5 juni, 2018

Grundlurad – Sorg bytt till glädje

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Joh 3:5-7; Joh 16:20-22; SKR 612; GF 83

 “Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Joh 16:22

Vi är grundlurade

Ni är grundlurade. Vi är grundlurade. Alla är grundlurade. Det är dagens sanning, och jag vill att ni ska vara helt på det klara över det. Men det vill ni ju inte höra. Ingen vill bli lurad, absolut inte i grunden. Vi blir lurade i affären ibland, eller köper något på nätet av en skojare. Det kan vi leva med, men att i grunden bli lurad – det känns svårt. Därför vill man inte lyssna på någon som säger hur det verkligen är! Men ni är faktiskt grundlurade!

Det vi ser

Det som vi ser runt omkring oss, när vi öppnar ögonen på morgonen, eller hör med våra öron, eller känner med våra händer – ingenting av det finns egentligen. Det är tomt, har ingen existens. Det är dött. Alla vackra blommor och träd, fåglar och djur. Det finns inte. Ni är grundlurade.

Det tragiska

Det som är så tragiskt med detta är att det inte finns någonstans att ta vägen. Cartesius’ berömda Cogito är en förbannelse. Jag kan ju inte upphöra att tänka! Jag tänker, alltså är jag. Jag kan ju inte tänka att jag inte ser, hör, känner allt runtomkring mig. Jag är fast och allt är en illusion, dött, påhittat. Men det vill jag inte erkänna, så vad gör jag?!

Två vägar

Jo, det finns två vägar ut ur det här. Den ena är en avgrund. Den andra har med påsken att göra. Den ena är den breda vägen och den andra är den smala vägen. Fast det första alternativet är egentligen inte alls någon väg ut, ingen lösning på problemet utan ett cementerande av lögnen. En avgrund kort sagt. Låt oss börja där.

Vad är en människa?

Vi börjar med att fråga oss vad en människa är. I Psaltaren hör vi det här: ”Vad är då en människa eftersom du, Herre, tänker på henne.” Ps 8:5Underförstått i frågan finns avgrunden. Jag människa är inte värd att Du, Gud, tänker på mig. Psalmförfattaren, David, har rätt. Efter syndafallet hör vi Gud säga: ”HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden … Då ångrade HERREN att Han hade gjort människorna på jorden … och sade: Människorna som jag har skapat skall jag utrota från jordens yta … Jag ångrar att jag har gjort dem.” 1 Mos 6:5-7

Uppenbarligen hade Gud tänkt sig något annat. ”Gud såg på allt som Han hade gjort, och se, det var mycket gott.” 1 Mos 1:31Men så blev det som sagt inte. Det arvet lever vi alla med idag. ”Vad är då en människa eftersom du tänker på henne.” Ps 8:5Ja, skulle vi vara lämnade åt oss själva, så skulle det vara totalt mörker. Ja, det vill säga vi skulle fortfarande kunna se, men det vi ser är det vi började med – ingenting, en illusion, något som är dött och livlöst. Vi ser med mörkrets ljus. Som en mullvad. Vi sitter fast i mörkrets ljus. Vi kan inte tänka bort det som vi är. ’Cogito, ergo sum.’ Vi är fast i vår egen inbillade verklighet. Där vågar vi inte se saker för vad de är utan hittar på att det är på något annat sätt.

T ex: – ’Människan är innerst inne god.’ – ’Det är nog inte så farligt.’ Barn säljs som sexslavar. Men ’det är nog inte så farligt’. Unga människor lockas in ett drogberoende därför att det är väldigt lönsamt för skurkarna. Men ’det är nog inte så farligt’. ”Vad är då en människa eftersom du tänker på henne.” Ps 8:5

Lämnad åt sig själv

Vad är då en människa, och vad är hon när hon är lämnad helt åt sig själv? Skrifterna har ett förfärande svar: ”Hela människosläktet är ont, och varje människa lämnad åt sig själv skulle störta sig ned i helvetet.” Arcana Cœlestia # 587 Det finns många andra ställen som kategoriskt säger samma sak. Det är bara mörker. 1 Mosebok igen: ”Människanshjärtas tankar är onda ända från ungdomen.” 1 Mos 8:21Men det där vill vi inte höra, så vi har valt att ljuga för oss själva. Det är nog inte så farligt.

