Vad säger kristendomen om domedagen?

Vad säger kristendomen om domedagen?

Domedagen kallas också Yttersta domen. Traditionellt har flera bibelställen tolkats som att Gud en dag kommer att döma alla människor. De rättfärdiga som är inskrivna i ”Livets bok” får ett evigt liv i himlen, medan de övriga, som förnekat Gud hamnar i ”eldsjön”, dvs helvetet.

Det har också funnits en föreställning om att när alla människor dömts kommer vår jord att försvinna och en ny jord uppstå. 

Men Swedenborg har en helt annan syn på saken. Livet på jorden fortsätter som tidigare med både lycka och elände. Var och en skapar sin egen himmel eller sitt eget helvete och dömer alltså sig själv. Han menar att det kommer att vara så för all framtid. 

Swedenborg säger också att yttersta domen redan har inträffat (!) och att det skedde i den andliga världen. Domedagen kan därmed betyda två saker. Det ena är en historisk händelse i den andliga världen, och han sätter ett datum på den – 1757. Det andra är en dom som sker för varje människa den dag hon lämnar jordelivet och vaknar upp den andliga världen.

Sammanfattning

  • Domedagen kallas också Yttersta domen
  • Det blir den sista etappen i mänsklighetens historia på vår jord
  • Världen kommer att gå under på grund av människans oförlåtliga synder
  • Efter att domen genomförts kommer Gud att skapa en ny himmel och en ny jord som är fri från all synd
  • Alla människor, oavsett vilken religion de tillhörde ställdes inför Gud på denna historiska domedag
  • Människan på domedagen kommer att få stå till svars för såväl tankar, ord och känslor som för sina handlingar
  • Även den som har begått stora synder kan bli förlåten och komma till himlen

Vad är domedagen?

Bibeln har tolkats som att den kommande domedagen blir den sista etappen i mänsklighetens historia på vår jord. Den kristna läran menar att världen kommer att gå under på grund av människans oförlåtliga synder. Efter att domen genomförts kommer Gud att skapa en ny himmel och en ny jord som är fri från all synd. 

På domedagen kommer Jesus, ”Människosonen”, att döma alla människor. Då avgörs vem som kommer att få leva på den nya jorden, och vem som döms till helvetet. Denna nya jord är helt utan synd.

Enligt Swedenborg stämmer vissa delar av detta. Domedagen innebär slutet på något som inte varit i harmoni med de gudomliga lagarna och därefter kommer något nytt ta sin början. Men den nya jorden är inte en fysisk jord utan syftar på himlen, som efter domen är helt och hållet skyddad från det onda. En ny början syftar på att ett klarare gudomligt ljus lyser in i människans tankar och känslor. Det är vad den historiska domedagen handlar om.

Oavsett religion ställs människan inför Gud

Alla människor, oavsett vilken religion de tillhörde ställdes inför Gud på denna historiska domedag. 

Det gudomliga är nämligen närvarande inom varje människa i form av samvetet som vägleder henne genom livet. Tack vare samvetet kan alla människor förstå vad som är rätt och fel, så oavsett om hon valt att följa den kristna tron eller inte ställdes hon inför Gud. Det gäller givetvis också i den enskilda domedag som efter döden sker med alla människor i alla tider. 

Swedenborg förtydligar dessutom, att Gud aldrig håller en människa ansvarig för felaktiga val, där personen inte varit medveten om vad som var rätt eller fel. Det är bara de val där individen viljemässigt gjort ett val i destruktiv riktning som gör henne skyldig inför sin domare.

Måste människan stå till svars för allt?

Den kristna läran har uppfattningen att människan på domedagen kommer att få stå till svars för såväl tankar, ord och känslor som för sina handlingar. Det finns en föreställning om, att det som skrivs i ”Livets bok” också innefattar våra tankar och känslor och inte bara handlingar. Men Matteus 15: 11, 17-20 förklarar, att ”det som orenar människan är det som kommer från hjärtat”.

Swedenborg förklarar att det som dessa verser syftar på är avsikter och begär som människan har fastnat i. Tankar och känslor är flyktiga, men det som håller människan kvar i synden är de begär som räknas upp i de Tio budorden.

Även den som har begått stora synder kan bli förlåten och komma till himlen, om han eller hon erkänner sina synder inför Gud, uppriktigt ångrar sig och ber både Gud och människa om förlåtelse, och därefter strävar efter att leva enligt den gudomliga ordningen.