Mat i överflöd – Herrens heliga nattvard
Predikan av pastor Göran Appelgren
“Den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.” Joh 4:36
Läsningar
Matt 14:16-21:
Jesus sade till lärjungarna: ’Ge dem att äta.’ De svarade: ’Vi har bara fem bröd och två fiskar här.’ Han sade: ’Hämta hit dem till mig.’ Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och lärjungarna plockade upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.Joh 4:8, 31-36:
[Några av] Jesu lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat … Under tiden bad lärjungarna honom: ’Rabbi, ät.’ Men han sade till dem: ’Jag har mat att äta som ni inte känner till.’ Lärjungarna sade till varandra: ’Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?’ Jesus sade: ’Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Säger ni inte att det ännu är fyra månader kvar till skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd. Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång’.Arcana Cœlestia #1016:
Hos en pånyttfödd människa förökas ingenting i hennes yttre människa, eller uttryckt med andra ord, ingenting av gott och sant växer till där annat än som ett resultat av människokärlekens verksamhet. Människokärlek är som värmen om våren eller under sommaren, som får gräs, örter och träd att växa. Utan värmen växer överhuvudtaget ingenting. Det är med hjälp av det goda som kommer av människokärleken som det goda och sanna förökas.
Herrens heliga nattvard
Idag firar vi Herrens heliga nattvard i kyrkan. Alla vet att man då äter osyrat bröd och dricker vin. Det är den ritual som gömmer de djupaste mysterierna i den kristna traditionen. Det talas mycket om bröd i Bibeln, alltifrån Adam och Evas utdrivande från paradiset, 1 Mos 3:19, mannat i öknen, 2 Mos 16:4,15, och nu i nattvarden som Herren instiftade med sina lärjungar. Precis som den fysiska kroppen behöver föda, behöver människosjälen få sin bestämda föda, det vi kallar andlig föda. Brödet och vinet i nattvarden är en symbol för detta behov. Vi ska samtidigt tänka på bespisningsundret, då Herrens närvaro gjorde att flera tusen människor blev mätta. De hungrade efter rättfärdighet, och de fick andlig föda som gjorde dem mätta.
”Den föda som kallas andlig föda, är att förstå sanningen och ha förstånd om det goda, och ett underbart faktum är att änglarna blir livnärda av denna föda.” Arcana Cœlestia #5576
Vi äter hela tiden
Har ni tänkt på hur mycket tid och energi vi lägger ned på ätande! Det är så självklart att vi inte stannar upp och tänker efter. Frukost, morgonfika, lunch, något på eftermiddagen, kvällsmåltid, nattmacka. Ja, det finns ju alla möjliga varianter. Måltiderna är motorn som driver oss framåt precis som en väldig dieselmotor i ett fartyg eller en jetmotor i ett flygplan. Utan mat skulle vi efter ett tag inte kunna röra oss en meter. Till slut skulle vi dö. Därför ser vi hela tiden till att få i oss föda. Och då orkar vi vara verksamma och göra nytta för varandra. Det är ju det som är livets egentliga innehåll, alltså att vara verksam. Måltider kan vara och är ofta trevliga, men de är i grund och botten till för att vi ska få krafter för det vi egentligen vill hålla på med.
