fbpx
5 juni, 2018

Kasta ut nätet på högra sidan

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Joh 14:8-15; Joh 21:1-14; AC 10061:1,2

“Jesus sade: ’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.’ De kastade ut det, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken.”
Joh 21:5-6

Galiléen

Jesus hade varit i sällskap med sina lärjungar i tre år. Det mesta av den tiden vistades de i Galiléen. Det var deras hemtrakter. Där kände sig lärjungarna trygga med sin Mästare. Det var märkliga saker som skedde under dessa tre år. De ställdes inför utmaningar, men i Galiléen kände de sig mer hemma än i Jerusalem. Det var där, i landets huvudstad, i religionens huvudstad som de fick vara med om det mest omvälvande i sina liv.

Omskakade i Jerusalem

De kom med Jesus på den sista resan till Jerusalem utan att riktigt förstå vad som skulle komma att hända. Jesus hade varnat dem tre gånger:

”Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma Honom till döden … Men efter tre dagar skall han uppstå.” Mark 10:33-34Trots att de hade blivit förberedda, blev de omskakade av allt som utspelades sig de tre sista dagarna i Herrens liv.

Tillbaka till Galiléen

Detta skedde i Jerusalem, inte i det trygga Galiléen. Vi kan därför föreställa oss att lärjungarna blev glada när de, efter Herrens uppståndelse, blev uppmanade att ta sig tillbaka till Galiléen.

Den politiska och religiösa makten var inte lika skrämmande och påtaglig där uppe  norr. Men det var ett nytt Galiléen de kom tillbaka till. Ja, det yttre var det nog detsamma, men när de mötte Jesus där, så var det på ett nytt sätt.

Mönster för våra liv

Låt oss stanna upp och titta på vad det här betyder i våra egna liv. Det mesta av vad vi gör är hemtamt, välkänt. Vi följer vanor, rutiner, går i gamla invanda spår. Det känns tryggt och bekvämt. Och så ibland tar livet med oss ut på en resa till något som vi inte väntat oss. Det kan ha funnits signaler, men vi har inte förstått dem helt och hållet. ”Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att … dömas till döden … Men efter tre dagar skall han uppstå.” Mark 10:33-34En förvarning, en aning, men inte full förståelse.

Förändringen, utmaningen känns besvärlig, men vi har vetat att den skulle komma. Vi har vandrat med Herren i tre år. Då måste vi följa med i fortsättningen också. Vi kan ju inte låta Honom gå ensam till Jerusalem, Getsemane. Vi kan ju inte stå utanför i förändringens stora ögonblick. Men det blir en svår tid, och sedan är vi tillbaka i tryggheten, Galiléen. Men då är det inte samma Galiléen som innan. Det är faktiskt ett bättre Galiléen än det förra.

Det är samma plats, men det är bättre, därför att vi har varit i Jerusalem, och för att vi har sett Herren dömas till döden och på den tredje dagen uppstå. Och när vi sedan möter Honom i Galiléen – så är det på ett nytt sätt: ”Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var Han.” Joh 21:4

Galiléen – Jerusalem – Galiléen

Resan Galiléen – Jerusalem – Galiléen kan vi använda som en sinnebild för en inre resa. Vi börjar med ett gammalt invant beteende, det välkända i det dagliga livet. När vi talar om människans sinne, så handlar Galiléen om livet på det yttre planet, det naturliga planet. Resan från Galiléen till Jerusalem går från det lägre till det högre i vårt sinne. Jerusalem ligger högt upp i bergen. Tiberias sjö ligger faktiskt under havsnivån.

Tillståndet ’Jerusalem’ handlar om, att vi upplever något annat, något nytt, något omskakande i det inre, privata rummet, i vår ande. När vi kommer tillbaka till det vardagliga, Galiléen, så har vi förändrats. Men det tar tid att acceptera eller att förstå detta förändrade sinnestillstånd. Vi har fått en gåva någonstans ifrån, men det tar tid att förstå den och att börja använda den. ”Lärjungarna visste inte att det var Han.”

