Kärlek och ordning

Predikan av pastor Göran Appelgren

“I begynnelsen var Ordet … och Ordet blev kött och bodde bland oss.” Joh 1:1, 14

Läsningar:

Joh 1:1-4, 14:
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet.  Det var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har inget blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det … Och Ordet blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den Enfödde har av Fadern, och han var full av nåd och sanning.

Luk 2:7:
Och Maria födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom de inte fick plats i härbärget.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia # 5703:
När Herren är närvarande, så sätts allting i ordning genom Hans blotta närvaro. Herren är själva ordningen, och därför finns det ordning där han är närvarande, och där det finns ordning där är han närvarande. Själva ordningen är att sanningar rätteligen ställs i ordning med det goda som utgångspunkt.

Uppenbarelseboken förklarad #706:12:
En ’krubba’ betyder det sannas lära från Ordet, därför att ’hästar’ betecknar förståelsen av Ordet. Därför betecknar en ’krubba’, som är matplatsen för en häst, det sannas lära från Ordet … och ’härbärge’ betecknar en plats där man kan lära sig saker … Herren sägs också ha ’blivit lindad’. Förklaringen är, att detta betecknar de första sanningarna. Dessa sanningar är oskuldsfullhetens sanningar, som är de som hör ihop med den Gudomliga kärleken.

Juldag

Det är juldag och vi firar att Herren Gud kom till jorden genom Jesus Kristus som föddes i Betlehem och lindad lades i en krubba i ett stall. Det vet vi från Lukasevangeliet. Idag ska vi titta på Johannesprologen som också är ett julevangelium men på ett mer abstrakt sätt.

Allt som sker i julberättelsen, både hos Lukas och Matteus, beskriver i den inre, andliga meningen djupa gudomliga hemligheter som har med både Herren själv att göra och med människans pånyttfödelse. En del av detta blir synligt i Johannes text.

Innerlighet

Det är juletid och vi omger oss med så mycket värme och innerlighet. Eller, det är det som vi vill ha omkring oss. Det är så många av våra jultraditioner som handlar om ljus och värme, gemenskap, innerlig vänskap och givmildhet. Dans kring granen är gemenskap. Vara med i eller titta på ett luciatåg är ljus, värme och gemenskap. Att ge och få julklappar är gemenskap, glädje och kärlek. Många gör dessutom en extra ansträngning och går till kyrkan, vilket de annars oftast inte gör. De vet att det där finns något som de mår bra av och som inte finns på något annat håll.

Något som berör alla – när allt är som det ska vara – är när förväntansfulla barn tar emot en julklapp som passar dem perfekt. Både givare och mottagare är fyllda av spänd förväntan, fyllda av en innerlig känsla av att det ska uppstå glädje. Och så blir det precis så. Barnet strålar av glädje och tacksamhet. Givaren känner sig nöjd, glad, tacksam för att gåvan togs emot så innerligt. Julen och Jesu födelse handlar om det.

Och så finns stunder då allt det där saknas. Men längtan efter det finns även när något går sönder. Så, det är en inre värme, en inre känsla av gemenskap, innerlighet och kärlek som det handlar om. Det handlar om något som inte riktigt finns ännu men som aldrig, aldrig kan krascha eller gå sönder – en längtan och ett förväntat förverkligande av godhet och kärlek av allra bästa sorten, något som lever för evigt i människors hjärtan och sinnen. Julen och Jesu födelse handlar om det.

Ett lindat barn

Alla människor blir starkt berörda när de ser en mor med sitt nyfödda barn, ja, ännu mer efter några dagar eller veckor när barnets blick blivit stadig och intensiv. Det är som att få kontakt med en ängel, som att få direkt kontakt med  himlen. Det är sådana känslor som finns med när vi tittar på en julkrubba med Jesusbarnet. Det finns sånger och psalmer som lyfter fram det skyddslösa men ändå gudomliga och trygga. T ex ”Sin kärlek så skyddslös Gud världen förtror” i psalmen Ej upplysta gårdar (SvK 737). När vi tänker på ängel, himmel, spädbarn, så är det något ursprungligt, rent och oförstört och fridfullt vi känner. Det är det som ordet oskuldsfullhet betyder. När en människa är i ett sådant tillstånd är allt tillgängligt. Hjärtat är skyddat från påhopp från illvilliga andar. Dörren till himlen är öppen.

