Den rätta vägen till Herren

Det är en himmelsk känsla att få vandra livets väg mot Herren. Men vad är den rätta vägen? Ordet kan ibland ge ett intryck att den rätta vägen till Herren är smal, svår och utmanade att gå. Andra trossamfund predikar att deras väg är den enda vägen till Herren. Dagens predikan kommer utforska den rätta vägen till Herren och vad det innebär andligt. 

Läsningar

Matteus 8:5–13:
När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en officer fram och bad honom: ”Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma i svåra plågor.” Jesus sade till honom: ”Jag kommer och botar honom.” Officeren svarade: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Jag är själv en man som står under befäl, och jag har soldater under mig.

Säger jag till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det här, så gör han det.” När Jesus hörde detta, blev han förundrad och sade till dem som följde honom: ”Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Och jag säger er: Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket.

Men rikets barn ska kastas ut i mörkret utanför. Där ska man gråta och gnissla tänder.” Till officeren sade Jesus: ”Gå. Så som du trott ska det ske för dig.” Och i samma stund blev hans tjänare frisk.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 2015)

Äktenskapliga Kärleken # 351:
Över hela världen blir de frälsta som erkänner Gud och lever efter religiösa motiv i enlighet med den civila lagstiftningen. Med civil lagstiftning menar vi den typ av bud som finns i de tio budorden, förbud mot mord, äktenskapsbrott, stöld och falskt vittnesbörd. Dessa bud är införlivade i den civila lagstiftningen i alla riken på jorden, eftersom inget rike skulle kunna hålla samman utan dem…

Av dessa överväganden framgår det tydligt att hedningar som erkänner en Gud och lever enligt de civila rättsreglerna blir frälsta. Det är nämligen inte deras fel att de inte vet något om Herren. Det strider mot den gudomliga rättvisan att de som erkänner en Gud och lever efter rättvisans lagar det vill säga att undvika det onda eftersom det är synd mot Gud och att göra det goda eftersom det är med Gud skulle dömas.

Den egna vägen mot Herren

Jag vet inte hur det är med er, men jag gillar tydlighet, vad som är rätt och vad som är fel. Jag behöver veta vart jag står. Det ger mig trygghet. Detta gäller speciellt när det är frågan om det gudomliga. När jag växte upp så hade jag ganska tydliga föreställningar om vem som var “inne” och vem som var “ute” i Guds rike. Men under min andliga resa så började jag möta människor som inte passade in i de ramarna och det ställde många saker till sin spets. Och ibland fick jag erkänna för mig själv att: Den här personen har mer tro än vad jag har. Det var både ödmjukande och utmanande.

När jag blickar bakåt och ser min andliga resa så blir jag varm i själen. Jag har hittat min väg och för varje steg jag tar idag så får jag en överväldigande känsla att jag vandrar den rätta vägen mot himlen. Att jag känner att jag vandrar Herrens väg. Men när jag ser omkring mig, så noterar jag att alla mina medmänniskor vandrar också, medvetet eller omedvetet, Herrens väg. Men jag känner inte igen deras väg, och ibland känns deras väg fel. Jag vandrar ju den rätta vägen, det måste ju innebära att mina medmänniskor vandrar den felaktiga vägen.

Vad är den rätta vägen?

Jag tror att vi alla kan känna igen oss. Vi gillar tydligheten om vad som är rätt eller fel. Att det känns himmelskt när vi vandrar rätt väg mot himlen. Att vår egen väg, är den rätta vägen. Att veta vem som tillhör gemenskapen och vem som inte gör det. Att veta vem Herren älskar. Vem som är god och vem som är ond.

Men så händer det att vi möter medmänniskor som rubbar och skakar om tydligheten. En kollega som inte delar vår tro, men som lever med en sådan integritet och medmänsklighet att vi själva undrar: “Hur kan den här personen vara så himmelsk och spirituell, utan att ens prata om tro, Gud eller religion?” Eller någon från en annan religiös tradition som lever ett himmelskt liv med sådan glöd och härlighet som vi kanske själva längtar efter. Och då blir vår tydlighet som ger oss trygghet lite skakiga. Vi börjar ställa de stora frågorna: Är jag på rätt väg? Är min medmänniska på rätt väg? Vad är den rätta vägen?

Den Gudomliga Rättvisan

Det är precis dessa frågor Herren svarar på i dagens läsning från Matteus 8:5–13.

En romersk officer – en centurion – kommer till Jesus. Han är inte jude, han tillhör den romerska ockupationsmakten och är betraktad som en fiende. Han säger: “Herre, min tjänare ligger där hemma förlamad och lider svårt.” Jesus erbjuder sig att komma hem till honom och bota tjänaren, men officeraren svarar: “Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.”

Det här är en man van vid makt och auktoritet och har helt egna värderingar och en egen tro. Han ger order, och folk lyder. Ändå böjer han sig ödmjukt inför Jesus och erkänner en större auktoritet. Han ser och erkänner det gudomliga.  Han ser och erkänner Herren.

Detta gör att Jesus blir förundrad. Tänk ett varv på det: Jesus, Herren, förundras. Han säger: “Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.” Sen nämner han en vision: “Många ska komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket.” Med andra ord: Vägen till Herren och himlarna är inte så smal som vi kanske tror. Den rätta vägen är mycket bredare än vad vi tror.