Definiera om mörkret

Så människan börjar använda sin tanke, ’Cogito’ – vi kan inte sluta tänka – till att definiera om verkligheten. ’Det är nog inte så farligt.’ När man går den breda vägen, gör man två saker. Det första är att låtsas att andras lidande inte är så farligt i alla fall. Och det andra är att låtsas att man själv har det bra, och om man inte har det bra, så låtsas man att man har rätt att skaffa sig det som man säger att man behöver.

En labyrint utan utgång

Det är då människan går in i sin labyrint utan utgång. Om jag gör si, blir säkert allt bra. Men det blir det inte. Men om jag gör så, blir det väl bra i alla fall. Men det gör det inte. Det finns ingen utgång. Däremot finns det många blindspår, och det kan ju ta ganska lång tid att utforska all blindspåren, innan man inser att det inte finns någon utgång. Labyrinten och alla blindspåren handlar om det som man kan se med ögat, känna med kroppen. Men det är en illusion. Det är dött och livlöst. Hur många miljoner behöver man för att bli lycklig?! När sjukdomen slår till, eller döden, så är allt till ingen nytta eller borta. Hur många bekanta måste man ha för att tro att man är omtyckt? Hur många måste man förföra innan man känner att man är den man tror att man vill vara?

Någonting

Någonting måste ske som gör att det går hål på bubblan. Det finns nämligen en annan väg, den smala. ”Och det är få som finner den”, det vill säga, det krävs ansträngning för att finna den. ”Vad är då en människa eftersom du tänker på henne.” Ps 8:5 Bortom illusionen finns en helt annan värld. Cogito. Vi måste tänka på ett annat sätt. Tänka, men på ett annat sätt. Det handlar påsken om. Påsken handlar om vägen ut ur illusionen, det döda, livlösa.

Nikodemus

I början på johannesevangeliet får Jesus besök av en av rådsherrarna, en farisé, Nikodemus. Han visste att Jesus satt inne med svaret på den stora frågan. Födas på nytt var svaret. Nikodemus förstod ingenting. Men han drevs fortfarande av en önskan om att komma ut ur illusionen. Så han ställde en ovanligt korkad fråga: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Joh 3:4

Som sagt, det var en ovanligt korkad fråga. Men ibland måste man ställa dumma frågor för att bryta sig ur lögner och illusioner. På något sätt var Nikodemus modig. Tänk så nästa gång ni ställer en korkad fråga! Det är något i ens inre som vill komma vidare. Det är modigt att ställa korkade frågor!

Hemligheter i Ordet

Man ska vara försiktig med att dra förhastade slutsatser, t ex att Nikodemus’ fråga var korkad. I själva verket så avslöjar bokstavsmeningen en djup hemlighet här. Vi tar hans replik en gång till: ”Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Joh 3:4

Korkat? Ja, om man fortfarande befinner sig i den här världens ljus, i mörkrets ljus. Men om vi tittar på det här i förnuftets ljus och med nyckeln som vi kallar motsvarighetsläran, så öppnar sig den smala vägen. Människa kanfödas när hon är gammal. Hon kankomma in i moderlivet igen,  och hon kanfödas en gång till? Och inget av dessa tre saker, födas som gammal, moderlivet och födas en gång till är något som sker i den naturliga världen, illusionernas värld, den värld som inte har något eget liv.

Moderlivet

Begreppet moderlivet är så fundamentalt. Vi kommer alla därifrån. Ingen kan känna sig oberörd av detta. Där börjar livet och där växer det tills det är dags att gå ut i världen som en egen, oberoende individ. I Ordet används det här bildspråket väldigt ofta, fler gånger än vi skulle gissa. Oftast i ett positivt sammanhang.

