Resan fortsätter: Ett steg direkt in i livet efter döden
Predikan av biskop Peter Buss, Jr.
“Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på Mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på Mig skall aldrig någonsin dö.” Joh 11:25-26
Läsningar:
Joh 11:1 – 44 (delar):
Nu var en man sjuk, Lasarus från Betania, Marias och hennes syster Marthas stad… Jesus älskade Marta och hennes syster och Lasarus. När han hörde att Lasarus var sjuk stannade han därför ytterligare två dagar på den plats där han var. Sedan sade han till lärjungarna: ”Låt oss bege oss till Judéen igen… Vår vän Lasarus sover, men jag går dit för att väcka honom.” Då sade hans lärjungar: ”Herre, om han sover kommer han att bli frisk.” Jesus talade emellertid om sin död, men de trodde att han talade om att vila i sömnen. Då sade Jesus klart och tydligt till dem: ”Lasarus är död. Och jag är glad för er skull att jag inte var där, så att ni kan tro. Men låt oss ändå gå till honom…” Så snart Marta hörde att Jesus skulle komma, gick hon och mötte honom, men Maria satt kvar i huset. Marta sade nu till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött. Men redan nu vet jag att vad du än ber Gud om, så skall Gud ge dig det.” Jesus sa till henne: ”Din bror kommer att uppstå igen.” Marta sade till honom: ”Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den yttersta dagen.” Jesus sade till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva, fastän han dör. Och den som lever och tror på mig skall aldrig dö. Tror du på detta?” Hon sa till honom: ”Ja, Herre, jag tror att du är Kristus, Guds Son, som ska komma till världen …” När sedan Maria kom dit där Jesus var och såg honom, föll hon ner vid hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött.” När Jesus därför såg att hon grät och att judarna som följde med henne grät, suckade han i anden och blev bekymrad. Och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade till honom: ”Herre, kom och se.” Jesus grät…Sedan… blev [han] återigen häftigt upprörd och gick till graven. Det var en grotta, och en sten låg mot den. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Marta, den dödes syster, sade till honom: ”Herre, vid det här laget är det en stank, för han har varit död i fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt till dig att om du tror skall du få se Guds härlighet?” Sedan tog de bort stenen från den plats där den döde låg. Och Jesus lyfte upp sina ögon och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Och jag vet att du alltid hör mig, men för de människors skull som står bredvid har jag sagt detta, för att de skall tro att du har sänt mig.” Och när han hade sagt detta, ropade han med hög röst: ”Lasarus, kom fram!” Och han som hade dött kom ut, bunden till händer och fötter med gravkläder, och hans ansikte var inlindat i ett tygstycke. Jesus sade till dem: ”Lossa honom och låt honom gå.”
(Översättning: Svenska Folkbibeln)Himmel och helvete #421-422, 426:
Andarnas värld är varken himmel eller helvete, utan en plats eller ett tillstånd mellan dessa två. Det är dit vi först anländer efter döden, och i sinom tid antingen upphöjs till himlen eller kastas ner i helvetet beroende på vårt liv i denna värld.
Andarnas värld är en plats halvvägs mellan himmel och helvete, och den är också vårt eget mellantillstånd efter döden… Ett himmelskt tillstånd för oss är föreningen av det som är gott och sant inom oss, och ett helvetestillstånd är föreningen av det som är ont och falskt inom oss. När det goda i en andemänniska förenas med sanningen, då kommer den individen till himlen, eftersom denna förening som sagt är himlen inom oss. När å andra sidan det onda förenas med det falska inom oss, då kommer vi till helvetet, eftersom denna förening är helvetet inom oss. Den föreningen äger rum i andarnas värld, eftersom vi då befinner oss i ett mellantillstånd.
Det finns ett stort antal människor i andarnas värld, eftersom det är där alla först samlas, där alla undersöks och förbereds. Det finns ingen fast gräns för vår vistelse där. Vissa människor kommer knappt in i den och blir genast antingen upptagna i himlen eller nedkastade i helvetet. En del stannar där i några veckor, andra i ett antal år, dock inte mer än trettio. Variationerna i vistelsens längd beror på överensstämmelsen eller bristen på överensstämmelse med vår djupare och vår mer utåtriktade natur.
Vårt livs bana
Det är fantastiskt att stanna upp och reflektera över hur våra liv fortskrider. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi måste göra. Det finns vissa mönster: kanske ett schema som får oss upp och iväg, duscha, klä på oss, äta och ut genom dörren till vår arbetsplats, eller organisera ett gäng barn för skolan, eller förbereda oss för några projekt och ärenden som vi har planerat för oss själva just den här dagen. Vissa dagar är mycket strukturerade och andra dagar är mer avslappnade. Det finns dagar då vi får åka på utflykter, andra dagar lämnar vi knappt huset. Vissa dagar innehåller mycket fysisk aktivitet och mycket interaktion med andra människor, medan andra dagar är mer stillasittande, då det bara är vi och vår dator eller bok eller vårt projekt.