Och detta bekräftas i den Himmelska Läran. I vår läsning läste vi tidigare:

“Över hela världen blir de frälsta som erkänner Gud och lever i enlighet med rättvisans lagar… Det strider mot den gudomliga rättvisan att döma dem som aldrig haft möjlighet att lära känna Herren.”
Äktenskapliga Kärleken 351

Den romerska officeraren är beviset. Han hade inte Mose lag och tillhörde inte det utvalda folket. Han hade inte växt upp i den judiska tron. Men han hade ödmjukhet, vördnad och tillit. Han kände igen det gudomliga i sin egen roll på jorden. En romersk officer, driven av värderingar, krav och att göra rätt, enligt honom. Och Jesus säger: Det där är tro. Precis som det står i Johannesevangeliet:

”Jag har också andra får som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så ska det bli en hjord och en herde.”
Johannes 10:16

Många vägar till Herren

Vad betyder allt detta för oss idag då?

För det första så hjälper det oss att bli ödmjuka. Vi inser att det inte enbart är en väg till Herren som, sorgligt nog, många andra trossamfund predikar.  Det finns många vägar. Vi kanske har vuxit upp i kyrkan, vi kan Ordet och Skrifterna, vi känner till de rätta svaren. Och det är otroligt bra. Men kunskap är inte samma sak som tro. Den romerska officeraren hade begränsad kunskap om Jesus men han litade på det gudomliga mer än många andra i som var i Jesus närhet.

För det andra så ger det oss hopp. Många oroar sig för sitt andliga liv eller för nära och kära. Är min väg den rätta vägen till himlen? Är din väg den rätta vägen till himlen? Är min medmänniskas väg den rätta vägen till himlen? Det finns så många människor som inte fått växa upp i en tro eller aldrig ens hört Herrens ord men ändå är så otroligt goda och fina människor. Vi förstår att det inte är en väg till Herren, utan många. Herrens nåd och kärlek är oändlig och så länge vi tror på Herren och älskar våra medmänniskor så vandrar vi en av Herrens många vägar. Precis som den romerska officeraren. Han trodde på något, drevs av värderingar och gjorde sin plikt. Det råder inget tvivel om att Herrens nåd är för alla, precis som det står i psaltaren:

”Du, Herre, är god och förlåtande, stor i nåd mot alla som ropar till dig.”
Psaltaren 86:5

Det tredje är att dagens läsning ger oss en sann tydlighet för våra andliga liv. Det finns många vägar som leder oss till Herren. Men det finns också många vägar som inte leder till honom. Att inte drivas av något större än oss själva, att bara drivas av kroppsliga begär, makt över andra, pengar eller ära, leder inte till Herren. Hade den romerska officeraren inte drivits av tro, värderingar och ett liv som eftersträvar rättvisa så hade han aldrig närmat sig Jesus i dagens läsning. Han hade inte brytt sig om sin tjänare, utan skaffat en ny tjänare när den andra dog. Han hade inte ens kunnat se att Jesus var Herren i kött och blod, att Jesus hade gudomlig makt, för han saknade egen tro på något utanför honom. Tänker vi bara på oss själva så vandra vi inte den rätta vägen.

För det fjärde, allt detta utmanar oss. Det finns rätt och fel, gott och ont. Ordet påminner om oss detta. Vi kan läsa detta från psaltaren:

”Salig är den som inte följer de ogudaktigas råd och inte går på syndares väg.”
Psaltaren 1:1

Men bara för att vi vandrar rätt väg innebär det inte att andra också vandrar rätt väg. Och det här kan vara svårt. Men vi är så välsignade med att ha Ordet och den Himmelska Läran som påminner oss att det finns många vägar och att Herren alltid är med oss.

Oändliga variationer

Tänk om alla människor i världen började tänka och leva så här? Vad skulle hända om vi slutade döma andra för att de vandrar en annorlunda väg och i stället började känna igen och glädjas åt tro och människokärlek var den än visar sig? Vi håller fortfarande fast i allt som är gott och sant men har förståelse och ödmjukheten att det som är gott och sant tar sig i uttryck på väldigt olika sätt. Att vi, med öppna armar och tro, skulle låta alla människor som försöker leva sina liv i det goda och sanna, från öst och väst att få leva tillsammans som änglar i himlen. För den Himmelska Läran är tydlig.

”Variationer i kärlek och tro är det som avgör himlens natur och dess glädje.”
Arcana Coelestia 690

Variationer i vår tro och människokärlek är det som gör himlen så perfekt! Om alla förstod att Herrens nåd och kärlek är oändlig och det finns många vägar till Honom så skulle många hemska problem i världen upphöra. Om vi förstår att destinationen för oss alla är densamma, om man drivs av tro och människokärlek, men förstår att resan dit ser olika ut, så förblir vi ödmjuka. Vi förstår också, att de rätta vägarna är de vägar som drivs av tro på Herren och kärlek till vår nästa. För det är då Herren säger till oss: ”

Jag säger er sanningen: Inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro.”
Matteus 8:10

Amen!