Johannes döparen bereder vägen
Predikan av pastor Göran Appelgren
“Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har Herrens mun talat.” Luk 2:17-19
Läsningar:
Jes 40:1-11:
Trösta, trösta Mitt folk! Säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna för det att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad, och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för alla sina synder. En röst ropar i öknen: ”Bered väg för HERREN, bana en jämn väg i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. HERRENS härlighet skall uppenbaras, allt kött skall tillsammans se den. Ty HERRENS mun har talat. Hör någon säger: ’Predika!’ Och en annan svarar: ’Vad skall jag predika?’ ’Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken. Gräs torkar, blomster vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Ja, folket är gräs! Gräs torkar bort, blomster vissnar, men vår Guds ord förblir i evighet. Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: ’Se, er Gud!’ Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom. Han för sin hjord i bet som en herde, han samlar lammen i sina armar, han bär dem i sin famn. Sakta för han moderfåren fram.Luk 3:3-9:
Och Johannes gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord: ’En röst ropar i öknen. Bana väg för Herren, gör stigarna raka för honom. Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas. Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas. Och alla människor skall se Guds frälsning.’ Johannes sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: ’Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredes- domen?’ Bär då sådan frukt som hör omvändelsen till. … Redan är yxan satt till roten på trä- den. Så blir varje träd som inte bär god frukt nedhugget och kastas i elden.Lära om livet # 93:
Eftersom människans egensinne utgör livets första rotskott, kan vi förstå vilket slags träd vi skulle vara om den roten inte blev avhuggen och en ny rot inplanterad. Det skulle bli ett rut- tet träd. Det är om det trädet som det sägs att det måste huggas ned och kastas i elden. Se Matt 3:10; 7:19. En sådan rot avlägsnas inte, och ingen ny sätts i dess ställe, förrän vi ser det onda som bildar denna rot, och ser den som skadlig för själen, och därför vill avlägsna det onda. Men eftersom detta hör till vårt egensinne och därför ger oss njutning, så kan vi inte göra detta annat än motvilligt och under motstånd och genom att strida mot det.
Julen närmar sig
Sakta närmar vi oss julen. Det verkar som att också de människor som annars inte visar intresse för vår det kristna arvet uppskattar många religiösa inslag i jultraditionerna. De lyssnar på julsångerna, sätter upp en julstjärna, har en julkrubba och går kanske till kyrkan för en gångs skull. Undermedvetna religiösa känslor får liv igen.
Men också den kommersiella sidan har en förankring i den kristna läran om kärleken till nästan. Att ge varandra presenter är ett tecken på medmänsklig omtanke, även om kopplingen är svag till ursprunget till denna omtanke, Herren själv, vars födelse vi firar. I Herrens Gudomliga försyn kanske dessa yttre traditioner har hållits vid liv för att människor ska påminnas om julens andliga innebörd. I alla fall finns varje år möjligheten att ett kristet budskap tränger igenom det kommersiella bruset.
I men inte av världen
På sätt och vis tar vi alla del av den världsliga sidan av julen, och det är helt i sin ordning, för när vi ägnar tid åt det egentliga budskapet, blir det lättare att uppskatta och se mening de världsliga traditionerna.
