Julevangeliets ljus och djup
Predikan av pastor Thomas Floyd
Swedenborgs vision är att universum genomsyras av gudomlig kärlek och vishet – kärleken som värmer och ger liv, och visheten som lyser och vägleder oss. Julens berättelse, med dess enkelhet och djup, ger oss en konkret bild av hur denna gudomliga kärlek och vishet manifesteras mitt ibland oss.
Läsningar:
Matteusevangeliet 1:18-25
Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade varit tillsammans visade det sig att hon var havande genom den helige Ande. Hennes man Josef var rättfärdig och ville inte dra skam över henne, och därför beslöt han att skilja sig från henne i hemlighet.
Men när han funderade över detta, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder.”
Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man ska ge honom namnet Immanuel. Det betyder: Gud med oss.
När Josef vaknade upp ur sömnen, gjorde han som Herrens ängel hade befallt och tog sin hustru till sig. Men han rörde henne inte förrän hon hade fött en son. Och han gav honom namnet Jesus.Läran om Herren #21:
Många människor idag tänker på Herren endast som på en vanlig människa, en som de själva, eftersom de bara tänker på hans mänsklighet och inte samtidigt på hans gudomlighet, trots att hans gudomlighet och mänsklighet inte kan skiljas åt. För Herren är Gud och människa, och Gud och människa i Herren är inte två, utan en person, lika fullständigt en person som själen och kroppen är en person, enligt den lära som finns i hela den kristna världen.
Väntan och förberedelse
Advent är en tid av väntan och förberedelse, en tid då vi öppnar våra hjärtan för att ta emot det stora mysteriet: Det gudomliga som kommer in i sinnevärlden genom ett litet barn i Betlehem. Denna första söndag i advent inleder en resa, en resa som inte bara handlar om att närma sig julen, utan om att låta oss själva bli berörda av det ljus och den kärlek som julevangeliet bär med sig.
Ljuset som lyser i mörkret. Kärleken som föds i enkelhet. Visheten som ger mening åt allt vi ser och upplever. Julens budskap är en påminnelse om att Gud inte är avlägsen eller abstrakt, utan nära, verklig och djupt förenad med våra liv. I denna predikan ska vi fördjupa oss i tre teman som adventstiden för med sig: ljuset som lyser i mörkret, kärleken som förenar oss med Gud och våra medmänniskor, och hoppet som sträcker sig bortom tid och rum.
Ljuset lyser i mörkret
I den andliga världen ser den gudomliga kärleken och visheten ut som en sol.
Gudomliga kärleken och visheten #83
Evangelisten Johannes skriver: “Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.” Dessa ord är lika relevanta idag som de var för två tusen år sedan. Mörker är inte bara ett fysiskt tillstånd; det kan vara känslor av ensamhet, oro eller förvirring. Ljuset som Johannes talar om är något mer än det vi ser med våra ögon – det är sanning, hopp och närvaron av Gud.
När herdarna på ängarna överraskades av änglarnas ljus och budskap, var deras natt inte längre densamma. Det var som om världen fick en ny innebörd. Detta ljus är inte begränsat till Betlehems ängar. Det är ett ljus som lyser i varje människas inre, som tränger genom våra egna skuggor och visar vägen till något större än oss själva.
Ljuset upplyser inte bara våra tankar, det visar också riktningen för våra handlingar. När en människa får en klar insikt om vad som är sant, när hon ser sin väg framåt med tydlighet, är det detta ljus som verkar. Det är ett ljus som vägleder och befriar, som avslöjar det goda och visar vägen bort från mörkrets illusioner.
Kärleken som förenar
Vi kan inte veta vad vårt liv är om vi inte vet att det är kärlek.
Gudomliga kärleken och visheten #2
Kärleken är adventstidens hjärta. Kärleken är den kraft som drev det gudomliga att bli en fysisk människa, att födas som ett barn, för att dela våra liv och våra villkor. Jesus föds inte i ett palats, omgiven av rikedom och makt. Han föds i en enkel krubba, bland de ödmjukaste omständigheter, för att visa att kärlekens storhet inte ligger i yttre glans utan i ödmjukhet och närhet.
Kärlek är alltid aktiv, alltid riktad mot någon annan. Det är därför vi ser att Jesu födelse handlar om relationer: Maria och Josef som omsluter barnet med omsorg, herdarna som skyndar för att se, de vise männen som kommer med sina gåvor. Kärlek är aldrig isolerad; den söker gemenskap, den bygger broar.