Tveksamma lärjungar

Berättelsen i sista kapitlet i johannesevangeliet ger oss en så bra bild av förändringen, det nya. Lärjungarna har varit med om något omskakande i Jerusalem men efter sin återkomst till Galiléen har de ännu inte fullt ut börjat använda sina nya krafter.

Fundera på deras tveksamma attityd där med hur det skulle vara bara några månader senare, då de i kraft av den Helige ande gick ut med full kraft i världen och predikade det glada budskapet om Herrens seger över döden!

Tiberias sjö

Men låt oss nu titta på berättelsen från Tiberias’ sjö! När lärjungarna var ute i båten för att fiska och fick se Jesus på stranden, så var de fortfarande kvar i sina gamla roller, i sina gamla vanor. Det som hänt i Jerusalem hade ännu inte fått sin fulla effekt på dem. Var det därför som de inte fick någon fisk? ’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ’Nej’. Joh 21:5

Hunger

Har man inget att äta, känns livet besvärligt. Man längtar efter att bli mätt. Kroppen vill bli mätt, men ännu mer vill anden bli mätt. Anden, det inre, den verkliga människan vill bli mätt. Hon vill få sådan föda, så att livet känns meningsfullt, så att livet känns uppfyllt av något som har ett bestående värde.

Ett ord som sammanfattar det som den inre människan längtar efter är ’godhet’. Ett annat möjligt ord är ’rättfärdighet’. Därför säger Herren om den andliga hungern så här: ”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet, de skall bli mättade.” Matt 5:6

Lärjungarna hade inte fångat någon fisk. ”’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ’Nej’.” Joh 21:5Inte ens lärjungarna som hade vandrat med Herren i tre år hade tillräckligt att äta.

Har vi tillräckligt att äta? Är våra liv fyllda av godhet, av rättfärdighet? Eller saknar vi något?

Ett gott råd

När lärjungarna svarade att de inte hade något att äta, så visste Jesus redan det förstås, och Han visste varför. Därför gav Han dem ett råd: ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” Joh 21:6 Det rådet ledde till två saker. Det första var att de fick så mycket fisk att de ”inte längre orkade dra upp nätet för all fisken”. Joh 21:6

Och det andra var att de kände igen den som hade gett dem det goda rådet. De två sakerna hör ihop. De fick att äta och de kände igen Herren. Det är därför två saker som hör ihop, andlig föda och upplevelsen av Herrens närvaro. Godhet och Herren.

Inre impuls

Här kan vi stanna upp igen och tänka på våra egna liv. Hur många gånger har vi inte kämpat förgäves för att hitta ut ur en hopplös situation. Ingenting tycks fungera eller hjälpa. Det sätt som vi är vana att handla på fungerar dåligt. Det är Galiléen före upplevelserna i Jerusalem.

Men så händer något oväntat – en resa till Jerusalem. En inre impuls till att göra på ett annat sätt sätter fart på oss. Vi vet instinktivt att det har med Herren att göra. Attityden i våra tankar ändras. Mer godhet. Mer öppenhet. Vi lägger något åt sidan som stått i vägen. En lång natt utan framgång. Ett offer, ett kors. Ett offer av det egna, gamla, dåliga. Och med en ny  impuls som vi vet kommer från Herren får vi kraft att handla på ett nytt, konstruktivt och oegennyttigt sätt. Första dagen i veckan. Något nytt har uppstått i människans inre.

Något dör, och nytt liv uppstår. Jerusalem. Och sedan nytt liv i en ny vardag, ett nytt Galiléen.

”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få,” Joh 21:6och ”de förstod att det var Herren.” Joh 21:12

Det handlar om två saker. Det ena är ett uppvaknande i sinnet som vi kan kalla ett Herrens återvändande. Det andra handlar om godhet. En lång natt utan framgång, men så kommer Herren åter i gryningen, i morgonrodnadens ljus. Jerusalem i det inre träder fram i det yttre, ett nytt Galiléen.