Det är faktiskt en andlig paradox att ju mer uppriktig en människa blir i sin tro, desto mer kan hon uppskatta det som hör till världen. Jesus sade själv om sina lärjungar, att “de inte var av världen, men att han hade sänt dem till världen” Joh 17:14,18 Att “inte vara av världen” betyder att inte bli missledd av världsliga ting. Att bli “sänd till världen” betyder att leva till fullo i världen men med en känsla av mål och mening, med en villighet att utforma sitt liv i överensstämmelse med högre principer. Med rätt perspektiv på tillvaron kommer det som hör världen till att vara underordnat det andliga och vara dess tjänare. Det världsliga står då inte i vägen för livets djupare dimension. Men när vi blir uppslukade av det världsliga och egenkära, så blir vi blinda. Vi slåss för saker som saknar mening i det långsiktiga perspektivet. ”Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.” Luk 12:20-21
Vi har säkert alla erfarenhet av att ha tappat siktet, att i stundens hetta ha förstorat en bagatell till något livsviktigt, där vi har kämpat en orättfärdig kamp för det som i långa loppet saknar all betydelse. Tillfälligtvis identifierar vi oss med yttre ting. Men det är bara den yttre människan, “köttet” som Jesaja kallar det, som blir upprört av att inte få det som det begär. Den inre människan, “anden”, ler och säger för sig själv, “Kommer du då aldrig att lära dig?” “Det är anden som ger liv, köttet är inte till någon nytta.“ Joh 6:63
Löfte om frid
När vi råkar ut för sådana trista tillstånd ska vi inte känna oss misslyckade. Kom ihåg att löftet om att bli född på nytt av Herren inte innebär ett löfte om ständig inre frid. ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Matt 10:34 Vi måste upptäcka våra svagheter och göra något åt dem. Det gamla och det nya tävlar om uppmärksamheten, men de kan inte leva sida vid sida. “Ingen kan tjäna två herrar
… Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.” Matt 6:24 Vi måste därför hitta rätt ordning på vårt engagemang i det världsliga. Det andliga skall ha herravälde över det jordiska. När vi “tjänar Gud” kommer “mammon” att hamna på rätt plats i vårt liv.
Förelöparen till Herren själv
Johannes döparens budskap är därför aktuellt varje dag. Han talar om för oss att vi ska vända oss bort från mammon och slita oss loss från det som vi kan se är meningslösa bindningar till det världsliga. Johannes döparens viktigaste uppgift var som förelöpare till Herren själv. Se Sanna kristna religionen # 688, 689 Det är också det som ger lyskraft åt hans liv och gärning. Om förhållandet mellan sig själv och Herren säger han att “Han måste bli större och jag mindre.” Joh 3:30
När Johannes citerar den välkända profetian från Jesaja identifierar han sig med “den röst som ropar i öknen”, Luk 3:4, “Bana väg för Herren, gör hans stigar raka”. Johannes kunde bara göra vägen synlig. Vägen själv är Herren. “Jag är vägen, sanningen och livet.” Joh 14:6 Men om vägen är dold finns det ingen väg att vandra. Johannes budskap gör vägen synlig.
Förberedelsen består av “omvändelsens dop till syndernas förlåtelse.” Luk 3:3 I det historiska sammanhanget döpte naturligtvis Johannes, men också för oss – även om vi redan är döpta – innebär förberedelsen ett dop i den bemärkelsen att anden ska renas. För att förbereda oss för Herrens ankomst måste vi rena våra tankar och känslor gång på gång.
Omvändelse och förlåtelse
Johannes’ dop är omvändelsens dop eller bättring. Att bättra sig innebär att man uppriktig känner sig ångerfull och verkligen vill bryta med något som vi vet är helt fel. Det är den sortens ånger som verkar syndernas förlåtelse. Ordet “synd” har många nyanser. Vad det betyder för var och en av oss i det här sammanhanget beror på vårt samvete. En synd är ett beteende eller tänkande som vi vill bli fria ifrån. Samvetets röst har talat. Vi har upptäckt det “gamla” och vi vill att det ska dö, så att det “nya” kan ta dess plats. Vi har ertappat oss själva med att “tjäna mammon”, och vi vill istället av hela vårt hjärta “tjäna Gud”.
“Förlåtelsen” av en synd innebär att vi gradvis ser den avlägsna sig ur vårt sinne. En osund bindning till något världsligt löses sakta upp och förlorar sitt grepp om oss. Vårt tänkande befrias. “Omvändelsens dop” åstadkommer en sådan “syndernas förlåtelse. ”Johannes talar om för oss vad vi måste göra, och profetian som han citerar talar om för oss vad som då kommer att ske, “Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den.” Jes 40:5 Det betyder att vårt inre öga kommer att vända uppmärksamheten från det världs- liga och kommer att ta emot en ny uppfattning av vad som är livets mål och mening.
Från ett tillstånd av att “vara av världen” kommer vi in i ett tillstånd av att “inte vara av världen” men likväl kommer vi att vara “sända till världen” men nu med en inre andlig styrka. Att se “Herrens härlighet” är att på ett förnyat sätt uppleva Herrens närvaro i våra liv. Det ger en ny inriktning och målsättning. Vi kan koncentrera oss på varaktiga värden och gå framåt genom livets stormbyar.
