåtet att döma, eftersom det är Herren allena som känner till detta. … Men det är tillåtet att ge en allmän dom som denna: ’Om du i ditt inre är så som du tycks vara i det yttre, så kommer du att frälsas eller fördömas’, men det är inte tillåtet att ge en enskild dom som denna: ’Du är sådan i ditt inre, alltså kommer du att frälsas eller fördömas’.