fbpx
5 juni, 2018

Rättvis orättvisa

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Matt 13:10-16; GF 324:11 

 “Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har.”
Matt 13:12

Orimligheter i Bibeln

Dagens läsning från Matteus är en text som retar många människor. Det är en text som gör att många vänder sig bort från Bibeln. Det låter som att den Heliga Skrift, Guds Ord, rättfärdigar orättvisorna i världen. Den som har makt och rikedom kan fortsätta att roffa åt sig – dessutom i Guds namn. Alldeles förträffligt! Inte nog med att det känns bra att kunna trampa på andra. Det är sanktionerat av Gud!! Tänker den rike och maktlystne. 

Och den som inte hör hemma i den kategorien tänker något annat: Hur kan detta vara Guds Ord! Hur kan en Gud som kyrkan säger är kärlek uttala sig på ett sådant sätt!

En annan syn

En av den Himmelska lärans största uppgifter är att slå hål på sådana föreställningar. Det gör de genom att peka på att bokstavsmeningen, t ex dagens text, är en yttre form som inom sig döljer ett budskap som måste dechiffreras. Det finns mycket i Ordet som man förstår direkt, som inte behöver någon invecklad avkodning. ”Allt vad ni vill att människorna skall göra er, det skall ni också göra dem.” Matt 7:12 är ju ett bra exempel. Men det är väldigt mycket som antingen är direkt obegripligt eller som gör läsaren upprörd. 

Den stora uppgiften är att dels göra klart att det finns en inre, andlig mening dold i bokstaven, och för det andra förklara åtminstone en del av denna inre mening. I inledningen till verket Himmel och helvete (# 1) står det så här om denna inre mening: 

”Det finns  i varje uttryck i Ordet en inre mening, som handlar om andliga och himmelska ting och inte om de naturliga och världsliga händelser som förekommer i bokstavsmeningen. … Guds Ord är nämligen skrivet med hjälp av motsvarigheter för att en inre mening skall föreligga i varje minsta del. Hurdan denna inre mening är framgår av allt det som blivit framlagt om detta i verket Arcana Cœlestia. Det är enligt denna inre mening man bör förstå vad Herren säger [i den Heliga Skrift].” Och i inledningen till det verket, Arcana Cœlestia (# 1, 2), står det: 

”Gamla Testamentet innehåller himmelska arkana och syftar i sin helhet på Herren, himmel, kyrkan och tron. Enligt bokstaven kan emellertid ingen dödlig fatta detta. Likväl finns överallt i Ordet invärtes väsentligheter som inte syns i den utvärtes meningen utom i de mycket få fall som Herren uppenbarade och förklarade för apostlarna, såsom att offren betecknar Honom Själv, att landet Kanaan och staden Jerusalem betecknar himlen, som därför kallas det himmelska Kanaan och det himmelska Jerusalem, och att paradiset också har en liknande innebörd. … Men att allt och varje detalj i detta Ord innefattar något som är andligt och himmelskt är en sanning som den kristna världen är djupt okunnig om. Det är också därför som den intresserar sig så lite för det Gamla Testamentet.” 

Nya Kyrkans teologi har alltså en helt annan utgångspunkt. Det som står i bokstavsmeningen är inte den slutgiltiga, gudomliga ståndpunkten. “Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har” betyder inte att “den som har ska få, och det i överflöd, men att den som inte har ska bli fråntagen också det han har.” Det betyder något annat. 

Det andra

Detta ’andra’ är Gudomligt. Det är något som är levande, andligt levande, något som har med varje människas inre, andliga, ja, eviga liv att göra. Det som verkligen är liv är något ytterst värdefullt, något som inte får misshandlas. 

Tänk er ett nyfött barn, ett spädbarn. Redan i ordet finns något heligt, något som ska skyddas. Späd. Maktlös, sårbar men full av liv, hopp, framtid. Det ska skyddas, vårdas och älskas. Ordets inre är heligt, har en hemlig kraft,  och ligger bortom all vårdslöshet som vi ser i vår yttre värld. 

Innanför bokstaven ligger det heliga. Bokstaven är skyddet. Men bokstaven har trots sin opolerade yta en direkt kontakt med detta heliga. Den kontaktledningen kallar vi motsvarigheter. Det är på sätt och vis ett hemligt språk, en hemlig kod, ett chiffer. 