Denna kärlek kallar också oss till handling. Det räcker inte att känna kärlek inom sig; kärleken visar sig i vad vi gör för andra. Det kan vara en enkel vänlig gest, en handling av generositet eller ett ord av uppmuntran. Varje sådan handling är en återspegling av den kärlek som Herren visade oss i Betlehem.
Men kärlek är inte bara handlingar. Det är också en inre kraft som förenar oss med Gud. Kärleken är det band som knyter oss samman med vår Skapare och som gör oss till hans redskap i världen. När vi älskar vår nästa, älskar vi också Herren. Och när vi tar emot Herrens kärlek, blir vi förmögna att ge vidare till andra.
Visheten som leder
Det gudomligas sanna essens är kärlek och vishet.
Gudomliga kärleken och visheten #28
Julens berättelse är också en berättelse om vishet. Det är visheten som uppenbarar sig i den gudomliga ordningen, i hur Herren väljer att möta oss som ett barn – en bild på den absoluta oskulden – i hur hans närvaro visar sig i det lilla och det ödmjuka. Visheten är ljuset som ger mening åt livet, som upplyser vår förståelse och hjälper oss att se världen med klarhet.
Men visheten måste alltid vara förenad med kärleken, eftersom visheten kommer från kärleken. Vishet utan kärlek förvandlas till något hårt och dömande. Men när dessa två verkar tillsammans, skapas istället harmoni och liv.
Julens budskap visar sig också i hur vi som människor kan förstå vårt eget liv. Det är en påminnelse om att vi inte är ensamma, att vi är skapade för att leva i gemenskap med varandra och med Gud. När herdarna lyssnar till änglarnas budskap och följer det, när de vise männen tolkar stjärnans tecken och reser långt för att möta barnet, ser vi hur visheten alltid leder till handlingar som för oss närmare det gudomliga.
Visheten uppmanar oss också att reflektera. Advent är en tid att stanna upp och lyssna. Vad är det som är sant? Vad är det som verkligen betyder något? När vi söker visheten, finner vi också den inre friden som bara kan komma från Gud.
Tron som aldrig dör
Universum, från början till slut och från första till sista, är så fullt av gudomlig kärlek och vishet att man skulle kunna kalla universum för den gudomliga kärlekens och vishetens avbild.
Gudomliga kärleken och visheten #52
Advent är också en tid av tro. En tro som sträcker sig bortom denna värld och in i det eviga livet. När Jesus föds i Betlehem, är det början på en resa som är en bild på vår egen pånyttfödelse. Det är ett löfte om att mörkret aldrig ska ha sista ordet, att ljuset alltid ska segra.
Tro byggd på kärlek och vishet lyfter oss över våra omständigheter. Visheten är som stjärnan som leder de vise männen, en påminnelse om att det alltid finns en riktning, en väg framåt. Men visheten måste vara förankrad i kärleken, därför att endast genom kärleken kan vi förstå något av evighetens djup. Kärleken visar oss att vi inte är ensamma, att vi är del av en större gemenskap, och att det andliga livet är verkligt.
Advent – En tid av förvandling
Advent är inte bara en tid av yttre förberedelser. Det handlar inte främst om att tända ljus, köpa gåvor eller dekorera hemmet. Advent påminner oss om vår inre resa, där det gudomliga får mer och mer plats inom oss under pånyttfödelsens gång. Advent är en bild på förvandling, då vi låter ljuset, kärleken, visheten och tron göra oss till nya människor.
Julens budskap är enkelt men oändligt djupt. Det påminner oss om att det gudomliga är med oss, att Herren är nära, och att han vill leda oss in i det andliga livet. Det är en inbjudan att leva i ljuset, att låta kärleken forma våra handlingar.
Advent är en tid att ta emot. Det är en tid att genom Ordet lyssna till Herrens röst, att reflektera över hans närvaro i våra liv och att öppna oss för hans kärlek och vishet. När vi gör detta, blir vi inte bara åhörare till julevangeliet, utan en del av det. Då strömmar himlen in våra egna hjärtan, och himlens ljus kan genom oss lysa ut i världen.
Det är adventstidens gåva och kallelse. Och det är det som leder oss mot julens fulla glädje.
Amen.
