Älska det goda i en annan människa

“Det största av alla buden är detta: Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är En, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” Mark 12:29

Vi gillar att bli omtyckta

Vi gillar att bli omtyckta och uppskattade för det vi gör. Gång på gång varje dag så tänker vi på det, både hur andra ser på oss, och hur vi ser på andra. En del saker känner vi oss bekväma med när det gäller andra människors beteende, andra inte. Så måste det ju vara för dem som ser och bedömer oss också. Omedvetet så sorterar vi. Det där var fint gjort, men det där andra gillade jag inte. Och vice versa hur andra tänker om oss. Det finns en djup andlig princip bakom dessa våra iakttagelser och omdömen. Det handlar dagens predikan där en skriftlärd frågade Jesus om ”vilket det största av alla buden är”.

Läsningar

Mark 12:28-31:
En skriftlärd kom fram till Jesus och frågade: ’Vilket är det största av alla buden?’ Jesus svarade: ’Det största är detta: Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är En, och du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.’ Den skriftlärde sade: ’Du har rätt, Mästare, det är sant som du säger: han är En, och det finns ingen annan än han. Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och att älska sin nästa som sig själv, det är mer än alla brännoffer och andra offer.’ När Jesus hörde att mannen hade svarat förståndigt, sade han till honom: ’Du är inte långt från Guds rike. Sedan vågade ingen fråga honom längre. 
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

En himmelsk lära om det Nya Jerusalem #88:
I en allomfattande mening så är vår nästa det goda. Att det är det goda som är vår nästa beror på, att människan är vår nästa allt efter beskaffenheten av det goda från Herren som finns hos henne. Och eftersom det goda är vår nästa, så är kärleken också vår nästa, ty allt gott tillhör kärleken. Således är varje människa vår nästa allt efter beskaffenheten av den kärlek, som hon har från Herren.

Ett bud, sedan två

Om vi försöker hitta ett enda bibelcitat som sammanfattar det som religion handlar om, så är det de kända orden: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” Matt 7:12 Liknande formuleringar finns i många andra religioner. Tanken här är att människan ska se sig själv och uppmuntras att ta avstånd från sin egoism.

I sitt samtal med en skriftlärd formulerar Herren en annan sammanfattning, som är något fylligare:

”Det största av alla buden är detta: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.” Mark 12:29-31

I detta svar till den skriftlärde sätter Jesus fingret på att man också ska tänka på Herren, inte bara på sin nästa. Jesus börjar också med budet att älska Herren din Gud. Därefter kommer budet om att älska sin nästa. Att Herren låter de två buden gå hand i hand är viktigt.

I det dagliga livet känns det mest som att vi mest tänker på hur vi ska kunna älska vår medmänniska. Medmänniskan är mer påtaglig och konkret än Herren. Om vi håller upp dörren för en gammal dam, så upplever vi det starkare än när vi tänker på att uppfylla Herrens bud.

Älska Herren

Vi behöver därför ständigt uppmuntran och en påminnelse om att sätta Herren först. Båda buden ska finnas med, men budet att älska Herren får inte glömmas bort.

Vi kan börja med att fråga hur det går till att älska Herren. Det enklaste och vackraste svaret är Herrens egna ord i Johannesevangeliet: ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.” Joh 14:14,15 Eller i en omkastad ordning: ”Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig.” Joh 14:21

Kort sagt: man älskar Herren genom att hålla hans bud. ”Att älska Herren av hela sitt hjärta, av hela sin själ, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft” betyder att älska Herren med hela sitt väsen, inte bara med läpparnas bekännelse, utan med full avsikt och i det  dagliga handlingar.

Älska sin nästa

Hur älskar man sin nästa då? Ja, dels tänker man sig in i hur man själv skulle vilja bli behandlad. Vi går tillbaka till det allmängiltiga budet: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Matt 7:12 Den tydligaste förklaringen som Herren ger oss i Nya testamentet är liknelsen om den barmhärtige samariten. Där får vi veta att vår nästa är den goda gärningen! Den goda gärningen! Den goda gärningen som en annan människa gör.  Eller med ett ord: det är det goda som är nästan som vi ska älska. Jesus frågar nämligen: ”Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som råkat ut för rövare?” Det är alltså inte ”mannen som råkat ut för rövare” som är vår nästa utan den som hjälper. Av de tre som reste samma väg var det bara en som stannade till och hjälpte till. Den personen är vår nästa, alltså den som delar ut hjälp.

Det goda i en annan människa

Swedenborg förklarar saken så här med hänvisning till hur samariten handlade: ”Eftersom han utövade människokärlekens goda, kallas han ”nästa”, Luk 10:29-37. Därav kan man veta, att vår nästa är de som är i det goda.