Drabbad av låga känslor
Johannes döparen använde starka ord när han talade till folket, som kommit ut för att lyssna på honom i öknen: “Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen?” Luk 3:7 “Huggormsyngel”. “Ormen” som krälar i stoftet är en utmärkt symbol för känslor som enbart har att göra med det jordiska, det världsliga och som inte har något som helst inre ljus i sig. Hans varning låter så här: “Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nedhugget och kastas i elden.” Luk 3:9
Vi drabbas alla av låga känslor och tankar då och då även om det bara är kortvarigt. Vi övermannas av själviskhet som leder till avund, ilska, girighet, förakt och liknande. Alla sådana tankar, avsikter och handlingar är vad som kallas “huggormsyngel”, en ensidig, självisk fixering styrd av egoism. “Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? ”Luk 3:7 Folket i Judéen hade hört rykten om Johannes’ förkunnelse. När de kom till honom och hörde honom predika slogs de av dåligt samvete, och de ville döpas. De bejakade Johannes’ förkunnelse, för de visste att han hade rätt. Därför behöver också vi Johannes Döparen lika mycket som folket i Judéen gjorde då. Vi behöver hans varning och hans råd: “Bär då sådan frukt som hör omvändelsen till.” Luk 3:8
Samvetets röst
Det är samvetets röst som gör att vi börjar ifrågasätta vad vi gör. En person utan samvete skulle aldrig lyssna på Johannes döparen. Det är därför som vi hör i berättelsen att tetrarken Herodes “spärrade in Johannes i fängelse”. Luk 3:20 Han hade blivit kritiserad för sitt egoistiska handlande. Människor utan samvete reagerar med hämnd istället för att lyssna på sanningens röst. Samvetet är en välsignelse. Genom det ger oss Herren hjälp att ifrågasätta och att göra bättring. Herren skickar Johannes i förväg. “Bana väg för Herren, gör stigarna rak för honom.” Luk 3:4
Gång på gång måste vi reda ut oklarheter i vårt sinne innan vi kan ta emot det goda från Herren till fullo. När vi lyssnar på Johannes döparen och lyder hans råd, är det vi själva som sätter yxan till roten på de träd som inte bär god frukt, och vi kastar dem i elden. Vi erkänner att de oönskade tankar och känslor som vi har upptäckt i oss själva kommer från en oren källa, och vi bestämmer oss för att skicka dem tillbaka dit de kom ifrån.
Vi pendlar mellan olika sinnestillstånd. Ibland är vi fyllda av kärvheten i Johannes budskap. Ibland är vi uppfyllda av Herrens frid. Johannes sa så här: “Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag …Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.” Luk 3:16 Först kommer Johannes med vattnet som renar våra tankar och avsikter. Sedan kommer Jesus med helig ande och eld, friden från hans Gudomliga kärlek, den levande närvaron av Guds kärlek, det som namnet Jesus står för, en odelad, oändlig kärlek till varje människa som vill ta emot honom. Först måste man vara hård mot sig själv och göra oss kvitt huggormars avföda. Sedan kan man koppla av i det som är julens sanna anda. Vi kan glädja oss åt en förnyad oskuldsfullhet som fyller oss med fridsamma tankar och känslor. Jesus föds i våra hjärtan och vi ser “Herrens härlighet”.
Barmhärtigheten själv
Herren är barmhärtigheten själv. Han vet att vi behöver förberedas innan vi till fullo kan uppskatta och ta emot hans nåd och kärlek i fulla mått. Herren skickade Johannes döparen till att predika “omvändelsens dop till syndernas förlåtelse” i öknen innan Han själv uppträdde bland människorna på den tiden. Precis så måste Herren skicka Johannes döparen till vårt samvete för att göra oss uppmärksamma på att vi behöver lyfta blicken uppåt och över det som är “av världen”. Först därefter kan han komma till oss med sin fulla närvaro och välsigna oss med himmelsk frid. Då kommer profetian att uppfyllas:
“Herrens härlighet skall uppenbaras, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har Herrens mun talat.” Jes 40:5
Amen
