Ordet som Brinner

”Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken inte blev förtärd.” 2 Mos 3:2

Den fantastiska förmågan att upptäcka den kärleksfulla Guden i en bok: Hemligheten är – det är mer än en bok!

Läsningar

2 Moseboken 3: 1-10:
Moses vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Moses: ”Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp.” När Herren såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: ”Moses! Moses!” Han svarade: ”Här är jag.” Då sade Gud: ”Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark.” Och han sade: ’Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.’ Då dolde Moses ansiktet, ty han bävade för att se på Gud. HERREN sade: ’Jag har sett hur mitt folk förtrycks i Egypten, och jag har hört hur de ropar över sina plågare. Jag känner deras lidande. Därför har jag stigit ner för att rädda dem undan egyptierna och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flödar av mjölk och honung, det land där det bor kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebusiter. Och se, ropet från Israels barn har kommit upp till mig, och jag har också sett hur egyptierna förtrycker dem. Gå nu! Jag skall sända dig till farao, och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten.”

Johannesevangeliet 1:1-5:
I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet. Det var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har inget blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Himmelska hemligheter #10634:3:
När det gäller Ordets inre betydelse bör vi tänka på de underbara saker som Herren var på väg att göra genom att ge ett sådant [Gudomligt] Ord, varigenom himlen skulle förenas med kyrkan och varigenom Herren på det hela taget skulle förenas med människosläktet. Att Ordet är så underbart förstår inte de som inte vet något om naturliga tings överensstämmelse med andliga, och som inte vet något om det andliga tänkande som änglarna befinner sig i. Sådana personer vet inte heller att det finns något i varje detalj i Ordet som har himlen inom sig, alltså som har gudomligt liv i sig. Men det är faktiskt så, att vartenda ord i Ordet genom sin korrespondens uppfattas andligt av änglarna, när det uppfattas naturligt av människor. Det är från detta, och från ingen annan källa, som Ordet är Gudomligt, och det är så förunderligt att ingenting är mer förunderligt än det.

Arizonaöknen

Jag har ofta tänkt på Arizonaöknen i sydvästra USA när jag läst den här historien eftersom landskapen är så lika. De är båda torra. Och de är fyllda med miljontals små sega buskar. Buskar som verkar helt vanliga. Och bristen på regn gör så att, om buskarna träffas av blixtar eller utsätts för en låga, bryter de ut i den mest intensiva, heta eld som förtär buskarna och miljön runt dem nästan omedelbart. Moses skulle ha vetat att en brand i ökenbuskar sannolikt skulle vara dödlig.

Den faktiska buske som Moses såg verkade nästan helt vanlig – precis som de miljoner andra ökenbuskar runt den – men denna buske var unik till skillnad från alla andra.

Den brinnande busken som Moses såg illustrerar Ordets inre, heliga kraft. Men om man ser på Ordet ur ett rent yttre perspektiv framstår det som ordinärt – fyllt med uråldriga, yttre berättelser som man kan tänka sig gälla en annan tidsålder. Berättelserna där är ibland brutala, det finns texter som är svåra att förstå med läror som ibland framstår som oklara och ibland motsägelsefulla.

Ordet, som liknar en av miljontals buskar i öknen, ur ett yttre perspektiv, kan tyckas vanligt, som vilken annan forntida berättelse som helst. Men det är det (naturligtvis) inte.

De himmelska lärorna använder bilden av den brinnande busken för att lära oss om hur Ordet är organiserat och hur (när vi är mottagliga) det har en långtgående och oerhörd inverkan på en människas liv. För Moses, som ett exempel, var detta början på att Herren kallade honom att leda Israels barn ut ur Egypten till det utlovade landet.

Ordet är Herren i sitt yttersta uttryck

För att förstå Ordets heliga kraft måste man först förstå att inte bara Herren finns i Ordet, utan att Ordet är Herren i sitt yttersta uttryck. Och som Herrens yttersta, innehåller den oändliga sanningar, som var och en förmedlar något av Herrens liv och kärlek. Detta är verkligen underbart att tänka på.

