Vinna över sitt ego

Predikan av pastor Göran Appelgren

“Vilken av dessa tre tycker du nu har visat sig vara den mannens nästa.” Luk 10:36

Läsningar:

Luk 10:25-37:
Då kom en laglärd fram och ville snärja Jesus och frågade: ”Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?” Jesus sade till honom: ”Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?” Han svarade: ”Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade till honom: ”Du svarade rätt. Gör det, så får du leva.” Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: ”Vem är då min nästa?” Jesus svarade:

”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. På samma sätt var det med en levit. Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. En samarit som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus till honom: ”Gå du och gör som han.”

Matt 7:12-14:
Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem. Detta är lagen och profeterna. Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den. Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)

Äktenskapliga kärleken # nr 10:5:
Man kallade till sig dem som trott att himmelsk lycksalighet bara är att av Gudomlig nåd bli insläppt i himlen. En av dem sade: Så snart jag hade kommit till den andliga världen frågade jag om man fick lov att stiga upp till himlen, och de sade att det får vem som helst, men att man måste akta sig så att man inte blir nedkastad. Åt detta log jag och steg upp till himlen. ”Men sannerligen, när jag väl var inne i himlen blev jag nästan livlös och på grund av smärta och lidande både i huvudet och kroppen kastade jag mig framstupa på marken, och jag vältrade mig som en orm som kommer nära elden, och jag kröp fram till ett stup och från det kastade jag mig ned. Sedan tog några som stod i närheten nedanför branten upp mig och förde mig till ett värdshus, där jag kom tillbaka till mina sinnens fulla bruk.

Riktigt dåliga exempel

Vi ska börja den här predikan med några riktigt dåliga exempel på hur människor kan bete sig.

Ni kanske minns, att för ett år sedan ungefär, så hände följande i T-banan i Stockholm. En människa hade fallit ned på spåret. Det fastnade på en övervakningskamera. Nästa sekvens borde ha varit någon som hjälpte den som trillat ner. Men istället såg man hur någon vigt och smidigt hoppade ned och rånade den medvetslösa personen på spåret. Upprörd blir man givetvis. Men sedan kan vi fråga vad som drev den människan? Svaret är egenintresset, det jagiska. Egot kort sagt. Och vi kan fråga oss om det var en lycklig människa vi såg hoppa ner?
Här kommer en påhittad historia. Det sker en liten krock i trafiken. En äldre, väluppfostrad dam med en dyr bil blir påkörd. Det var den andres fel, men den personen lyckas övertala damen att det var hennes fel. Det betyder att hon fick minskad bonus på sin försäkring medan den som var skyldig kunde behålla sin bonus intakt. Det kanske inte är lika dåligt som personen i T-banan, men frågorna är desamma. Vad var det som drev den människan? Var det en lycklig människa?
Och så har vi ägaren till den lilla kvartersbutiken som är ensam med en kund. Det knackar på dörren på baksidan. Det är sophämtning. Han måste gå ut och ber kunden stanna två minuter och vakta affären. Kunden väntar, vaktar men tar betalt för sin tjänst genom att plocka åt sig ett par chokladkakor. Inte lika dåligt som T-banan, eller krocken, men vad var det som drev den människan? Och var det en lycklig människa?
Högskoleprovet har just varit. Mobiltelefoner kan fungera som kontakt med yttervärlden. Fuskarens resultat blir högre och kommer före i kön till intagningen till utbildningen. Inte heller det är lika dåligt som T-banan, eller krocken, men vad var det som drev den människan? Var det en lycklig människa?
Ingen tidning i brevlådan söndag morgon leder till följande tanke. Grannen har väl den andra stora morgontidningen?! Så här tidigt på morgonen är det väl ingen som ser något. Inte lika dåligt som T-banan, eller krocken, men vad var det som drev den människan? Och var det en lycklig människa?

Vem mår bäst?

Och så kan vi fråga oss vem som mår bäst, offer eller förövare. Offren får empati när brottet blir känt. Personen på spåret i T-banan överlevde och fick all sympati. Damens vuxna barn blev upprörda och mamman kände deras värme. Butiksägaren förstod vad som hänt, berättade och fick förståelse från andra kunder. Det är samma sak med fusket på högskoleprovet. Och det var trots allt en granne som såg tidningsstölden. Grannen möter sympati och medkänsla. Offren får empati. De orättfärdiga drar däremot skam över sig.

Det som det handlar om är egot. Människan bryr sig om sitt och ingen annans. Det är den gyllene regeln det handlar om. Matt 7:12 Med dessa förfärliga exempel ska vi nu titta på liknelsen om den barmhärtige samariten.

Den barmhärtige samariten

Texten i Lukas är väl en av de mest kända i hela Bibeln. Samarit har ju t o m blivit ett begrepp för en människa som osjälviskt hjälper en medmänniska. Vi har hört liknelsen så mycket så att vi kanske tror att vi förstår allt där. Låt oss se!