Pärlorna och svinen

Vi har uttrycket att man inte ska kasta pärlor för svinen. Det betyder att det finns något som är värdefullt och som ska tas väl om hand, pärlorna. Och så finns det ett sammanhang där detta värdefulla inte uppskattas till sitt rätta värde, svinen i överförd mening. 

Det här med pärlor och svin är ett ganska grovhugget sätt att beskriva det på, men det är det som det handlar om, både dagens text och hela sammanhanget av bokstav och ande. Det är det som Jesus menar när Han säger: ”De ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.” Ett mer alldagligt sätt att uttrycka sig på vore att säga att ”man talar för döva öron”, och då menar vi att vi har försökt få någon att ändra på sig, att lyssna på ett gott råd för att undvika problem. Personen vi talar till är inte fysiskt döv, bara mentalt döv. 

Det är samma sak med Ordet och Guds undervisning. Antingen är man intresserad av goda råd eller så är man det inte. Det handlar fortsättningen om i Jesu ord: ”För dessa uppfylls Jesajas profetia: De hör illa med sina öron och de sluter sina ögon, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får bota dem.” 

Ögon som inte ser, öron som inte hör

Strax innan profetian citeras säger Han: ”Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.” Det här är ju inget vanligt språkbruk. Se utan att se, höra utan att höra. Antingen har man ögon och kan se, eller så är man blind. Samma sak med öronen. Men här finns både syn och hörsel, men de fungerar inte. Jämför det med läsningen från Gudomliga försynen:

”Människan har två mottag för den Gudomliga kärleken och för den Gudomliga visheten. Varje människan har sålunda ingivits förmåga att vilja det goda och förstå det sanna.” Gudomliga försynen # 324:11

Det är som att säga att människan har både ögon och öron, men att det sedan är människans fria val, ifall hon ska använda dem – viljan till att vilja det goda, förståndet till att tänka det sanna. I texten säger Jesus så här: De låter bli att titta, låter bli att lyssna ”så att de inte vänder om så att jag får bota dem.” Det är ju rätt anmärkningsvärt. De anstränger sig för att inte ta emot det som skulle göra livet bättre för dem. De anstränger sig för att inte se sanningen, för att inte höra hur kärleken ropar på dem. Det handlar alltså inte om någon misstag. Jag råkade missa den sidan i Bibeln, så nu är jag fördömd!? 

Nej, inte alls. Det är en medveten handling att inte vilja se och höra. Det finns ingen att skylla på för sitt arma andliga tillstånd. Det är vad de hårda orden handlar om: “Den som inte har ska bli fråntagen också det han har.” Matt 13:12

Tonåringen

Steget från en Bibeltext till verkliga livet är ju verkligen mycket kort. Mamman säger i den iskalla vinternatten: ”Om du är ute hela natten utan mössa kommer du att bli förkyld!” Tonåringen går utan mössa och blir förkyld. Tonåringen hade öron, kunde höra, men hörde ändå inte. 

Den omogne vuxne

Men det är inte bara tonåringar som låter bli att använda sina ögon och öron. Det finns gott om vuxna också. Jag är helt säker på att alla härinne kan känna igen sig, mig inräknad. Förhoppningsvis i de mildare exemplen som kommer här. 

– ’Det där ser väldigt tungt ut. Låt mig hjälpa till och bära.’ – ’Nej, tack!’ Det avvisande svaret innehåller en bit falsk stolthet och framför allt dåligt omdöme vad gäller den egna muskelkraften. Ont i ryggen kommer som ett brev på posten – fast med en dags försening. 

– ’Om jag kör i bussfilen fast jag inte får det, så hinner jag tanka på vägen hem. Det lägre priset gäller bara idag.’ Girigheten skriver sina egna lagar. Men, aj då, varför skulle det vara en polispatrull där just idag. Dessutom upptäckte han att det fanns en mack längre fram som hade ett ännu lägre pris och som gällde i tre dagar till. 

  På arbetsplatsen har vi den ständigt kritiske. Personalen planerar en avkopplande resa till Åbo över en helg. Av en händelse väljer planeringskommittén den helg som de vet att personen i fråga har en utlandsresa i tjänsten planerad. 

  Någon lånar sin goda väns bil men kör slarvigt och skadar den. Vännen har överseende med det, men det händer igen. Det blir inget mer lån av bil. 

Om vi tar lite större saker som de tio budorden, så blir det förstås värre. 