När det gäller Ordets innersta väsen är det den Gudomliga Kärleken och Visheten Själv som finns där. (Eller med andra ord det det Gudomligas själva väsen och dess gudomliga uttryck som strömmar in från Herren själv.) Detta oändliga och eviga står på en nivå över skapelsen och är därför ej förnimbart. Ändå styr Herren sin kärlek och vishet och gör den begränsad (anpassad?) när den stiger ned. Han låter dem förvandlas till former som änglarna kan ta emot och förstå. Denna nedstigning tillhandahåller strukturen och existensen av änglahimlen och sammanställer dimensionerna av världen där de lever sina dagliga liv. När dessa livsformer fortsätter att sjunka och gradvis blir mer yttre, blir de former som är märkbara för de mänskliga sinnena på jorden. Nedstigningen fortsätter till Herrens yttersta eller lägsta uttryck, och förmedlar hans kärlek och hans vishet till människor i den yttre, bokstavliga meningen av de heliga skrifterna – lärorna och berättelserna i Gamla och Nya testamentet.

De är i själva verket en sådan yttre presentation av Herrens kärlek och vishet att vi inte alltid lätt kan se hans liv i detalj i vissa av berättelserna. Här är det till hjälp att tänka på de oklara delarna av Ordet som en klädnad som täcker Herren. Det är också bra att veta att denna klädnad hjälper till att skydda de mer inre lärorna i Ordet från att skadas.

Men poängen är att berättelserna är helt yttre – så ytliga att de kan tjäna som ett sätt för Herren att nå ut till oss och kommunicera med oss ​​när vi är i våra lägsta och värsta tillstånd i livet. Dessa berättelser är lämpade att nå oss när vi befinner oss i de mest världsliga och självupptagna tillstånd man kan tänka sig. Med dessa berättelser är vi aldrig bortom hoppet om räddning.

[Man skulle kunna säga att om människosläktet aldrig vågat sig in i sådan själviskhet och materialism, skulle Herren inte ha behövt presentera sig själv på ett sådant sätt].

Men miraklet med detta är att det bokstavligen inte finns något djup av synd eller fördärv som är så lågt att Herren inte kan nå oss genom någon undervisning i Ordet och tala till oss på ett sådant sätt som erbjuder oss en utväg. Och så finns det berättelser i Ordet som illustrerar nästan alla typer av fördärvligt beteende och själviskhet. Och de yttre formaten av dessa berättelser bygger en väg för Herren att komma till oss med sitt gudomliga liv samtidigt som han bevarar vår frihet och samtidigt gradvis lyfter upp oss.

Denna räckvidd av Herren visas i en berättelse i Fjärde Moseboken där Israels barn attackeras av giftiga ormar som ett straff för att de vänt sig bort från Herren (4 Mosebok 21).

Jehovah sade till Moses att göra en kopparorm och hänga upp den på en stång. När människorna blev bitna av en orm kunde de titta på kopparormen och bli botade.

Nya Kyrkans Skrifter lär oss att kopparormen är en symbol för kraften i Ordets bokstavliga mening och dess förmåga att hjälpa oss när vi blir drabbade av begären från kroppsliga lidelser.

Ordets berättelser omdirigerar oss och hjälper oss att hitta helande och befrielse från dessa själviska tvångstankar när vi är villiga att i Ordet vända oss till Herren för vägledning.

Vi kan bara ta emot ett sådant helande av Herren allena. Om han inte kunde vara närvarande genom läror i Ordet i det yttersta, ett grovt yttre förhållande, skulle han inte kunna lyfta oss bort från våra synder.

Detta fantastiska verk av Herren förklaras i den Nya Kyrkans lära. Vi ser hur det fungerar genom att fundera på det som skrivet i Johannes första kapitel där vi läser: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud och Gud var Ordet.” (Joh 1:1)

”Ordet” är djupare än dess uppenbara betydelse

Den grekiska termen som används för ”Ordet” är djupare än dess uppenbara betydelse på svenska. På den ursprungliga grekiskan är termen ”Logos”. Denna term beskriver hur Herren når oss genom de läror som finns i skrifterna. Termen ”Logos” betyder det gudomliga förnuftet, eller den rationella kraft som organiserar universum och allt i det. Den grekiska betydelsen talar direkt till de gudomliga krafter som är tillgängliga för oss genom Ordet – Ett Logos som har krafter som mirakulöst och ständigt drar oss in i Herrens ordning.

Vi får lära oss i verket ”Gudomliga kärleken och visheten” att det Gudomliga som strömmar in från Herren lyser som en sol med sin värme och sitt ljus. Detta gudomliga ljus återskapar oss ständigt (genom hela våra liv). Den reformerar oss ständigt, och gör oss i allt högre grad till människor i Herrens avbild och likhet.