Ett samtal om medmänsklighet

Nyligen hade jag ett samtal med någon som gjorde volontärarbete. Steget var givetvis inte långt från att tala om liknelsen om den barmhärtige samariten. Den ena tanken ledde till den andra, och så blev det en predikan av det samtalet. Tack säger jag till den person som inspirerade mig!

Två perspektiv

Vi kan närma oss den här texten i Lukas, kapitel 10, från två håll. Det självklara är det som handlar om oss människor. ”Gå du och gör som han.” Det är den gyllene regeln igen. Vi ska komma dit, men vi ska börja med ett annat perspektivet.

Herren som samarit

Den barmhärtige samariten är Herren, och det är Han som gör det som beskrivs i liknelsen. Jamen, det är ju Han som berättar liknelsen! Jo, visserligen, men… lyssna här.

Alla andra går förbi, men inte Herren! Han förbarmar sig över alla människor som har råkat illa ut, andligt sett. För den som råkade ut för rövare är det självklart att han behöver hjälp, dvs individen förstår att han eller hon har blivit rånad och lurad, andligt sett. Människan ser sina sår

Rövarna är alla de falska tänkesätt som rinner in i människans tankar och som lurar henne att handla med sitt ego som utgångspunkt.

Råka ut för rövare – helvetiska tankar och begär

Med exemplen ovan är därför de som i liknelsen råkade ut för rövare de som handlade illa, alltså rånaren i T-banan, försäkringsbedragaren, snattaren, fuskaren och tidningstjuven.

De hade nämligen alla blivit lurade att lyssna på det som tilltalade egot, den delen av människan som är totalt avskuren från ett himmelskt inflytande.

Att gå från ”Jerusalem” till ”Jeriko” är att gå från läran till livet, men om läran bara stannar i huvudet, så öppnar man sig för rövare. De rövar bort andlig rikedom som inte kommer till användning. Tänk på den rike mannen och hans lador i Luk 12:13-21.

Rövarna är de onda krafterna som påverkar oss, våra tankar och begär. De påverkar oss på ett sådant sätt att vi t o m tror att det är vi själva som faktiskt vill det vi gör det onda. Man inbillar sig att det onda är gott, och tvärtom. Se t ex Arcana Cœlestia # 892, 5828:3. Var de lyckliga människor? Naturligtvis inte!

Prästen och leviten gick förbi. De gick förbi dessa förfärliga syndare. Harm, upprördhet. De ska ha sitt straff. Varje gång vi tänker så, ja, då är vi en präst och en levit som vet vad som är rätt men inte vågar röra vid det som är obehagligt.

Men den som är oändlig Kärlek, Gud själv, nu närvarande i vår värld i Mänsklig gestalt, Jesus Kristus, Gud i Sitt förhärligade Människoväsende, Han lider med människor som har gått vilse. Är de lyckliga människor? Nej! Säger vår Gud att de får skylla sig själva och låta dem stanna kvar i egoismens fängelse? Nej! Han vill att de hittar ut, hittar ett annat liv.” När han såg mannen, förbarmade han sig över honom.”

Tre saker som Herren gjorde

Sedan gjorde samariten – Herren – tre saker med denna stackars människa. ”Han hällde olja och vin i hans sår och förband dem.” När rånaren i T-banan, försäkringsbedragaren, snattaren, fuskaren och tidningstjuven en dag vaknar upp till andligt medvetande, så kommer de att se sina andliga sår. De inser vilken nöd de befinner sig i. Då finns det En som är villig att göra något åt det. Oljan är förstås medkänslan, ”han förbarmade sig över honom”, den Gudomliga kärleken som alltid finns för varje människa som söker sig till Herren, och vinet är nya tankar som gör att såret kan läka, sanningar ur Ordet.
Det var det första. För det andra så ”förde han honom till ett värdshus och skötte om honom.” Herren har gett oss Ordet, och där finns källan till de kunskaper som helar människans sinne. De som har ansvaret att förvalta och dela med sig av dessa livgivande sanningar är det som kallas ”kyrka”.
Begreppet ’värdshus’ är den aspekt av kyrka som handlar om att lyssna på en människas allra första resonemang om vad som har hänt och hur man kan gå vidare, kort sagt, ett vanligt medmänskligt samtal, där det är den skadade människans behov det handlar om och inte behoven hos den som hjälper, behov av att visa hur mycket bättre man är. Då faller man själv för rövarna, egots listiga inmarsch i ens tankar. Se ÄK 10:4, UF 444 slutet ”kom till sina sinnen igen”
Den ande vi hörde berätta var förmodligen på väg till himlen men var lite för snabb. Man måst först få undervisning i andarnas värld, mellantillståndet, innan man är klar för himlen. Värdshuset var en sådan plats för undervisning med precis samma betydelse som i dagens liknelse.
Och det tredje som vår kärleksfulle Gud gör är detta: ”Och nästa dag gav han två denarer åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka.” Det här kanske det mest geniala i det hela. Varje individ är hela tiden där den ska vara i sin andliga utveckling. Det går inte att skynda på. Den inre längtan efter förändringen är det som bestämmer hur fort det går. ”Sköt om honom!” Det är en uppmaning till oss som församling, och det är en uppmaning till varje individ. Vi ska försöka ge näring åt den inre längtan som finns hos andra.
”Och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka”. Och tillbaka kommer Han, Herren. Han är egentligen med hela tiden, men vi upplever det som att Han kommer tillbaka, när vi känner att vi behöver mer kraft från Honom. Om vi berörs av människors nöd och försöker hjälpa dem, så fyller Herren på, hela tiden, och med så mycket kraft och insikt som vi behöver. Ja, det var väl ett annat perspektiv på den liknelsen.