Det fantastiska, som vi knappt märker om vi inte är uppmärksamma, är att åren glider förbi. Barndom övergår till tidig vuxenålder. Vi får barn som så småningom växer upp och flyttar hemifrån. Flytt och karriärbyte sker. Och helt plötsligt står vi där som pensionärer.
En av de saker som Herren uppmanar oss att tänka på är vart allt leder. Så mycket i Ordet påminner oss om att livet är tänkt att gå i en riktning som Herren har bestämt. Israels barn lämnade Egypten och vandrade i ödemarken på sin väg till det förlovade landet. Deras dagar, som utan tvekan var fyllda med deras egna variationer och valmöjligheter, var ändå organiserade utefter en central riktning. Sedan finns det påminnelser från Herren om den större resa vi befinner oss på – den som leder till himlen:
”Oroa er inte och säg: ’Vad skall vi äta?’ eller ’Vad skall vi dricka?’ eller ’Vad skall vi ha på oss?’ …Utan sök först rikets Gud och hans rättfärdighet, så skall allt detta läggas till er.” Matt 6:31,33
”Men Gud sade till honom: ’Du dåre! I natt skall din själ krävas av dig; vem skall då ha det som du har skaffat? Så är det med den som lägger upp skatter för sig själv och inte är rik inför Gud.” Luk 12:20-21
Och från Nya Kyrkans Skrifter: ”Vad borde ligga någon varmt om hjärtat mer än hans eller hennes liv som varar i evighet? Om människor förstör sina själar under sin livstid, förstör de dem då inte för alltid?” Arcana Caelestia #794
Det som dessa citat uppmanar oss att tänka på är naturligtvis att det andliga livet måste filtreras ner i vår livsstil. Vi befinner oss på en andlig resa, vare sig vi är medvetna om det eller inte, under vilken vår karaktär formas. Vad vi bryr oss om och vilka vi är formas dag ut och dag in av vad vi väljer att göra med vår tid. Om vi ser det på det här sättet kan det som vi har att göra under dagen vara att sträva efter att inkludera Herren i vårt tänkande och beslutsfattande, att använda våra gåvor och talanger för att vara till välsignelse för andra människor, att lära oss mer om vad Herren verkligen bryr sig om, att arbeta med särskilda vanor eller reflexer i våra liv som behöver förändras, och så vidare – allt detta hör till det andliga livet.
Anledningen är att vi uppmanas att reflektera över att våra liv, tillsammans med allt som ingår i dem, har en räckvidd långt bortom de cirka åttio år som vi lever här på jorden. Livet i den här världen kan visserligen komma till ett slut, men det är alldeles för mycket som pågår för att livet i sig bara ska ta slut. Det finns ett liv efter döden.
Resan fortsätter
Det är därför vi i dag riktar vår uppmärksamhet mot resans fortsättning, mot övergången från detta liv till nästa och de händelser som utspelar sig omedelbart efter ankomsten till den andliga världen – världen där vår ande bor.
För att få vägledning vänder vi oss idag till Herrens Ord och närmare bestämt till en berättelse om död och uppståndelse. Det är berättelsen om uppväckandet av Lasarus. Som vi hörde dog en man som Jesus var bekant med under sitt liv i den här världen. Berättelsen skildrar den förutsägbara sorgen hos dem som tillhörde hans familj, särskilt hans systrar Maria och Marta. Allt de kunde se var slutet på hans liv. De hade hört ett och annat om ett liv efter döden och hade därför en föreställning om ”uppståndelsen på den yttersta dagen”, Joh 11:24, men vi kan lätt föreställa oss att de, liksom miljontals människor idag som står inför en nära anhörigs död, led av bristen på klar insikt om hur detta liv efter döden ser ut.
Vad gjorde Jesus som svar på detta? Han sade till dem: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva, fastän han dör. Och den som lever och tror på mig skall aldrig dö. Tror ni på detta?” Joh 11:25-26 Sedan fortsatte han med att utföra ett av de mest dramatiska och mäktiga miraklen i sin gärning, genom att uppväcka Lasarus från de döda. Joh 11:43 Naturligtvis fortsatte det livet i den här världen. Men det är inte svårt för oss att se att hela händelsen med miraklet var utformat för att lära människor att det finns ett liv efter döden, att Herren är starkare än döden. Han är uppståndelsen och livet, han strävar efter att ta bort sorgen hos dem som förlorar en nära anhörig i döden, och han får livet att fortsätta.