Uttalandet i början av Johannes berättar för oss att denna humaniserande kraft som kallas ”Logos” ständigt förar oss in i en sann ”ordning” som flödar in i oss genom vår relation till Ordet.

Bildspråket av den brinnande busken med lågan i busken illustrerar en eld som var konstruktiv snarare än destruktiv. Detta är betecknande för ”Logos” som ger liv snarare än att ta liv. En sådan andlig låga är den gudomliga kärleken som flödar från de perfekt ordnade lärorna i Ordet. Och om vi är öppna för det, kommer dessa läror med sitt ”Logos” att förändra oss och få oss att bli mer mänskliga, vilket återspeglar den sanna naturen hos Herren Själv.

Så även om Ordets berättelser kan se vanliga ut (som ökenbusken), är de källan till outsläcklig, evig, livsförändrande, helande kärlek – en kärlek som ständigt arbetar för att förändra oss till det bättre.

Men hur blir vi mer mottagliga för denna eld som brinner i Ordets berättelser? Hur kan vi lära oss att känna igen det och låta det beröra oss och förändra oss till det bättre?

Svaret är att vi måste vända oss till Ordet på ett sätt som är i harmoni med Herrens önskemål om vi ska kunna uppleva dess fulla kraft. Och om vi däremot närmar oss Ordet från själviska motiv (från en dissonans med Herren), blir vi allt mer blinda för allt det erbjuder.

Detta förklaras i boken Vita hästen, som säger: ”Ordet levandegörs för oss beroende på kärleken och tron som vi har i våra liv. De ting som endast kommer ur vårt förstånd saknar liv, för ur människan själv kommer ingenting gott.” (Vita hästen 7) (se även AC 1776, 8941 och 8944).

Den underliggande principen här är att Herren går in i våra önskemål och använder dem när de är i harmoni med honom. När våra motiv är goda, går han med dem för att öppna våra sinnen så att vi kan se vad vi behöver där för att kunna leva ett himmelskt liv.

Men när vi kontrolleras av själviska och materialistiska motiv som inte har något samband med Herren (eftersom dessa motiv är rent naturliga) ser vi ingenting av Ordets andliga natur. Anledningen till detta är att rent naturliga motiv inte har något samband med Herrens andliga liv – därför känner de inte igen det livet. Det är som Herren sa till Nikodemus: ”Det som har fötts av kött är kött och det som har fötts av ande är ande” (Joh 3).

Vår villighet att söka vägledning

För att vara tydlig beror vår förmåga att se andlig sanning i Ordet på vår villighet att söka vägledning för att leva ett himmelskt liv, för det önskemålet för oss i kontakt med Herrens gåvor av kärlek och vishet.

Målet är upplysning: att vårt inre, andliga sinne öppnas och ljus lyser inifrån och lyser upp våra yttre tankar och erfarenheter. Detta ljus förfinar vår förståelse av Ordets lära. Det låter oss förstå den bokstavliga meningen i ljuset av ett himmelskt ljus – Detta ljus låter oss förstå yttre sanningar och se hur de stöder inre principer.

Tänk på vår läsning från ”Himmelska hemligheter ” som säger att Ordet ”är så förunderligt att ingenting är mer förunderligt än det.” (AC 10634). Ordet är en bok som är helig och ”underbar” eftersom den brinner med Herrens gudomliga kärlek för att frälsa var och en av oss. När vi läser Ordet i syfte att leva ett himmelskt liv, förbinder vi oss med Herren själv. Det är i själva verket en förbindelse som sträcker sig genom himlen, och en som faktiskt interagerar med änglarna i himlen.

Detta är ett otroligt koncept. Ordet är den levande länken mellan Herren, himmelen och jorden. En sann förståelse av Ordet för in oss i en allomfattande gemenskap med Herren tillsammans med alla änglar som bor i himlen. Då är vi därför aldrig ensamma när vi läser Ordet. Änglarna är med oss ​​och överför Herrens kärlek och tro till våra hjärtan och sinnen.

När vi är i ett andligt nödläge, ska vi tänka på styrkan, hoppet och helandet som i tysthet tillhandahålls genom anslutningen till denna gemenskap! Låt oss därför alla be att Ordet ska vara en lampa för våra fötter och ett ljus för vår väg. (Psalm 119:105)

Amen!