Bibeln och mat
Även i bibelberättelserna handlar det mycket om mat. Första gången vi hör talas om det är när Adam och Eva kastas ut ur lustgården: ”Du skall äta av markens örter. I ditt anletes svett skall du äta ditt bröd.” 1 Mos 3:18-19
Och längre fram när Abraham och Sara får besök av tre änglar, blir det kalas. Abraham sa till änglarna: ”Jag skall hämta ett stycke bröd, så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har tagit vägen förbi er tjänare.” Och sedan blev det både brödkakor och en späd och fin ungkalv med gräddmjölk och söt mjölk. 1 Mos 18:5-7 Och så fortsätter det. Det handlar väldigt mycket om mat eller inte mat, bli mätt eller inte bli mätt, odla och skörda, hålla djur och tillreda dem. Hos profeten Haggai hör vi detta: ”Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta.” Haggai 1:6
I Nya testamentet tar fadern fram den gödda kalven när han har återfunnit sin son. Se Luk 15:23 Och det är många tillfällen där Jesus gör något med mat, där nattvarden är det viktigaste. Det finns ett kapitel i Johannes som kretsar kring Jesus som ’Livets bröd’. Se kap 6
Andlig mat
Vi har uttrycket andlig spis eller andlig mat. Och det är ju det som de här ställena från Ordet handlar om. Andlig spis gynnar den andliga tillväxten eller mognaden. Själen behöver föda lika mycket som kroppen. Annars tynar den bort, eller mår dåligt, eller väljer i desperation föda som förgiftar och till slut dödar själen. ”Detta är den andra döden” som det står i Uppenbarelseboken. Se Upp 2:11, 20:6, 14, 21:8
I huvudsak är andlig föda det som vi kallar godhet eller kärlek. Alla människor vill bli älskade -för den vi är, för det vi gör. I Bibeln är bröd, manna, den gödda kalven exempel på begrepp som avser godhet. Bibeln talar också mycket om den andra ingrediensen som kroppen kräver – vatten eller andra former av drycker som släcker törsten, ’gräddmjölk och söt mjölk’ eller vin. Men den fasta födan är den väsentliga. Det gäller både kropp och själ.
Det är nästan omöjligt att äta en större mängd fast föda utan att dricka något. Det kan illustrera att det som vatten står för är till hjälp men inte är det väsentliga. I överförd mening betyder det att godheten, bröd, får hjälp av sanningen, vatten. Sanningen behövs men godheten är viktigast. Sanningen är som ett redskap, nästan som gaffel och kniv, för att vi ska få i oss den andliga födan godhet.
Rätta redskap
Det finns en viktig andlig princip som är att, en sanning är en sanning enbart om det finns kärlek i den. ”Människan är i kärlekens goda och i sanningar därifrån så länge som det finns godhet i hennes sanningar.” Uppenbarelseboken förklarad #696:6 Om det inte finns kärlek i dem, så är det som att de inte existerar. Låt oss gå tillbaka till gaffel och kniv som redskap. Det står mat på bordet och regeln är att den enbart får ätas med gaffel och kniv, inte med händerna. Alla som har gaffel och kniv är välkomna, för det fanns hur mycket mat som helst. Det är ju det som bespisningsundret beskriver, där flera tusen människor åt sig mätta trots att det bara finns lite bröd och några fiskar från början. Så de som kommer och äter tar med sig gaffel och kniv. Fast en del har bara med sig ett foto eller en bild i sin smartphone på en gaffel och en kniv. Och på något märkligt sätt tror de att de ska kunna äta med det. ”Ta med gaffel och kniv”, hade de hört.
För dem var den så kallade sanningen inte till någon hjälp. Den finns i minnet, på tungan, men inte i hjärtat. Sanningen måste vilja något för att vara sanning på riktigt. Vi måste vilja något med den sanning vi säger att vi har.
Nattvarden handlar om ånger och bättring och ett nytt möte med Herren. Säga ’ånger’ är lätt. Att göra den är svårare. Säga ’bättring’ är lätt. Att göra den är svårare. Det spelar ingen roll hur många sanningar vi har i minnet, om vår avsikt inte är att använda dem för att hitta riktig andlig föda.
Det heliga bandet
Ordet, Bibeln, vimlar av uppmaningar till att ha rätt attityd, rätt avsikt och vilja med sitt sökande efter sanning och mening i livet. Så här säger profeten Hosea: ”Otukt och vin, gammalt eller nytt, tar bort förståndet.” Hosea 4:11
’Otukt’ är inte bara ohämmade köttsliga begär. Det handlar i första hand om, att i sitt sinne bryta det heliga bandet mellan sanning och godhet. Det kan ske på många olika sätt – genom lögner, förtal, girighet, hämndlystnad och mycket annat som så uppenbart bryter mot de Tio budorden. Kort sagt så har sanningen inte det minsta värde så länge som den inte är förbunden med eller syftar till att söka godheten. Hur mycket sanning man än har i huvudet – ”vin, gammalt eller nytt” –, så är den verkningslös så länge otukten finns kvar. Den ”tar bort förståndet.” Hosea 4:11
Ordspråksboken säger så här: ”Den som brukar sin åker får bröd så det räcker; den som jagar efter fåfängliga ting saknar förstånd.” Ordspråksboken 12:11
Och i Nya testamentet säger Jesus samma sak med andra ord. I det följande citatet står ’Fadern’ för det goda och kärleken, medan ’Sonen’, Jesus själv som säger detta, står för sanningen och visheten. Lyssna: ”Ingen kan komma till mig [Sonen], om inte Fadern som har sänt mig [Sonen] drar honom.” Joh 6:44 Alltså: om inte kärleken finns med i vårt sanningsökande, så hittar vi inte fram till sanningen – på riktigt. Vi ser sanningen men den ligger utanför oss. Då kan inte den så kallade sanningen hjälpa oss att få riktig andlig spis. Det var bara gaffel och kniv på ett foto och inte på riktigt.