Nikodemus förstod att Jesus hade svaret på den fråga som Nikodemus själv inte riktigt kunde formulera. Han famlade, men han visste att det var något nytt han sökte. Det nya han sökte fanns i moderlivet. Om han kunde komma in i moderlivet skulle ett under ske. Som gammal skulle han födas på nytt.

Ny födelse

Nikodemus var väl medveten om att han redan var född. Om han skulle födas en gång till skulle han plötsligt vara två. Jesus tyckte att Nikodemus var ganska trög, men det här förstod han: han kunde ju inte vara två likadana personer och fortfarande vara sig själv, Nikodemus. Så vad menade Jesus? Svaret fick han direkt: ”Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande.” Joh 3:6 Nikodemus måste ha tänkt att han var född av kött, och det kunde bara ske en gång, så det Jesus pratade om måste handla om anden.

Andlig livmoder

Lägg märke till att Jesus aldrig förnekade innehållet i Nikodemus’ korkade fråga. Istället utvecklar Han sina tankar och slutar med att säga: ”Jag talar till er om det som hör himlen till.” Joh 3:12 Om Jesus inte förnekade bilden av en livmoder, så måste det finnas en livmoder som har med himlen att göra. ”Det som är fött av Anden är ande.” Joh 3:6 Han talar om en andlig livmoder, en plats i symbolisk mening där något nytt kan födas och växa till. Nikodemus tänkte jordiskt men hans innersta längtan ville spränga gränserna och nå fram till något annat, något bortom begränsningarna av sina föreställningar om livet. Mötet med Jesus väckte den längtan. Han var på väg!

Platsen är kyrkan

När Jesus talar om att födas på nytt, så talar Han om hur människans ande blir ny, alltså pånyttfödelsen. Den kan bara börja med något litet, ett embryo, och sedan växa mer och mer. Bilden av en livmoder passar perfekt för att beskriva detta.

Det är kvinnan som äger livmodern. Det är kvinnan som skyddar och värnar om det liv som skapas och växer i hennes innersta. Om vi går vidare med de andliga bilderna så är ju kvinnan det som vi kallar kyrka. Den beskrivning av kyrka som finns i Skrifterna kallas i Ordet, speciellt i Gamla Testamentet för livmoder och kvinna. Kyrka är en plats eller ett sammanhang där en människa som vill lämna det gamla jaget bakom sig kan finna näring för att bli en ny människa. Kvinnan, kyrkan vårdar sig om de medel som Herren har gett mänskligheten för att vi ska kunna sticka hål på illusionen och se det riktiga livet som finns bortom det livlösa, döda självförhärligade egot.

Ett riktigt liv

Det riktiga livet är det andliga livet, en inre kraft som kommer från Herren, en kraft som fyller oss med äkta känslor, goda tankar och energi till att göra rätt i världen. Från början är vi grundlurade och lämnade åt oss själva skulle vi kasta oss i det djupaste helvetet. Vi frågade tidigare, ”Vad är då en människa eftersom du, HERRE, tänker på henne.” Ps 8:5

Psalmen fortsätter faktiskt på ett mycket positivt sätt, ”HERRE, du tar dig an människan.” Ps 8:5Och så är det ju. Även i 1 Mosebok hör vi att Herrens första tanke snabbt ändrade sig, ”Härefter skall jag inte mer förbanna jorden för människans skull … Jag skall aldrig mer dräpa allt levande så som jag nu har gjort.” 1 Mos 8:21Ja, sanningen är förstås att även i de hårda ord vi kan hitta i bokstavsmeningen, så döljer sig i djupet enbart kärlek till människan. Gud som är oändlig kärlek kan inte hata, kan inte vända bort sitt ansikte. Det är bara för oss som det ser ut så, när vi vandrar i vårt mörker. Vi skyller ifrån oss, helst av allt på Gud. – Vad var det jag sa! Han bryr sig inte om oss längre.

Oändlig omtanke

Men det är precis det Han gör, och det är där kopplingen till påsken kommer in. När Jesus pratade med Nikodemus, så beskrev Han hur metoden ser ut. Pånyttfödelsen handlar om att människan får något helt nytt. I den andliga livmodern skapas människans nya liv, en ny vilja. Det som är fött av ande är ande. Detta andliga kommer från Herren. Det är på riktigt, ingen illusion. Bara det som kommer från Honom är på riktigt.