Bildspråket i Ordet

Ingenting i Ordets berättelser är tillfälligheter. De är laddade med betydelser som har med våra liv att göra. Så här står det i Arcana Cœlestia om vad morgon betyder:

”Med ’morgon’ betecknas Herren ankomst, och att en människa pånyttföds och blir en ny människa … Detta sker så ofta som det goda är verksamt i henne … Följaktligen innebär Herrens uppståndelse … om morgonen (Mark 16:2,9; Luk 24:1; Joh 20:1)att Herren dagligen uppstår i den pånyttfödda människans sinne. Detta tillstånd kallas i Ordet ’morgonrodnad’.” AC # 2405:2,8

Morgonrodnad

Att lämna natten och mörkret bakom sig är att gå in i något nytt. Mörkret skingras då. Morgonrodnaden är en bild av hur ljuset kommer gradvis. Snart är det full dager igen, och vi har glömt natten. Vi är tacksamma för den nya dagen. Vi är tacksamma för att Herren har kommit tillbaka. Han visade sig för oss och det var Han som gav oss det rätta rådet för att hitta den andliga födan: ”’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ’Nej’.” Joh 21:5”Mina barn” säger Han. Vi känner oss trygga och omhändertagna. Vem annan kunde ha hjälpt oss?!

Ingen fångst

En sådan upplevelse hjälper oss att få rätt perspektiv på livet och på vem vi är. Herren och godheten. Vår Gud och andlig föda å ena sidan, och vår egen oförmåga å den andra, vårt elände, och vår natt. I morgonrodnaden, efter att ha sagt ja till den inre impulsen förs vi in i en ny riktning, och vi möter Herren som ger oss godhet.

Jerusalem är nödvändigt

Till slut ska vi titta närmare på det där goda rådet som Herren gav lärjungarna. ”Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.” Joh 21: 6Berättelsen handlar om oss när vi har bejakat impulsen i den innersta viljan – viljan till godhet. Lärjungarna hade varit i Jerusalem. De hade blivit omskakade. Verkligheten var inte längre så enkel som de trott. Jesus blev ingen världslig kung. Verkligheten var tydligen något annat. Större? Verkligheten är större än mitt eget jag, min egen föreställning.

Den där inre impulsen som vi plötsligt blir varse – den är ett råd, ett tips, en tanke som säger att man kan handla på ett annat sätt. I morgonrodnadens stund tar en ny tanke tag i sinnet: ”Kasta ut nätet på ett annat sätt!” På högra sidan! Inte på vänstra som det alltid har varit förut. Och miraklet sker. Äntligen blir det fångst.

Högra sidan – godhet

Allt i Ordets berättelser har som sagt en bestämd innebörd för vårt andliga liv. I verkliga livet hade lärjungarna säkert lagt näten både på höger och vänster sida många gånger. Men det här är en andlig bild. ’Höger’ och ’vänster’ står för något i våra liv.

Tänk på hur många gånger höger och vänster används, till exempel i denna märkliga uppmaning från Herren: ”Om din högra hand förleder dig till synd, så hugg av den och kasta den ifrån dig!” Matt 5:30Där handlar det givetvis om något andligt, nämligen att upphöra med en ond handling, inte om att rent fysiskt hugga av en hand. ’Höger’ har med vilja  och handling att göra. I det här citatet handlar det om en dålig handling. ’Vänster’ har med tanke och munnens tal att göra. När Herren ger oss ett råd om att kasta nätet på den högra sidan handlar det förstås om godhet, den goda viljan. Den finns på högra sidan. På vänstra sidan hittar vi tanke och munnens tal.

Natt – tanke utan handling

Så länge det endast är tanke och ja, tomt prat utan god vilja i handling, så blir det ingen fångst. Det är det som Herren vill tala om för lärjungarna och för oss som läser Ordet. Här kommer ett exempel: Ditt barn vill inte göra läxan.

Med ord utan handling så blir det:

–  Läs din läxa, annars får du ingen kvällsmat!

Men med inställningen att tänka från godhet så blir det:

–  Du, visa mig läroboken, så ska jag hjälpa dig!

Det handlar om god vilja i handling i första hand och sanna ord i andra hand.

Efter en lång natt utan fångst var lärjungarna hungriga. Vi kan känna igen oss. Vi får äntligen ett tips – börja från godheten, och inte från den kalla tankens värld, en värld som har stängt dörren till god vilja mot sina medmänniskor.