Berättelser som denna och flera andra i Bibeln bekräftar för miljontals människor att det finns ett liv efter döden, en plats som kallas himlen, en fortsättning på det liv vi lever här. Det finns många idéer om hur det livet ser ut, en del av dem är övertygande och andra är lite konstiga. Men det finns helt enkelt ingen tydligare och mer fullständig bild av hur det livet ser ut än den vi har tillgång till genom Skrifterna, särskilt i verket Himmel och helvete. Det är en grundläggande lära i den Nya Kyrkan att Herren Jesus Kristus har uppenbarat nya sanningar för världen, precis som han sade att han skulle göra. Och en stor del av dessa nya sanningar avslöjar för första gången hur livet efter döden ser ut.
Intressant nog har den del av denna bok som vi fokuserar på idag relativt lite att göra med vare sig himmel eller helvete. Ja, dessa två områden är viktiga realiteter i livet efter döden. Ja, goda människor samlas på den plats som kallas himlen, och de som inte vill ha något att göra med Herren eller det andliga livets ting dras tillsammans med andra som är som de själva till den plats som kallas helvetet. Men en av de nya sanningar som den här boken avslöjar gäller ett område mellan himmel och helvete, som kallas ”andarnas värld”. Vi läste om andarnas värld tidigare i gudstjänsten. Den börjar med att säga:
Andarnas värld är varken himmel eller helvete, utan en plats eller ett tillstånd mellan dessa två. Det är dit vi först anländer efter döden, och i sinom tid antingen upphöjs till himlen eller kastas ner i helvetet beroende på vårt liv i denna värld. Himmel och helvete #421
I detta korta stycke på två meningar kommer vi i kontakt med flera verkningsfulla begrepp om livet efter döden. För det första finns det naturligtvis en plats mellan himmel och helvete, och det är där människor förbereds för antingen himmel eller helvete. Men det är mer än en plats, det är ett tillstånd.
Ett nytt, men ändå välbekant tillstånd
En av de grundläggande skillnaderna mellan livet i den här världen och livet i nästa är att allt där kretsar kring vem vi är på insidan. Tid och rum fungerar inte på samma sätt som här. Det finns ingen fixering av fysisk materia som det finns i den här världen. Ja, det finns träd och hus och gator och fåglar och allt möjligt annat som vi kan se med våra ögon och röra vid med våra händer. Ja, vi har till och med händer och ögon och hela kroppar som gör att vi kan fungera och interagera med andra människor där. Men den yttre världen är nu en återspegling av vår inre värld.
Vi kan se detta om vi för ett ögonblick går in på himmelens och helvetets världar. Helvetet är en ful, karg, mörk plats, full av smuts, eftersom detta landskap är en exakt kopia av tillståndet eller det inre livet hos de människor som bor där. Himlen, å andra sidan, är ett vackert varmt och levande paradis, eftersom det också är en exakt kopia av det inre livet hos de människor som bor där.
Andarnas värld, eller platsen mellan himmel och helvete, måste alltså också vara en yttre kopia av livet hos de människor som lever där. Dessa människor är en blandning av gott och ont, av sanning och falskhet. De är inte i himlen ännu, och de är inte i helvetet heller. Andarnas värld har, precis som denna värld, vackra och fula platser som olika människor dras till beroende på deras inre natur. Precis som var och en av oss skulle säga att vi har problem som måste lösas, så har de allra flesta människor som kommer till nästa liv det också.
Andarnas värld är alltså en plats mellan himmel och helvete, vilket motsvarar vårt livstillstånd som existerar mellan himmel och helvete. När vårt liv i denna värld är över går vi igenom en sorteringsprocess i nästa liv för att stärka det som överensstämmer med det vi älskar mest och förkasta det som står i vägen för att fullt ut uttrycka denna kärlek, en process som kommer att leda oss antingen till himlen eller till helvetet, beroende på vad vi verkligen älskar inombords Se Himmel och helvete #422
Ballonger och vikter
Den bästa illustrationen jag har stött på av den här processen handlar om ballonger och vikter Se Arcana Caelestia #7039 I Skrifterna används faktiskt bilderna av vingar och vikter, men jag ber dig att tänka på ballonger i det här sammanhanget för att komma bort från uppfattningen, som många tror, att alla änglar har vingar. Tanken är dock att det finns saker i oss som drar vårt fokus nedåt mot helvetet, och saker som lyfter vårt fokus uppåt mot himlen. Föreställ dig därför att du, bildligt talat, har två vikter fastspända på varje ben och två ballonger eller vingar på varje arm. Vikterna representerar ond kärlek och falska idéer (självgodhet) i ditt liv, och ballongerna representerar god kärlek och sanna idéer i ditt liv. På samma sätt kan ballongerna representera kärleken till Herren och kärleken till nästan, som är himlens två slag av kärlek, och vikterna kan representera kärleken till sig själv och kärleken till världen, som är de slag av kärlek som finns i helvetet.