Men för att metoden skulle kunna fungera måste Herren först skaffa sig all makt över det onda. Det handlar Hans liv på jorden om, och påsken är den stora triumfen. Utan den triumfen, så skulle vi ha kunnat tala hur mycket som helst om att födas på nytt, men det skulle inte finnas någon kraft att genomföra det.

Nu finns den kraften tack vare att vår Herre och Gud Jesus Kristus gick igenom allt det lidande som vi hör talas om – profetiskt i Gamla Testamentet, historiskt i Nya Testamentet och förklarat till sin djupaste mening i den Himmelska läran.

Herrens kamp

I Johannes, kap 12, hör vi hur Jesus talar med sig själv i Sitt inre om den sista stora kampen: ”Nu är min själ i djup ångest. Vad skall jag säga? Fader, fräls mig från denna stund? Nej, just därför har jag kommit till denna stund.” Joh 12:26,27Nej, just därför har jag kommit till denna stund.” Joh 12:26,27Han kom för att Han kände och känner en oändlig kärlek för sin skapelse. Den kärleken var så stor att han lät sig utlämnas till att dödas. Därmed vann Han seger och makt för all framtid, ”Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Amen, amen säger jag er: Om vetekornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör, bär det rik frukt.” Joh 12:23,24

I vetekornets förvandling vann Herren all makt. Den makten används i den andliga livmodern, kyrkan, när en människa vill förändras och bli en ny, äkta människa. Mot den makten kan illusionen, ”världen” inte göra något.

Från sorg till glädje

Strax innan Jesus blev förrådd talade Han med lärjungarna om det som snart skulle ske: ”Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje.” Joh 16:20”Världen som gläder sig” är mörkret som förblindar oss och håller oss fångna i labyrinten och mörkret. När vi tappar greppet och faller, så gläder sig världen.

Men lärjungarna var på väg att förstå vad livet handlar om. De hade förstått mer än Nikodemus. Men Jesus visste att de ändå skulle börja tvivla. Därför försökte Han uppmuntra dem, och Han använde bildspråket med livmoder och födelse: ”När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen.” Joh 16:20-22

Det handlar om lärjungarnas inre resa. För dem var det en yttre resa också. De skulle få se Jesus igen: Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Joh 16:20-22

När någon har stuckit hål på illusionen och börjat resan för att förändras och bli en ny, äkta människa, så kan världen inte vinna. Vår Herre och Gud har övervunnit den. ”Var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” Joh 16:33Därför finns möjligheten till nytt liv, ovanför illusionens mörker. Släpp taget och låt ande föda ande. ”Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.” Joh 16:22

”Förtrösta på Herren och gör det goda … Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär.”Ps 37:3,4

Amen!

 


Läsningar:

Joh 3:1-7:
Bland fariséerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. Han kom till Jesus om natten och sade: ’Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare, ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.’ Jesus svarade: ’Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike. Nikodemus sade: ’Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i moderlivet och födas en gång till?” Jesus svarade: ’Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.

Joh 16:20-22:
Ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg ska vändas i glädje. När en kvinna ska föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre smärtan i sin glädje över att en människa är född till världen. Nu har ni också det svårt, men jag ska se er igen. Då ska era hjärtan glädjas, och ingen ska ta er glädje ifrån er.

Sanna kristna religionen # 612:
Eftersom människan till sitt sinnes inre är född till ett andligt väsen … följaktligen född för himlen, men likväl hennes naturliga eller yttre människa är … en minsta avbildning ett helvete, så följer att himlen inte kan inplantas i helvetet, utan att detta först måste undanröjas.

Gudomliga försynen # 83:
Människan föds med förmågan att bli andlig genom att de nedärvda ondskorna avlägsnas, ty om hon inte blir andlig kan hon inte komma in i himlen. Att från att vara naturlig bli andlig är att födas på nytt.