Komma närmre Herren genom bön

“Jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skalla höra min röst.” Ps 55:17-18

Tillståndsförändringar

Afton, morgon och middag, afton, morgon och middag. Vi går igenom tillståndsförändringar hela tiden, men ändå växer något för gång vi går ett varv. Att be är något som finns i alla religioner. Det handlar om att komma i förbindelse med sin Gud. Vi öppnar oss, och han kommer oss till mötes. Ju bättre vi förstår vad en rätt bön är, desto starkare kommer vi att kunna känna en gudomlig närvaro eller en gudomlig ledning. En sak vi måste ha klart för oss är, att bönesvaret kan se mycket annorlunda ut jämfört med vi har förväntat oss. Bönepraxisen utvecklas, och blir så småningom ”ett samtal med Gud”, där vi känner oss trygga och litar på den ”inre åskådningen” blir klarare och klarare.

Läsningar

Ps 55: 55:1-9, 17-19, 23-24:
För sångmästaren, med stränginstru­ment, en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, dölj dig inte när jag ber om nåd. Hör på mig och svara mig! I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga, när fienden ropar, när den ogud­aktige skriar. Ty de vältrar ondska över mig, i sin vrede förföljer de mig.  Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig. Fruktan och bävan drabbar mig, förfäran lamslår mig. Jag tänkte. Om jag ändå hade vingar som duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo. Långt bort skulle jag fly, jag skulle bosätta mig i öknen. Sela. Jag skulle skynda mig att söka skydd undan stormvind och oväder.  Men jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig. Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och han skalla höra min röst. Han friköper min själ och ger den frid så att de inte kan komma mig nära, ty de är många som står mig emot. Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig. Aldrig skall han låta den rättfärdige vackla. Du Gud skall störta dem ner i fördärvets grop. De blodtörs­tiga och falska skall inte nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

Joh 14:12-14:
Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i mitt namn, skall jag göra det.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia #2535:
Bönen i sig betraktad är ett samtal med Gud och  på samma gång en inre åskådning av allt det som är föremål för bönen. Mot detta svarar något som liknar en inströmning i förnimmelsen eller tanken i sinnet hos människan, vilket åstadkommer en viss öppning av hennes inre hän mot Gud. Men detta sker med åtskillnad allt efter människans tillstånd och allt efter den innersta prägeln av det som hon ber om. Om hennes bön är ett utflöde av kärlek och tro och om det enbart är himmelska och andliga ting som hon ber om och ber för, då finns det i bönen något som liknar en uppenbarelse, som ger sig tillkänna i sinnesstämningen hos den som ber. Det kan visa sig som hopp, tröst, uppmuntran eller en inre glädjekänsla.

Arcana Cœlestia #9202:
I Ordet uttrycks en innerlig bön med ”rop”. Det beror på att en bön från dem som ber ur sitt hjärta, hörs såsom ett rop i himlen – även om bönen är tyst. Detta sker, när människor endast tänker, och ännu mer när de börjar sucka av ett uppriktigt hjärta. Detta förebildades genom ”rop” i den förebildande kyrkan … Inte bara tankar, utan i synnerhet böjelser för det goda och det sanna talar i himlen. Att de talar, och om de är brinnande, att de ropar, har jag fått veta av erfarenhet.

Bönesvar, eller ej?

”Jag ropar till Gud …och han  skall höra min röst.” De orden låter väldigt uppmuntrande. Vi öppnar oss mot Herren och han  svarar. Han  kommer oss nära. Men är det så lätt? Hur ser vår erfarenhet av bön ut? Svarar Herren omedelbart på vår bön? Vi har antagligen erfarenhet av båda ett omedelbart bönesvar, eller en bedövande tystnad. Erfarenheten spänner över hela registret. Med det i tankarna ska vi titta på psaltarversen ”Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga, och hans  skall höra min röst.” Ps 55:18

Människans tro på Gud

Det som är märkligt när det gäller en tro på Gud är att vi kan tro på någon som vi inte kan se med våra vanliga ögon, tro på någon som det inte finns bevis på att han existerar. Herren har inte en egen stol vid vårt bord, och han glömde inte sin rock kvar sist han hälsade på; och han skrev inte i gästboken, och inte lämnade han heller kvar en bok. Ändå är vi fullt övertygade om hans närvaro, hans omsorg och kärlek.

En sådan övertygelse om att någon finns, fast hans närvaro inte kan bevisas blir speciellt uppenbar för oss, när vi talar med någon som inte tror på Gud och som utmanar oss i vår tro.

