Predikan av pastor Göran Appelgren
Läsningar: Luk 1:57-66; 2:15-20; 2:41-52; AC 1461
“Alla som hade hört förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.”
Luk 2:17-19
När jag blir stor
Något vi tycker om att höra är när barn berättar vad de ska göra när de blir stora. Jag ska bli lokförare. Jag ska bli skolfröken. Ja, det var länge sedan. Nu kanske det heter: Jag ska bli spelutvecklare, eller singer-songwriter. Barnet har en vilja att bli något stort och bra. Det har också föräldrarna, mor- och farföräldrarna. De vill att det ska gå bra för lille Erik och lilla Elsa.
Men hur blir det då? Ja, det är det ju ingen som vet. Lilla Elsa blev bankdirektör och extremt girig, eller extremt givmild. Lille Erik blev bankrånare eller kanske en otroligt populär mattelärare. Vi vet inte. Barnen har sina drömmar, och omgivningen har sina. Alla vill att det ska bli bra, riktigt bra.
Elisabet och Sakarias
I berättelserna om Jesu födelse har vi en inledning som handlar om Johannes döparen. Johannes och Jesus hör tätt samman. Därför är det rimligt att tala om båda två här, särskilt med tanke på temat ”vad skall det bli av detta barn?”. Tillblivelsen och namngivandet av Johannes var inte som för något annat barn. Elisabet och Sakarias måste ha undrat en hel del, men det är klart att de ville att det skulle gå bra för honom.
Maria och Josef
Och så har vi julberättelsen med Maria och Josef som får ett barn. De ville väl också att det ”skulle gå bra” för det lilla Jesusbarnet, men de hade naturligtvis också en hel del funderingar som andra föräldrar inte hade. Runt födelsen och uppväxten var det ju inte som att det mesta var som vanligt och som deras grannar hade det:
Födelsen: Både Maria och Josef visste att något ytterst märkvärdigt hade med själva födelsen att göra. ”Helig Ande”, ett havandeskap utan det normala tillvägagångssättet. Se Luk 1:26-38; Matt 1:18-25
Strax efter: En främmande man, Simeon, kommer fram i templet och vittnar om att den viktigaste profetian av alla hade gått i uppfyllelse. Se Luk 2:25-33
Flykten till Egypten: Och just det här barnet blev eftersökt av härskaren själv. Barnets överlämnad var ett så stort hot att massor med andra barn ”under två år” blev ihjälslagna. Och Josef och Maria flydde till Egypten. Se Matt 2:16-18
Och lite längre fram: I templet vid tolv års ålder, vid ett av besöken vid de tre stora högtiderna, väckte pojken Jesus förundran. Se Luk 2:41-52
Deras drömmar om vad det skulle bli av detta barn måste ha påverkats starkt av allt de varit med om. Fanns det Någon Annan som hade drömmar om vad det skulle bli av Jesusbarnet? Längre fram, när Jesus vid trettio års ålder döptes i Jordanfloden av Johannes hör vi detta: ”Guds Ande sänkte sig ner som en duva och kom över Honom. Och en röst från himlen sade. ’Denne är Min ’Son, den Älskade. I Honom har Jag Min glädje’.” Matt 3:16,17 Det fanns Någon Annan som hade drömmar om Jesusbarnet i framtiden!
Julklappar
Och nu ska vi prata om julklappar. Julen handlar bland annat om att ge gåvor till varandra. Jag ger, och den andra personen får. Den andra personen ger och jag får. Förhoppningsvis så vill jag ge, och lika förhoppningsvis så vill jag ta emot. Här finns en intressant aspekt. Vad tänker jag när jag ger en gåva? Att mottagaren ska ha något? Och vad har den andra personen tänkt när gåvan överlämnas till mig? Att jag ska ha något.
Det är väl rätt enkelt. Det man har fått det har man. Nu har jag det som jag har fått. Men handlar livet om att ha, att äga, att ha mer och mer?! Vår moderna värld är så starkt inställd på att äga. Nej då, det är inget fel med att vare sig vilja ha eller äga saker, eller ge bort, men det kanske är något som fattas i vår värld när det gäller gåvor – både att ge och ta emot.