Det är ett sådant tillstånd som blir lindat. Jesusbarnet blir lindat precis som alla andra barn på den tiden och under långliga tider framöver, kanske fortfarande i vissa kulturer idag. Så vad blir det tillståndet lindat av? Jo, ”de första sanningarna, oskuldsfullhetens sanningar”. Så, hur ska vi förstå det?

’Första sanningar’ får oss att tänka på skolan, för sanningar är ju kunskaper. Det är något som finns i vår tankeförmåga, ’förståndet’ som Swedenborg kallar det. Det som är så fascinerande är att Gudabarnet i Betlehem, också det, var tvunget att börja från början. Utbildningen, om vi så får kalla det, började i Egypten dit Josef och Maria flydde med Jesusbarnet. Sedan gick det fort, för vid tolv års åter slog han det skriftlärda på fingrarna med sina kunskaper från Gamla testamentet. Se Luk 2:41-52

Men tillbaka till småskolan. Det är lite som med julklapparna och den ömsesidiga glädjen där. Allt är nytt och okänt, och det finns en fantastiskt stark önskan om att erövra kunskap. Det smittar av sig på den som lär ut, och det uppstår en innerlighet mellan givare och mottagare. Världen växer. De är undrens tid. – ’Va! Kan det var så!’ Förundran, glädje och stolthet över att erövra kunskap och förstå världen mer och mer.

Ni kan försöka komma ihåg sådana ögonblick i era egna liv. Upptäckandets glädje. Ja, det gäller ju inte bara småskolan utan hela livet. Jag minns själv när jag började förstå vad centrifugalkraft var. När jag gick med min pappa från ladugården bar han på en mjölkkruka. Plötsligt började han svinga den runt i ganska hög fart , och till min stora förvåning rann mjölken inte ut. Det var ett undrens tid! Men också på ett känslomässigt plan upptäcker vi sanningar. Du börjar leka med ett litet barn som knappt har börjat krypa och du får ett leende tillbaka. Något händer och en bit nytt liv blir verklighet, för både dig och barnet.

Växa i kunskap

Och så fortsätter det. Vi växer i kunskap, insikt och förståelse av hur livet fungerar. Så småningom, gärna så tidigt som möjligt, lär vi oss förstå det vi kallar moral, regler för en harmonisk samexistens människor emellan. Och vidare så börjar vi – också det helst inte allt försent – sätta oss in i hur vi ska förhålla oss till en högre, osynlig värld och till krafter bortom den synliga världen.

Ordet, Logos

Idag läste vi den så kallade Johannesprologen. Det är julevangeliet enligt Johannes. Det som hände i Betlehem beskrivs på det allra djupaste, filosofiska sätt här. Jesusbarnet som är lindat och ligger i en krubba är den yttre bilden av den inkarnerade gudomliga ordningen. ”Och Ordet  – logos – blev kött och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet.” Det var nödvändigt för människosläktets fortbestånd att ordningen skulle återupprättas i människors sinnen.

Det är den stora hemligheten med att Gud blev Människa. Först genomfördes en gudomlig plan i och med Jesusbarnets födelse och den där efterföljande inre mognaden och tillväxten i människan Jesus. Om vi säger att logos, Ordet, är all kunskap, insikt och förståelse som över huvud taget är möjlig att föreställa sig, så var det precis allt detta som Jesus erövrade under sina trettio tre år på jorden. Steg för steg. ”Vi såg hans härlighet ” betyder att Jesus till sitt inre steg för steg förverkligade logos, all kunskap, och därmed gjorde kunskapen till ett med den Gudomliga kärleken som är upphovet till allting, skapelsen, människan, kunskapen.

Det är den kunskapen, Ordet, logos, som skapar ordning eller som ger form åt godheten som kommer från Gud själv. Gud är alltså ordning eller den ordnande principen, och ordningen består av kunskap eller låt oss kalla det sanningar. Och det är ordningen, alltså sanningarna, som gör att vi kan ta emot julklapparna. Herren vill ge, och vi vill ta emot. Men för det krävs att vi har sanningar, som är vad logos, ordningen består av. Så här står det i uppenbarelsen i Herrens andra ankomst:

”Den Gudomliga sanningen som utgår från det Gudomligt goda i Herren sätter allting i ordning i himlen, och därför är den Gudomliga sanningen i vilken det finns Gudomligt gott från Herren ordningen själv. Enligt den ordningen uppstår allting där, och enligt den ordningen är allt beståndande, ty att vara beståndande är att ständigt uppstå. För att alltså himlen skall kunna uppstå i människan, är det nödvändigt att hon tar emot den Gudomliga sanningen som utgår från det Gudomligt goda i Herren. Detta kan inte ske annat än gradvis enligt en likadan ordning, enligt vilken Herren ordnar himlen själv.”
Arcana Cœlestia #9336:4

Längtan

”Det är nödvändigt att människan tar emot den Gudomliga sanningen som utgår från det Gudomligt goda i Herren.” ’Nödvändigt för vad?’ måste vi fråga oss. Jo, för att ta emot julklapparna. Allt vi tidigare sa om innerlighet, ömsesidighet, värme och gemenskap är bara andra ord för det teologiska begreppet ’gudomlig kärlek’ eller för att ’Gud är kärleken själv’.

Sammanhanget ser ut så här. Människosjälen längtar efter det där varma, innerliga. Alla människor vet vad det handlar om, men vi är duktiga på att förstöra det vi vet är det rätta. Å andra sidan längtar vår Herre och Frälsare Jesus Kristus efter att få ge oss alla de där julklapparna. Om han bara kunde skulle han göra det direkt, men det fungerar inte så. Kärlek kommuniceras inte på något annat sätt än genom kunskap, insikt och sanningar. Sanningar är kärlekens yttre form eller kärl. Så fungerar det i vår vardag.

När jag vill göra något gott för en annan människa, så tänker jag ut hur jag ska genomföra det. Detta ’tänka ut’ är att klä den goda intentionen i en form. För att ge en form åt intentionen använder jag de kunskaper jag har. Någon fyller år. Jag vill ge en present. Vilka kunskapsbitar behövs? Ålder, kön, intressen, datum, plats – är hon hemma? Hur väl känner jag henne? Kommer andra att ge en likadan present? Ja, det är rätt många bitar som behövs för att ge en form åt den goda intentionen, som är min kärlek. Så kärlek och sanning hör ihop.

Gudomliga sanningar

När vi talar om den gudomliga kärleken som Herren vill ge oss, måste det finnas en form som förenar oss med honom, för att kärleken ska kunna strömma från honom in i oss. Den formen är logos eller gudomliga sanningar. De sanningarna finns i Ordet, Bibeln, och då gäller det både det vi kallar bokstavsmeningen och det som kallas den inre, dolda meningen.

När Herren Jesus Kristus växte i kunskap, insikt och förståelse av de gudomliga sanningar, som ju faktiskt var hans egna från början, så skapades ett mottag för den Gudomliga kärlek som var hans innersta väsen och som kallas ’Fader’ i bibeltexterna. Alltså skapade han inom sig den form som gjorde att han kunde förkroppsliga all den kärlek som fanns i hans innersta. ”Herrens kärlek var så stor att den inte var annat än idel ren kärlek.” Arcana Cœlestia #1690:3 Det var den kärleken som gjorde att han blev vår frälsare. Men det började i Betlehem, inlindad och liggande i krubban. På ett liknande sätt går det till med oss. Vi börjar med enkla kunskaper eller sanningar och går vidare.

Slutsatsen

Slutsatsen är att vi för det första måste skaffa de rätta, andliga kunskaperna för att kunna ta del av den gudomliga kärlekens gåvor. För det andra betyder det att ju mer vi har av logos, ordningen, eller av gudomliga sanningar, desto innerligare blir våra liv, vår gemenskap och vår förmåga att fungera som kärleksfulla och omtänksamma människor. För säkerhets skulle ska vi dock upprepa att kunskap och sanning bara kommer till nytta om de är förbundna med godheten:

”Den Gudomliga sanningen som utgår från det Gudomligt goda i Herren sätter allting i ordning i himlen, och därför är den Gudomliga sanningen i vilken det finns Gudomligt gott från Herren ordningen själv.” Arcana Cœlestia #9336:4

God jul

Johannesprologens julevangelium berättar för oss om det som skedde på ett högre plan, först i Herren Jesus Kristus själv, han som var Gud kommen på jorden, och sedan i överförd mening i varje människa som söker en väg till en innerlighet, värme och ömsesidig harmoni som aldrig kan gå sönder.

Den här julen säger Jesus så här till oss, där han med ’sina bud’ menar gudomliga sanningar eller logos:

”Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig.” Joh 15:9-116-7    

Amen!