Om vi sammanfattar vad vi har sagt om de två buden, så blir bilden följande. Vi älskar Herren genom att hålla buden. Vi älskar nästan genom att se det goda i en annan människa och älska det. Vi vet att allt som är gott i en människa kommer från Gud. Alltså älskar vi Gud samtidigt som vi älskar det goda i en annan människa.

Dubbelnatur

Vi skulle kunna gå så långt som till att säga, att utan buden från Herren skulle vi inte kunna göra något gott. Det har att göra med vår dubbla natur. Vi vill å ena sidan tänka mest på oss själva, men å andra sidan vill vi hålla tillbaka egoismen och hitta den sanna människokärleken. Vi slits hela tiden mellan dessa båda. Sanningen är att utan Herren kommer vi hjälplöst att duka under för själviskhetens begär.

Till en början behöver det inte se alltför hemskt ut. Den själviska människan är dessutom duktig på att förklara varför hon behöver tänka mer på sig själv än på andra. Det är det som trädet med kunskapen om gott och ont handlar om. Man ställer Gud, Livets träd, åt sidan, och i dess ställe placerar man sig själv, vilket är vad Trädet med kunskap om gott och ont handlar om. Då kan det bara gå på ett sätt – utför. Så vi behöver Gud väldigt mycket. Därför säger Herren det till oss gång på gång i Ordet. ”Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv, så kan inte heller ni det, om ni inte förblir i mig.” Joh 15:4 Tydligare kan det inte sägas.

Grenen som bär frukt

Så när Herren  är med oss, kan vi motstå allt ont. Vi kan gå tillbaka till vår egen erfarenhet och minnas hur vi har kämpat mot något i vår egen karaktär som vi har insett inte passar in i den himmelska människans egenskaper. Vi har lämnat saken i Herrens händer. Vi har bett honom kämpa vår kamp, och han – ja, vi – har segrat. Vi vet att det som Jesus säger är sant: ”Utan mig kan ni ingenting göra.” När vi är i Herren kan vi älska vår nästa. Vi är då ”grenen som bär frukt av sig själv”, och då älskar vi Herren också, eftersom vi klarar av att hålla hans bud. När vi håller buden, älskar vi alltså både våra medmänniskor och Herren vår Gud. Därför hör de två buden ihop.

Sådden och skörden

Jesus uttrycker den här saken på ett annat sätt i liknelsen om såningsmannen: ”Sådden i den goda jorden, det är den som hör Ordet och förstår det, och han  bär frukt, hundrafalt, sextiofalt, och trettiofalt.” Matt 13:23 När vi tar emot Ordet och erkänner att det är Guds Ord, att Herren finns med i Ordet, så fylls vi av en inre kraft från Herren. Sådden bär frukt. När vi älskar vår nästa såsom oss själva, så gör vi det med kraft ifrån Herren, från hans Ord.

Sättet som de här två buden hänger ihop på är helt avgörande för Nya Kyrkans syn på Gud och livet. Så här sammanfattas Nya Kyrkans tro i början av verket Sanna kristna religionen:

”Den Nya Himlens och den nya Kyrkans tro i sin särskilda form [på människans sida] är denna:

1. Gud är En, i vilken är Gudomlig Trehet, och han är Herren Gud Frälsaren Jesus Kristus.
2. Den saliggörande tron är att tro på honom.
3. Människan skall inte göra det onda, eftersom det är av djävulen och kommer från djävulen.
4. Människan skall göra de goda, eftersom det är av Gud och kommer från Gud.
5. Människan skall göra det goda såsom av sig själv, men samtidigt tro, att det är från Herren hos henne och görs genom henne.

De två första lärosatserna hör till tron, de båda följande till människokärleken och den femte till förbindelsen mellan kärleken och tron, således till förbindelsen mellan Herren och människan.” Sanna kristna religionen #3

”Såsom av sig själv” betyder att vi människor måste ta ansvar för våra handlingar. Men det betyder också att vi erkänner att den kraft som egentligen gör att vi kan stå emot det onda kommer från Herren. Hela människans andliga mognad och tillväxt bygger på de två stora buden, att vi tror på och ”älskar Herren av hela vårt hjärta, hela vår själ, hela vårt förstånd och av hela vår kraft [samt att vi]  älskar vår nästa som oss själva. Inget annat bud är större än dessa.”

Under veckan som kommer kan vi bära med oss dessa tankar. Vi vill göra gott, men det blir mycket bättre, om vi låter Herren vara med. Vi kan öva oss på att låta honom vara med i våra goda gärningar. Allt kommer ju från honom. De två stora buden hör samman, precis som Herrens kärlek för oss hör ihop med att vi kan visa kärlek för människorna omkring oss.

”Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Joh 13:34-34

Amen!