Plats vid vårt bord

Vid en sådan utmaning skulle vi antagligen känna väldigt starkt – och kanske tala om för vår utmanare – att Herren har en plats vid vårt bord, att han har sitt eget rum i vårt hjärta, att han lämnade kvar sin rock med flit för att vi ska använda den till att skydda oss själva mot det onda; och att han lämnade kvar en Bok, nämligen sitt eget Ord. Så för den som tror finns det synliga tecken på hans närvaro – synliga för den inre blicken!

En levande tro

Det är hans Ord som formar vår tro. I Ordet talar han direkt till oss, rakt in i våra hjärtan och sinnen. Hans Ord ”är Ande och Liv”. Joh 6:63 Genom sitt Ord blir han levandegjord inom oss. Livet – eller livaktigheten, som vi känner inom oss kommer från honom. Det är detta som är vår tro. Det är en sådan levande tro som också leder oss in på bönens helande kraft.

Bjud in Herren

När vi ber, tar vi tag i oss själva på ett alldeles speciellt sätt. Vi vänder oss till Herren och bjuder in honom i vårt inre rum. På så sätt stärker vi vår tro. Det kan vi göra när som helst. ”Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga.” Det finns ingen tid på dygnet som Herren inte lyssnar. Vi kan vi vända oss till honom närsomhelst. Vi kan säga precis vad vi vill. Herren uppmanar oss att ”alltid be utan att tröttna”. Luk 18:1 Vi kan befinna oss varsomhelst när vi ber. I Arcana Cœlestia står det:

”En bön från dem som ber ur sitt hjärta, hörs såsom ett rop i himlen – även om bönen är tyst..” Arcana Cœlestia #9202

Herren ger oss följande uppmaning: 

När du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda.” Matt 6:6

Det betyder inte att vi måste uppsöka en avskild plats, utan det betyder att vi ska be från hjärtat. Det är från vårt äkta jag som vi ska be. När vi tänker från hjärtat öppnar vi oss för Herren och han blir närvarande i oss. ”Gå in i sin kammare” kan man göra var som helst, till och med på tunnelbanan i rusningstrafik.

Bönen är en privat sak. När vi ”går in i vår kammare och stänger dörren” går vi in i ett mer innerligt tillstånd, där världen runt omkring oss släpper taget. I det inre tillståndet kan vi se oss själva lite klarare och  lättare uppfatta Herrens närvaro.

Den inre människan

Det är den inre människan som ska sysselsätta sig med bön, ja, som måste vara med i bönen, ty bara det andliga kan nå det andliga eller gudomliga. Människan lever i båda världarna, den naturliga och den andliga. Vår mesta tid ägnar vi åt denna världens angelägenheter, men det måste vara en målsättning att göra det andliga livets angelägenheter mer medvetna i vårt tänkande. När det andliga får större plats, blir Herren mer närvarande, först i det inre, sedan i våra handlingar.

Bönesvar

Livet kan vara svårt ibland. Vi kan drabbas av sorg, förtvivlan, förvirring eller tappa orienteringen i livet. Alla sådana upplevelser hör ihop med världen, med andra människor, med pengar och ägodelar. Hur ska vi då kunna uttrycka en bön som ställer oss i ett nära förhållande till Herren samtidigt som vi knyter samman bönen med faktiska problem som vi vill lösa i den här världen?

”Afton, morgon och middag vill jag sucka och klaga.” När vi inte längre klarar av alla problem i det dagliga livet, då ber vi en bön om hjälp. Vi ”klagar”. Psaltarversen har orden ”afton, morgon och middag”. Vid aftontiden går solen ned, och mörkret tar över. Vi kan inte längre se klart.

Sanningens ljus

Herren försöker hela tiden att leda oss till sanningens ljus och därefter till goda gärningar. I evangeliet säger Herren:

”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Joh 8:12

Det är när det ljuset blir svagare som vi kommer in i ett aftontillstånd. Vi har alla en ofullkomlig bild av vad livet och världen handlar om. Vi har också en dragning till företeelser som har väldigt lite med andliga kvaliteter att göra. Felaktiga tänkesätt leder oss fel. Det är dessa tänkesätt som Psaltaren kallar fiender:

”Fienden ropar … [och] den ogudaktige skriar.” Ps 55:4

Om vi faktiskt vill följa Herren, vill vi komma bort från inflytandet från helvetena. Psaltarens ord klär vår ångest i passande ord:

”Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, dödens fasor faller över mig.” Ps 55:5

Det enda vi vill göra i ett sådant läge är att ropa på hjälp. Och det ska vi göra. ’Hjälp mig, Herre. Jag behöver Din hjälp’.