Det här är en universell princip som gäller i alla sammanhang, antingen det handlar om att värva nya lärjungar och efterföljare till Herren Jesus Kristus, eller det handlar om varje människas dagliga liv, så är det en allmängiltig princip. Börja från den goda sidan! Börja med att vilja gott! Tänk att verkligheten är större än mitt eget jag.

Skakas om

Var beredd att skakas om! Lämna Galiléen! Gå upp till Jerusalem! Låt din verklighetsuppfattning skakas om! Och möt sedan Herren på nytt på stranden, och lyssna på vad Han säger i ditt inre. Lyssna och handla! Då kommer livet att växa och ge rika gåvor:

”Amen, amen säger jag er: Den som tror på Mig skall utföra de gärningar
som jag gör, och större än dessa skall han göra.” Joh 14:12

Amen!

 


Läsningar:

Joh 14:8-15:
Filippus sade: ’Herre, låt oss få se Fadern, så räcker det för oss’. Jesus svarade: ’Så länge har jag varit hos er, och du har inte lärt känna Mig, Filippus. Den som har sett Mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och att Fadern är i Mig? De ord som jag talar till er, talar jag inte av Mig själv. Fadern förblir i Mig och gärningarna är Hans verk. Tro Mig: jag är i Fadern och Fadern är i Mig. Om ni inte kan tro det, så tro för gärningarnas skull. Amen, amen säger jag er: Den som tror på Mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i Mitt namn, skall jag göra, för att Fadern skall bli förhärligad i Sonen. Om ni ber om något i Mitt namn, skall jag göra det. Om ni älskar Mig, håller ni fast vid Mina bud.

Joh 21:1-14:
Därefter uppenbarade sig Jesus än en gång för lärjungarna. Det var vid Tiberias sjö, och det gick till så här: Simon Petrus, och Tomas som kallas Tvillingen, Natanael från Kana i Galiléen, Sebedeus’ söner och två andra av Hans lärjungar var tillsammans. Simon Petrus sade till dem: ’Jag ger mig ut och fiskar.’ De andra sade: ’Vi går också med dig.’ De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting. Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna visste inte att det var Han. Jesus sade nu till dem: ’Mina barn, har ni något att äta?’ De svarade: ’Nej.’ Han sade: ’Kasta ut nätet på högra sidan om båten, så skall ni få.’ De kastade ut det, och nu orkade de inte längre dra upp det för all fisken. Den lärjunge som Jesus älskade sade då till Petrus: ’Det är Herren.’ När Simon Petrus hörde att det var Herren, tog han på sig ytterplagget, för han var lätt klädd, och kastade sig i sjön. De andra lärjungarna kom efter i båten. De var inte långt från land. När de kom i land, fick de se en glödhög och fisk som låg på den och bröd. Jesus sade till dem: ’Bär hit av fisken som ni fått.’ Simon Petrus steg i båten och drog in nätet. Det var fullt av stora fiskar, etthundrafemtiotre stycken. Och fast de var så många gick nätet inte sönder. Jesus sade till dem: ’Kom och ät.’ Ingen av lärjungarna vågade fråga vem han var. De förstod att det var Herren. Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. Detta var tredje gången som Jesus uppenbarade sig för lärjungarna sedan han hade uppstått från de döda.

Arcana Cœlestia # 10 061:1,2:
Hos människan motsvarar det som finns på högra sidan det goda från vilket sanningar uppstår, och på den vänstra sanningar genom vilka det goda uppstår. Känner man inte till denna hemlighet vet man inte varför Herren sa till lärjungarna, att ”de skulle kasta nätet på högra sidan om båten”, Joh 21:6. Genom detta förebildades följande: Man kan dra en lång rad slutsatser om det sanna, när man handlar med utgångspunkt från det goda. Men däremot gäller inte motsatsen. Med ”fåren som stod på den högra sidan”, Matt, kap 25,förstås de som är i det sanna från det goda, men de som är i det sanna och inte samtidigt i det goda förstås med ”getterna på den vänstra sidan” Matt 25:332,33.