Två sorters godhet
Detta betyder att sanning nästan är en annan form av kärlek. Vi skulle kunna kalla godheten för godhetskärlek och sanningen för sanningskärlek. Vi hörde i läsningen:
”Ingenting av gott och sant växer till annat än som ett resultat av människokärlekens verksamhet. Människokärlek är som värmen om våren eller under sommaren, som får gräs, örter och träd att växa … Det är med hjälp av det goda som kommer av människokärleken som det goda och sanna förökas.” Arcana Cœlestia #1016
När vi tänker på nattvarden och brödet och vinet, brukar vi se det som att brödet är godheten eller kärleken och vinet sanningen eller visheten. Det är sant, men med funderingarna som vi har ägnat oss åt idag, så står det klart att även vinet har med kärleken att göra – sanningskärlek som jag kallade det för tidigare.
Ett större ansvar
Genom att se det på det sättet läggs ett större ansvar på oss. Nästa gång vi blir osams med någon i en diskussion om hur saker och ting ligger till, så kan vi stanna upp och tänka så här: Finns det kärlek och omtanke i mina resonemang? Eller handlar det bara om att jag är så van att tänka på just det sättet? Motparten använder fel ord, resonerar inte enligt mina invanda tankebanor, som ju kan ha förslöats. Så, ja, jag kanske ska vara tyst och låta mitt sinne beröras av någon annans sanningskärlek trots att jag inte känner igen tankarna. När vi öppnar oss för att beröras av Herrens närvaro genom andra människor, kommer vi att få ny föda och känna oss så mycket mer levande och tacksamma över livet.
Den mat som mättar
Det är det som de djupsinniga orden i johannestexten i dagens läsning handlar om: ”Redan nu får den som skördar sin lön. Han samlar in frukt till evigt liv, så att den som sår och den som skördar kan glädja sig på samma gång.” Joh 4:36 Den ena personen sår sanningskärlek, och den andra personen tar emot den. Och det som är så vackert i det är, att båda har öppnat sig för den Gudomliga kärleken, det som jag har kallat godhetskärlek. Det är riktig andlig föda. Den strömmar in när alla tillsammans och samtidigt förstår, känner och är övertygade om att död så kallad sanning stänger ute, medan levande, mogen sanning öppnar dörrar.
Den mat som inte mättar är tankar och känslor som inte har någon förankring i det himmelska. Men den mat som mättar är de tankar och känslor som har som mål att gå till rätta med sig själv och att vara en Herrens tjänare som tar emot kärleken och visheten från honom och delar med sig till medmänniskorna. Av den maten finns det hur mycket som helst! Herren har gett oss ett exempel. Det är om det som det handlar i de första verserna i dagens läsning från Johannes:
Att vilja göra gott
”Lärjungarna bad Jesus: ’Rabbi, ät. ’Men han sade till dem: ’Jag har mat att äta som ni inte känner till.’ Lärjungarna sade till varandra: ’Inte kan väl någon ha kommit med mat till honom?’ Jesus sade: ’Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk’.” Joh 4: 31-34
Att vilja göra gott fungerar som andlig föda. Viljan att göra gott fyller själen med tillfredsställelse. Så ju mer vi tänker så om livet, desto mer tillfreds kommer vi att känna oss. Det är det som är den inre friden som vi alla söker, och som Herren vill ge oss. Herrens vilja har en oändlig, ostoppbar kraft som är att vilja ge allt sitt goda till oss. Låt oss göra det som behövs, så tar vi emot det goda från honom, och då kan också vi ärligt säga:
”Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk.” Joh 4: 34
Amen!