– Den otrogna maken eller makan tycker sig få ut mer njutning av livet men äktenskapet kraschar och det är inte så roligt längre. 

  Affärsmannen stjäl av sin kompanjon. Han blir åtalad och förlorar allt, jobb, familj, vänner.  

”Den som inte har ska bli fråntagen också det han har.” Matt 13:12

Vad är det som han eller hon inte har? Jo, vett och sans uttryckt med vanliga ord. Eller längtan efter sanning och godhet med läromässiga ord. 

”Varje människan har sålunda ingivits förmåga att vilja det goda och förstå det sanna.”

Guds plan

Gud har en plan. När solen sänder sin värme och sitt ljus in i ekollonet, så är det mening att något ska byggas upp, en ny ek. När Herren sänder kärlek och vishet in i våra mottag, så är det meningen att något ska byggas upp, en ny människa, en förnyad människa, en pånyttfödd människa. 

De här orden som retar människor, ”Den som inte har ska bli fråntagen också det han har.” Matt 13:12, kommer igen i liknelsen om talenterna. Exakt samma ord. Meningen med skaparkrafterna från Gud är att de ska användas för medmänsklighet, värme och ljus mitt ibland oss. 

Titta på alla exemplen och vänd på dem. 

– Så snäll du är som vill hjälpa mig att bära. Det blir mer värme.

  ’Jag använder inte bussfilen. Den är till för bussar.’ Principerna blir fastare i ens tänkande.  Ljuset växer. 

  Den kritiske, nej, jag menar den som alltid försöker se det positiva.

  Den slarvige bilisten, nej, den som tvättar bilen innan den lämnas tillbaka till vännen. 

Det vi ser är detta: “Den som har ska få, och det i överflöd.” Den som har vett och sans får mer vett och sans. Eller med lärans termer, när vi använder Guds gåvor som det är tänkt, så ger Gud oss mer, eftersom Han vet att det som Han ger kommer till användning. Guds rike på jorden växer. “Den som har ska få, och det i överflöd.”

Ingen ovilja

Och till slut ska vi säga att det inte finns någon ovilja från Guds sida i orden ”Den som inte har ska bli fråntagen också det han har.” Tvärtom finns det smärta i Herrens upplevelse av att människor väljer att vända sig bort från Honom, väljer att använda gåvorna till det som i längden är destruktivt. Vem känner inte smärta när tonåringen går ut i kylan utan en varm mössa! Mamman precis som Herren hade önskat något bättre, men det fria valet är en hörnsten i en människans mognad och utveckling, tonåring som vuxen. 

Vi skulle kunna skriva om versen ”Den som inte har ska bli fråntagen också det han har” så här: 

”Den som inte har vett och sans kommer att göra sig av också med det pyttelilla som han fortfarande har.”

Som sagt, det finns ingen ovilja. Tvärtom. Så här säger Skrifterna: ”Herren drar aldrig någon pina över någon människa.” Arcana Cœlestia # 696 Och:

”Herrens vilja är att alla om möjligt inte bara ska vara hos Honom utan förbli i Honom. Så beskaffad är Herrens kärlek.” Arcana Cœlestia # 1799:2

Amen!

 


Läsningar:

Matt 13:10-16:
Lärjungarna kom fram och frågade Jesus: ”Varför talar du till dem i liknelser?”  Han svarade dem: ”Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men de har inte fått det.  Den som har ska få, och det i överflöd. Men den som inte har ska bli fråntagen också det han har. Därför talar jag till dem i liknelser, för de ser utan att se och hör utan att höra eller förstå.  För dem uppfylls Jesajas profetia: Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men ändå inte se, för detta folks hjärta är förhärdat. De hör illa med sina öron och de sluter sina ögon, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med hjärtat och vänder om så att jag får bota dem. Men saliga är era ögon som ser och era öron som hör.  Jag säger er sanningen: Många profeter och rättfärdiga längtade efter att få se det ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)

Gudomliga försynen, nr 324:11:
Herren har i varje människofoster formar två mottag, det ena för den Gudomliga kärleken [viljan] och det andra för den Gudomliga visheten [förståndet]. Mottaget för den Gudomliga kärleken är för människans framtida vilja, och mottaget för den Gudomliga visheten är för hennes framtida förstånd. Varje människan har sålunda ingivits förmåga att vilja det goda och förstå det sanna.