Nyttans Välsignelse

“Låt din gärning bli synlig för dina tjänare och din härlighet över deras barn, och låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.”

Att vila är en välsignelse

Vila är otroligt viktigt för oss människor och utan den kan vi alla kollapsa. Även Herren vilade på den sjunde dagen efter sitt arbete. Men vad händer när vilan inte längre är en vila? När övergår den till passivitet, slöhet eller lathet? Dagens predikan kommer att utforska vad som händer när vilan övergår till lathet. 

Läsningar

Psaltaren 90:10–17:
Vårt liv varar sjuttio år, eller åttio om krafterna räcker. När det är som bäst är det möda och bekymmer. Snart är det slut och vi flyger bort. Vem känner din vredes kraft och din harm så att han fruktar dig? Lär oss att våra dagar är räknade, så att vi får visa hjärtan. Kom tillbaka, Herre! Hur länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare! Mätta oss med din nåd när morgonen gryr, så att vi får jubla och glädjas i alla våra dagar. Gläd oss lika många dagar som du plågat oss, lika många år som vi sett det onda. Låt din gärning bli synlig för dina tjänare och din härlighet över deras barn, och låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Äktenskapliga Kärleken # 249:
Människor skapades för att vara till nytta, eftersom nyttan är sammanhållningen för det goda och sanna, och en förening av det goda och det sanna är ursprunget både till skapelsen och till den äktenskapliga kärlek… När en person utövar nytta i någon form av strävan eller handling eller annan aktivitet som skapar nytta, omges och avgränsas hennes sinne av en cirkel, där sinnet inom cirkelns gränser gradvis ordnas till en verklig mänsklig form. Från denna utgångspunkt, precis som att titta ut från ett hus, ser vi olika orena passioner, även galenskaper och lösaktiga lustar, som lurar utanför och människans inre förnuft inne i huset förvisar dem.

På grund av detta varar den äktenskapliga värmen bättre och längre hos människor som utövar nytta än hos andra. Det motsatta händer människor som överlämnar sig åt lathet och slöhet. Deras sinne är inte omgiven eller avgränsat; en sådan person öppnar följaktligen upp hela sitt sinne och släpper in alla slags nonsens och dumheter som flödar in från världen och kroppen och drar honom in i en kärlek till dem.

Det är uppenbart att den äktenskapliga kärleken då också kastas ut och förvisas. För lathet och slöhet fördunklar sinnet och förlamar kroppen, och hela personen blir okänslig för all vitaliserande kärlek, särskilt äktenskaplig kärlek, från vilken, som från en källa, aktiva och energiska livstillstånd sprutar fram. 

Ett liv som behöver vila

I somras hade jag faktiskt, även som småbarnspappa, lite ledighet. Jag minns när jag hade ett par lediga dagar för mig själv. Jag tänkte: ”Idag ska jag bara vila, inget ansvar, inga måsten.” Det var otroligt skönt. Barnfritt, lite kaffe, lite tv och läsa en bok. Men efter några dagar märkte jag något märkligt. Jag kände mig inte mer utvilad utan jag blev i stället rastlös, trög och nästan lite nedstämd. Jag hade inte gjort något fel, men jag hade inte heller gjort något gott. Jag hade bara vilat en längre tid. Och i det tomrummet började andra saker smyga sig på: dåliga tankar, oro, känslan av meningslöshet. Som en blixt från ovan så förstod jag att vila är välsignelse när den följs av gott arbete och jag tänkte på denna vers från Ordet:

”Sex dagar ska du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herren din Guds sabbat. Då ska du inte utföra något arbete… För på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han…”
(2 Mosebok 20:9–11)

När vår vila börjar övergå till lathet, till passivitet eller till slöhet, så förlorar vilan sin kraft och börjar påverka oss negativt. Jag vet att jag inte är ensam om detta. Jag har hört många gånger att folk säger: ”Jag tänkte att jag skulle bli gladare om jag bara tog det lugnt, men i stället blev jag bara tröttare och mer orkeslös.” Eller: ”Jag behöver semester från semestern”

När vilan slutar vara vila

Detta är något jag tror många känner sig träffade av. Vi lever i en tid då vi ibland kan hylla och helga bekvämlighet. Vi har datorer och maskiner som arbetar åt oss, skärmar som underhåller oss, appar som beställer maten åt oss. Och allt detta kan vara otroligt bra och härligt i många avseenden. Men risken är att vi börjar tro att meningen med livet är att undvika ansträngning. Att det högsta goda och sanna i livet är att slippa arbete. Men märker vi inte hur tomt det blir? När vi ger efter för latheten så blir vi inte lyckliga. Vi blir rastlösa, uppgivna och ibland till och med själviska. Det är nästan som att själen kvävs när den inte får arbeta och vara till nytta. Och då öppnas dörren för annat: frestelser, begär, falska glädjeämnen som vill fylla tomrummet. Slöhet och lathet gör oss sårbara för just de onda krafterna som vill dra oss bort från Herren.

Vi kan jämföra med en trädgård. Om marken inte brukas, vad händer? Ogräset tar över. På samma sätt är det med våra andliga liv. Om vi inte fyller våra dagar med nyttiga och goda gärningar, kommer ogräset, vilket är de själviska och destruktiva begären, att rota sig och påverka vår andlighet negativt.

Vad säger Herren om att vila?