Genom åren
Fundera nu för ett ögonblick på vad som har varit bra julklappar genom åren. Kommer ni ihåg en bra julklapp som ni har fått? En som har bidragit till ett ’bli’ mer än ett ’ha’, en klapp som gjort att ni har vuxit som människa.
Fundera sedan ett ögonblick på en bra julklapp som ni har gett bort? En som ni vet eller tror fick till följd ett ’bli’ hos mottagaren mer än ett ’ha’, en klapp som gjorde att mottagaren växte som människa.
Slutsatsen tro jag är att den bästa gåvan är den där avsikten är att det ska bli till något av gåvan eller med hjälp av gåvan.
Ha eller bli?
Det handlar om ’bli’ mer än ’ha’. Vad ska lilla Elsa och lille Erik bli när de blir stora? Och vad får de för julklappar under alla åren framöver? Kommer det att vara ha-julklappar eller bli-julklappar?
Det är alldeles uppenbart att Elsa och Erik påverkas av vilka julklappar de får. Men har inte Gud som skapade dem också skickat med något från början? Det är ett samspel mellan det gudagivna och det människogivna.
Vi har något från Gud som kan bli något. Vi har livets gåva, och den gåvan ser olika ut för varje individ. Men livet igenom får vi julklappar. Någon ger oss något. Vi tar emot det, vi har det, men så kan det bli något. Från ’ha’ till ’bli’. ’Ha’ till ’bli’ verkar både inifrån, från Gud, och utifrån, från medmänniskorna.
Gudabarnet
Vi går nu tillbaka till Johannes och Jesus, två barn där det tydligt syns att det var lite mer än vanligt medskickat från början. Om Johannes säger Jesus senare: ”Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes.” Luk 7:28 De som såg undret med Johannes födelse ”undrade vad det skulle bli av detta barn. Ty Herrens hand var med honom.” Luk 1:66 Liknande ord med samma innebörd sägs om Jesus av Maria och låter så här:
”Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.” Luk 2:19
”Hans far och mor förundrades över det som sades om honom.” Luk 2:33
”Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.” Luk 2:52
Låt oss nu lämna Johannes åt sidan och bara tänka på Jesus, Gudabarnet.
Vilja bli något
Det här med att vilja bli något är ju ingen ny idé. Man ska förverkliga sig själv. Men frågan är vad det betyder och vilka utgångspunkter man har för det. Det kan gå helt fel och till och med bli ett ha i stället för ett bli. Man vill ha en viss egenskap snarare än att växa som människa tills man på ett självklart och osjälviskt sätt blir den där egenskapen.
För några dagar sedan såg jag en reklamtext, som jag tycker överträffar det mesta i bra budskap från en sådan avsändare: ”Bli ditt bästa jag!” Det är genialt! Nästan andligt, nästan nykyrkligt! Vem vill inte bli sitt bästa jag?! Nu vet jag inte vad en ”expert på personlig utveckling” har att erbjuda hos avsändaren till budskapet, men formuleringen är genial. Och jag vågar nog säga att de uppenbarelser vi har, Bibeln och den Himmelska läran har fantastiska redskap för att ”bli sitt bästa jag”!
Julens budskap
Och jag tror att det har en stor plats i julens budskap: ”Bli ditt bästa jag!” Det hör till julens glada budskap, därför att genom att Gud kom till jorden och blev Gudomlig människa här hos oss, så är det numera möjligt att ”bli sitt bästa jag!” Och med stärkande tankar från Skrifterna borde det vara ännu mer möjligt.
Gudabarnet igen
Vi kan ju börja med att fråga vad Gud själv hoppades att Han skulle säga om sitt liv på jorden. Jesus, ett barn, en människa fångad i en ofullkomlig kropp, med ett ofullkomligt sinne, talade och tänkte som ”varje annan människa” med den skillnaden att det fanns en allra innersta gudagnista som gnistrade till då och då, så att Han, Jesus, människan fick kontakt med sitt gudomliga ursprung. Han kan ju som en vanlig pojke ha tänkt att han skulle bli lokförare eller spelutvecklare, men de tankarna klingade nog av vartefter och mer och mer blev det: ”Jag vill bli Mitt bästa Jag!” Det var nämligen det som var meningen – att Han skulle bli den bästa Människan, fullkomlig, fullkomligt Gudomlig som Människa. Bättre än så kunde ingenting bli. Han skulle bli inkarnationen av sig Själv, av Sitt Eget Absolut Gudomliga Vara.