Hjälp på vilket sätt?

Men frågan är hur hjälpen ska se ut. Vad är det vi vill ska ske, när vi ber till Herren? I Nya testamentet säger Herren ofta att vi ska få det vi ber om. ”Bed och ni skall få … ty var och en som ber, han får.” Matt 7:7-8 Men vi behöver mer vägledning än så för att förstå hur vi ska be.

Det är alldeles uppenbart att Herren vill hjälpa oss, och vill att vi ska komma bort från oro och ångest. Han säger:

”Vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er. Bed och ni skall få, för att er glädje skall vara fullkomlig.” Joh 16:23-24

Jesus, Sonen, säger att vi ska be till ”Fadern” i hans, det vill säga ”Sonens” namn. Det finns en viktig princip dold i dessa enkla ord. ”Fadern” syftar på det goda, och ”Sonen” på det sanna. I vår bön ska vi söka oss fram till det goda. Vi ska försöka se hur ett gott resultat kan tänkas se ut i den problematiska situation vi ber om hjälp att komma bort ifrån. Det goda kan bli verklighet om vi ser klart, om vi upptäcker en sanning eller ett sant tänkande. Det tänkandet är ”Sonen”, den Gudomliga Sanningen, den som finns i Guds Ord.

”För att er glädje skall vara fullkomlig.” Joh 16:24

Herren vill se oss glada, men den glädje han talar om är inte tillfällig glädje i den här världen i första hand, utan evig glädje.

Ett högre, andligt tänkande

Genom att be om upplysning i vårt högre, andliga tänkande, kan vi upptäcka en väg ut som vi inte hade prövat, så länge vi befann oss enbart på det vardagliga och världsliga planet. Guds Ord lyfter oss till en högre utsiktspunkt. Där ser vi i ett nytt ljus. Där upptäcker vi vad vi måste göra för att komma ut ur vårt aftontillstånd. Guds Ord har alltid en lösning. Herren har alltid en lösning, men det är inte alldeles säkert att vi vill lyssna. Men om vi gör det, finns det ett svar. Det finns alltid ett svar, om man vill närma sig Herren. ”Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Joh 15:7

När vi ser förändringens kraft i de förslag som kommer med bönesvaret, ja, då kommer vi in i ett nytt tillstånd, morgonen. Solen höjer sig över horisonten. Solstrålarna har en gyllene, varm färg. Hjärtat gläder sig. Vi tar oss ut ur mörkret och isoleringen. Vi vill känna oss nära andra människor igen. Vi blir mer aktiva och utåtriktade.

Tacksamhet

Då kan vi falla på knä igen, men den här gången med ett utrop av glädje och tacksamhet. Tack, Herre, för att du har förlöst mig! ”Jag ropar till Gud, och HERREN skall frälsa mig. … Han skall höra min röst.” Ps 55:17-18 I morgontillståndet vet jag att Herren har hört min röst, och att han har räddat mig. Bönen blir en helt annan, men det är en bön. Det är ett samtal med Herren. Han vill höra lovsånger och glädjeyttringar lika väl som klagorop.

Middagstillståndet

När den första lugnande glädjen har lagt sig, kanske vi börjar fundera på obehaget som vi upplevt och den positiva lösningen. Vi kommer in i ett klart dagsljus, middagstillståndet. Redigt och klart funderar vi på detaljerna i det som har skett, och vi kan dra nyttiga lärdomar av det. Om det är något i vår utvärdering som är oklar kan vi vända oss till Herren igen. Herre, hjälp mig att klart förstå vem jag är, vad jag har gjort, och vad jag ska göra i fortsättningen. Det är en annan slags bön, lugnare och kanske insiktsfullare. Men det är en bön. Det är ett samtal med Herren mitt på dagen. Sedan närmar sig aftonen – och morgonen …

Afton

Ofullkomliga som vi är kommer vi att gå genom tillståndsförändringar gång på gång, afton, morgon, middag. Men så länge som vi litar på Herren och försöker att se hans vilja med varje ny svårighet, så kommer vi mer och mer att kunna se att Herren besvarar alla våra böner.

”Kasta din börda på HERREN. Han skall uppehålla dig, aldrig skall han låta den rättfärdige vackla.” Ps 55:23  

Amen!