Vad säger då Herrens ord om detta? I Psaltaren 90 läste vi detta:

”Låt Herren vår Guds ljuvlighet vila över oss. Ge oss framgång med våra händers verk, ja, ge framgång åt våra händers verk.” (Psaltaren 90:17)

Och vi kan läsa vidare i Psaltaren. I Psaltaren 128:1–2 hittar vi denna vers:

” Salig är var och en som vördar Herren och vandrar på hans vägar. Du får njuta frukten av dina händers verk. Salig är du, det går dig väl! (Psaltaren 128:1–2)

Lägg märke till sambandet: Saligheten och framgång, den djupa lyckan, genom att ”njuta frukten av dina händers verk” och ”ge framgång åt våra händers verk.”  Alltså genom att vara till nytta och utföra goda gärningar samtidigt med att ha en tro på Herren. Det är då välsignelsen kommer!

Från den Himmelska Läran läste vi att människan är skapad för att vara till nytta. När vi arbetar, tjänstgör, pysslar med vår hobby, fixar trädgården, hjälper till hos mamma eller pappa, leker med barnen, tar hand om barnbarnen eller någon annan form av god sysselsättning, då blir vårt sinne som ett hus med murar omkring sig: Skyddat, ordnat och starkt. När vårt sinne är just det, så blir det väldigt svårt för de onda krafterna att påverka oss.

Men när vi ger oss hän åt lathet eller passivitet rivs våra murar ner. Sinnet står öppet, och all slags ”nonsens och dårskap” får komma in. Det är därför lathet inte bara gör oss passiva, den gör oss också mottagliga för onda krafter som vill få oss att gå ifrån Herren. Vi blir oskyddade. Vi förlorar förmågan att älska, att vara passionerade, att vara levande, att vara till nytta.

Det här är viktigt: Herren har inte skapat arbete som en förbannelse, utan som en välsignelse. I Lukasevangeliet säger Herren:

”Han sade till dem: “Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd.” (Lukas 10:2)

Att vara till nytta, och att sysselsättning inte är ett straff, det är ett uttryck för ett himmelskt tillstånd. Från den Himmelska Läran, Himlen och Helvetet #387 står det följande om änglarnas samhällen i himlen: ”Det är omöjligt att räkna upp alla sysslor i himlen, än mindre att beskriva dem i detalj, men något kan sägas om dem i allmänhet; för de är oräkneliga och varierar i enlighet med samhällenas uppgifter. Varje samhälle har sin särskilda uppgift, för precis som samhällena skiljer sig i hur goda gärningar utförs, så skiljer de sig åt i fråga om hur man är till nytta, eftersom allt det himmelskt goda är det som är till nytta… Alla där (i himlen) utför en nytta, för Herrens rike är ett rike av nytta.” Genom att vi är till nytta så är vi en del av Herrens ordning.

Vårt liv till nytta för andra

Frågor vi kan ställa till oss idag är: Hur ser våra liv ut just nu?

Finns det områden där lathet eller passivitet smugit sig in? Kanske i det praktiska, att skjuta upp saker du vet behöver göras. Kanske i det andliga, att låta Ordet eller Bibeln ligga orörd på nattduksbordet eller att bönen är tyst. Eller kanske i det jordliga, att sluta anstränga sig för familjen, för äktenskapet, för vännerna.

Vad händer om du låter det fortsätta? Lathet verkar oskyldig, men den påverkar oss negativt. Den stänger ute välsignelsen, gör dig olyckligare och öppnar dig för det som leder bort från Herren. Detta gäller även våra andliga liv. Vad händer om du skjuter upp att arbeta med din andlighet? Du ska läsa Ordet eller Bibeln… Imorgon? Du ska gå på gudstjänst… Nästa söndag? I den Himmelska Läran läste vi att ”lathet och slöhet fördunklar sinnet och förlamar kroppen, och hela personen blir okänslig för all vitaliserande kärlek”. (Äktenskapliga Kärleken 249)

Men tänk om du i stället väljer nyttans väg. Det behöver inte betyda att du måste göra stordåd. Det kan vara så enkelt som att ta itu med dagens uppgift med tro och kärlek. Att be. Att hjälpa någon. Att plocka upp en pantburk från marken och återvinna den. Att bygga upp ditt hem, vårda dina relationer, sätt din tro i handling. Gör dig till nytta för andra. När du gör det, då äter du ”dina händers arbete” och det är då Herren kommer ”ge framgång åt våra händers verk”.

Säg ja till nyttan

Tänk nu vad som skulle hända om alla vi som gemenskap verkligen skulle ta detta till oss. Om vi alla sa: ”Vi vill inte låta latheten, passivitet eller slöhet definiera oss. Vi vill vara till nytta för Herren och för varandra.” Då skulle vi se vårt samhälle förvandlas. Våra barn skulle växa upp i en atmosfär av kärlek. Våra äktenskap och vänskapsband skulle stärkas, vi skulle hjälpa varandra och ingen hamnar utanför. För lathet och passivitet är en dold ond kraft vi sällan tänker på. För den ligger så nära vår vila, som är himmelskt.

Så låt oss gå ut i världen med en vilja att säga nej till lathetens och slöhetens förstörelse. Vi vill säga ja till nyttans välsignelse. För det är i nyttan glädjen finns. Det är i nyttan vi finner sann vila och frid. När vi tror på Herren och lever i nytta, det är då Herren ger ”framgång åt våra händers verk”.

Amen!