Vårt mål i det här livet är att samarbeta med Herren för att ta bort tyngderna från våra liv och öka volymen på ballongerna. Ett sätt att se på alla våra val är faktiskt att föreställa sig en ny vikt eller ett extra kilo som läggs till vår själ varje gång vi agerar utifrån en självisk motivation, medan en ny ballong läggs till vår själ varje gång vi vänder oss till Herren eller känner oss kallade av Honom att sträcka ut handen i kärlek för att hjälpa dem omkring oss. Och detta fortsätter – bildligt talat, naturligtvis – genom hela livet.
När vi går in i nästa liv kommer var och en av oss att ha ett mått av vikter och ballonger – eller vingar. Dessa kommer att vara unika för var och en av oss, både vad gäller kvalitet och kvantitet. I enlighet med den grundläggande premissen att våra liv är en fortsatt resa, finns det vissa vikter som måste avlägsnas från våra liv innan vi förhoppningsvis når himlen. Vi kommer utan tvekan att ha vissa vanor eller livsmönster som inte överensstämmer med livet hos dem som lever i himlen – ett snäsigt och bitskt beteende, eller de som fortfarande lockas av det som är orent, och så vidare. Genom relationerna och aktiviteterna i denna fortsatta värld blir dessa saker de primära projekten i livet. Detta beror på att alla människor på väg mot himlen inser att det inte längre är relevant att tänka på att tjäna pengar, göra sig ett namn i den här världen och många andra av de påfrestningar som livet i den här världen innebär. Och eftersom de är goda i hjärtat ägnar de sig åt den resa som ligger framför dem, att förbereda sig för himlen, i det här fallet genom att en gång för alla göra sig av med de negativa delar av livet som de alltid har velat övervinna. De som på grund av sina grundläggande egenskaper i det här livet har börjat samarbeta med Herren fortsätter att göra det i nästa liv, för att avsluta det som påbörjades här. Inte bara det, utan en sådan person kan ha en hel del att lära sig, vilket klargör vissa falska föreställningar som de har hållit fast vid, och utvidgar deras förståelse av Herren och himmelriket på sätt som de aldrig haft möjlighet att överväga tidigare. Detta sker också i andarnas värld, allteftersom livets resa fortsätter, allt med målet att, som det heter, förena godhet med sanning i deras liv, vilket är himmelens tillstånd i dem Se Himmel och helvete #422
Det finns så många fler saker vi skulle kunna utforska om den här nya världen som vi diskuterar, men mer än så här hinner vi inte med i dag. Vi kan dock inte sluta utan att kort tala om värdet av att känna till de här sakerna. Många av oss känner människor som dör. De står oss nära, och vi undrar vad deras livsresa handlar om i nästa värld. Det är av ett enormt stort värde att kunna föreställa sig hur dessa nära och kära fortsätter sin resa under Herrens överinseende.
En tydlig och växande bild av livet efter döden hjälper oss också att sätta perspektiv på de liv vi lever här på jorden. Vi är här för att påbörja resan. Vi är här för att låta Herren ge oss vingar i anden och för att samarbeta med honom för att göra oss av med det som tynger våra själar. Det finns mycket som fyller våra dagar; vi har alla många saker som vi måste ägna vår tid åt och behöver utföra. Ändå är det viktigt för oss att fundera över vart allt detta leder. I vilken utsträckning använder vi varje dag för att samarbeta med Herren? På vilket sätt vägleds vi av principerna för det andliga livet så att vi använder vår tid på ett konstruktivt sätt, snarare än på ett själviskt sätt? Hur mycket energi och fokus lägger vi på vår andliga resa samtidigt som vi lever våra vanliga liv?
Herren uppväckte Lasarus från de döda. Han besökte själv människor efter sin uppståndelse. Han har gett oss boken Himmel och helvete. Allt detta är utformat för att hjälpa oss att se att livets resa – även om den ibland kan verka lång – fortsätter långt bortom graven. Just nu befinner sig våra själar i ett tillstånd som påminner mycket om andarnas värld. Vi befinner oss mitt emellan himlens och helvetets påverkan. Vi har inom oss en blandning av goda och dåliga egenskaper. Vårt mål under denna livstid är därför att ”blicka uppåt, mot himlen”, i allt större utsträckning, så att Herren blir vårt ”centrum” och vår källa, när han leder oss framåt i allt vi gör mot vårt eviga hem.
Amen!