Vem var nästa?

Nu ska vi gå tillbaka till det vanliga perspektivet, en människa som hjälper en annan människa, den gyllene regeln.

Då finns det två sidor av det. Den här liknelsen är något av det mest djupa och mest intelligenta – om man får säga så – som finns i Ordet. Det som alla kommer ihåg är den avslutande uppmaningen att vi ska gå och göra likadant som samariten, dvs hjälpa den som lider nöd. Men vad är det då för nöd vi talar om? Men först kommer den här dialogen:

’Vilken av dessa tre tycker du nu har visat sig vara en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?’ Han svarade: ’Den som visade honom barmhärtighet.’

Lyssna på det igen:

’Vilken av dessa tre tycker du nu har visat sig vara en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?’ Han svarade: ’Den som visade honom barmhärtighet.’

Den som definieras som nästa här är inte den som råkade ut för rövare! Alltså den som blev hjälpt! Utan den som hjälpte!” Den som visade barmhärtighet.”

Definitionen av den som är ens nästa är den som visade barmhärtighet, eller med ett ord barmhärtighet. Det är barmhärtigheten, det goda hjärtat, som är nästan. Nästan hjälper en annan människa, det vill säga, det är det goda i en människa som hjälper det goda i en annan människa. ”Ens nästa är själva det goda.” En himmelsk lära om det Nya Jerusalem # 89

Herren i människan

Och då knyter vi ihop säcken. Det är bara Herren som har makt och kraft att hjälpa en människa att komma ut ur sitt helvete, rånaren i T-banan, försäkringsbedragaren, snattaren, fuskaren och tidningstjuven. Samariten verkar därför med kraft från Herren. Vi handlar väl mot vår medmänniska med något gott och starkt som vi har fått från Herren.

Ja, det är faktiskt så att utan den kraften från Honom skulle vi inte klara av att vara osjälviska och hjälpa till. Och om vi ser det från andra hållet – från dem som har andliga sår – så gäller även där, att utan kraft ifrån Herren skulle vi också var fullkomligt utlämnade åt egot och falla på vägen precis som de som var rånare i T-banan, försäkringsbedragare, snattare, en fuskare, tidningstjuvar. Tack, Herre, för att du finns. ”Så älskade Gud världen …”.

Människa till människa

Men så är det som att allt vänder i slutet av liknelsen: ”Då sade Jesus till honom: ’Gå du och gör som han’.” Javisst, med den vi är, med det vi har från Herren ska vi hjälpa, gå och göra som samariten. Och när vi gör det ska vi försöka se att Herren vill bli levande i alla människor, också i de olyckliga som fastnat i sina egons snaror, rånaren i T-banan, försäkringsbedragaren, snattaren, fuskaren och tidningstjuven. Och om det är för svårt för oss, ska vi åtminstone hjälpa dem som vi vågar närma oss, men gärna fler än bara dem som är våra egna. ”Om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningarna det också?” Matt 5:47

Två uppgifter

Med detta annorlunda perspektiv, nämligen att samariten är Herren, och att den som fallit bland rövare är en väldigt dålig sida hos oss eller hos andra, så blir slutsatsen att vi har två uppgifter. Den ena är vi ska våga visa våra sår, inför Herren i första hand, och då kan vi bi hjälpta. Det andra är att vi ska våga hjälpa en människa som har råkat väldigt snett i sitt inre liv.

Guds makt – och styrkan i oss

När Gud blev Människa, så tog Han makten över ”dem som hatar oss” Luk 1:71, kort sagt det onda eller de onda andarna i den andliga världen som tränger sig in i våra tankar. Därför har Han och bara Han som klarar av att visa sig Mänskligt kärleksfull mot alla människor. Men det betyder också att vi, mänskligheten, också kan göra det goda på riktigt, när vi ber Herren om kraft. Med Herrens hjälp blir tron till handling. Vi blir starka och kan övervinna oss själv och våra egna motstånd och verka i världen för det goda som kommer från vår Gud.

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” Joh 3:17

Amen!