En kraft
Och det var det som skedde, och det är detta vi firar under våra högtider där julen är början på detta största av alla mirakler. I och med att Gudabarnet blev ”Sitt bästa Jag”, finns nu en fullkomlig kraft som kan hjälpa oss att bli vårt bästa jag. Herren vill att vi ska bli det som finns som potential inom oss. Han skickade med en plan, som Han hoppas att vi förverkligar. Men då talar vi inte om ytliga saker som skönhet, utseende, pengar, karriär, makt och inflytande. Vi talar om att framodla mänskliga egenskaper som står i direkt kontakt med Gud själv. Vänlighet, beredvillighet, rättfärdighet, rättvisa, mod, klokhet. ”Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.” Matt 5:48
Använda kraften i dagliga livet
Det som är så intressant och så löftesrikt är att sådana egenskaper egentligen bara kan erövras genom att följa en inre drivkraft som kan beskrivas med att ägna sig åt det man innerst inne vill, ta tag i sådant i sitt inre som upplevs som absolut sant och äkta.
Det handlar alltså om en innersta vilja hos människan. Jodå, viljan består från början av både det ena och det andra, men det är därför som det är så bra att formulera det som att ”Jag vill bli mitt bästa jag!” Med den måttstocken måste jag ta bort en massa saker. Armbågar i karriären passar inte in där. Det vet den som ”vill bli sitt bästa jag!” Elaka gliringar mot omgivningen passar inte in. Det vet den som ”vill bli sitt bästa jag!” Vi vet, och ändå är det så svårt. ”Jag tror, hjälp min otro!” Mark 9:25 Det är just därför som julen har det glada budskapet att ’född är Herren Jesus Krist’. Han övervann världen och har all makt. Och han vann kampen steg för steg, snabbare än vi, men steg för steg, precis som vi måste ta ett steg i taget. Vi får inte ha bråttom men vi ska se till att verkligen ta steg, ett i taget. Då kan vi göra ett ’ha’ till ett ’bli’. Herren gjorde det, och Han blev Sitt bästa Jag, och därför kan vi också bli vårt bästa jag.
Vi har en gåva från vår Gud som vi ska förvalta. Vi ’har’ en gåva. Den ska vi förvandla till ett ’bli’. Och livet ger oss julklappar hela tiden. Vi får, och det vi får det har vi, och det vi har det ska bli till något. Bli sitt bästa jag!
”Vad skall det bli av detta barn?!” Jo, dess bästa jag, en Guds avbild och likhet.
Amen
Läsningar:
Luk 1:57-66:
För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar … gladde sig med henne … och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men hans mor svarade: ”Nej, han ska heta Johannes.” … De frågade hans far vad barnet skulle heta. Han bad om en tavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla blev förundrade. Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. … Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.
Luk 2:15-20:
När änglarna hade farit upp till himlen … skyndade herdarna i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban. Och de berättade [sedan] vad som hade sagts till dem om detta barn. Alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem. Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta. Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt som de hade hört och sett: alldeles som det hade blivit sagt till dem.
Luk 2:41-52:
Jesu föräldrar brukade gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden. När Jesus var tolv år gick de som vanligt, men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det. … När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom. De fann honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor. Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar. När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: ”Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig.” Då sade han till dem: ”Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara i det som tillhör min Fader?” (Grekiska: καὶ εἶπεν πρὸς αὐτούς; τί ὅτι ἐζητεῖτέ με οὐκ ᾔδειτε ὅτι ἐν τοῖς τοῦ πατρός μου δεῖ εἶναί με) Men de förstod inte vad det var han sade till dem. Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta. Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.
Arcana Cœlestia # 1461:
Det är inte genom något annat än insikter som den utvärtes människan kan bringas i överensstämmelse med den invärtes människan. Den utvärtes människan tar inte emot något himmelskt och andligt, om inte insikter planteras in i henne liksom i en jordmån. … Som varje annan människa undervisades Herren därför i barnaåren … och Han ville inte inhämta några andra insikter än de som kom från Ordet, ty dessa insikter stod öppna för Honom från Jehovah Själv, Hans Fader, med vilken Han skulle komma att förenas och bli Ett.