Illusion och verklighet

Predikan av pastor Göran Appelgren

“Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl.”
Matt 6:20

Läsningar:

Amos 9:10-13:            
Alla syndare som nu säger, ’Oss skall olyckan inte komma nära’, skall dö för svärd. På den dagen skall jag resa upp Davids fallna hydda. Jag skall bygga upp den som i forna dagar, så att de kan ta den i besittning, säger HERREN. Se, dagar skall komma, säger HERREN, då bergen skall drypa av druvsaft och alla höjder flöda över. Jag skall göra slut på mitt folks fångenskap. De skall bygga upp sina ödelagda städer, och få bo i dem. De skall plantera vingårdar och få dricka vin från dem. De skall anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. Jag skall plantera dem i deras eget land. De skall inte mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger HERREN, din Gud.

Matt 6:19-21, 33:
Samla inte skatter här på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara … Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.
Översättning: Svenska Folkbibeln 1998 

Himmel och helvete # 475: 
Kärleken och viljan är själva själen hos en gärning och skapar sig en egen kropp i de hederliga och rättskaffens handlingar som en människa utför. Den andliga kroppen, alltså den kropp som tillhör människans ande, kommer inte från något annat ursprung, det vill säga den bildas inte av något annat än det som människan gör utav sin kärlek eller vilja. Kort sagt, allt som tillhör människan och hennes ande har sin existens i hennes gärningar och verk. 

Arcana Cœlestia # 1317:
Människans tankar och handlingar bestäms alla av ändamålet, och ändamålet är själva livet hos människan. Sådant som en människas ändamål eller avsikt är, sådant är därför människans liv. I ändamålet finns hennes kärlek, ty en människa kan inte ha något annat i sikte än det som hon älskar … Av det som här har sagts kan var och en sluta sig till att människans liv är sådant som hennes kärlek är.

Inledning

Vem är du? Vem vill du vara? Vem kommer du att vara? Förändring till det bättre innebär att gammalt läggs åt sidan och att nytt kommer till. Så, om jag vill vara lite bättre än den jag är nu, måste jag förstå vad som ska motas bort respektive bjudas in i mitt liv. Jag måste förstå vad som är äkta och inte äkta. Äkta gott. Och den jag kommer att vara är det Jag som med Herrens hjälp kommer att ha mejslats fram under mitt liv på jorden. 

På vägen finns många fallgropar. Illusioner är en av dem. Vi inbillar oss en massa saker som inte är sanna, som inte hjälper oss åt rätt håll och som inte tål evighetstestet. Så ”samla skatter för himlen” genom att ”först söka Guds rike och Hans rättfärdighet”!

Minne

Du säger lite irriterat att ’Minnet sviker mig’. Men efter ett tag kommer informationen fram. Allt finns där men finns inte högst upp på ytan hela tiden, som tur är – vi skulle bli begravda i information som inte behövs just då. Vårt medvetande går liksom och hämtar det som behövs i varje sekund. Det är när detta system inte reagerar tillräckligt snabbt som vi blir irriterade. 

Humör

Vad som hämtas fram ur minnet beror också på vilket humör vi är på. Vi sitter och pratar i goda vänners lag och alla möjliga, fina minnen stiger fram. Eller vi sitter och pratar med en närstående om hur besvärligt det har varit på sista tiden. Både du som pratar och den du pratar  med går då och hämtar andra minnen. Den som tröstar säger, att ’Ja, jag minns när jag var med om något liknande’, och så stiger det fram en viss sorts minnen, bilder för den personen. 

Bilder

Bilder ja. De flesta minnena är ju någon slags bild. Den glittrande snön när du tittade ut över fjällandskapet. Prislappen med extrapriset som inte var något extrapris utan lurade dig. Värmen i den lilla flickans ögon när hon berättade om ett förtrollat ögonblick hemma hos farmor. Ja, det är bilder som stiger fram, både tilltalande och obehagliga. Minnen, bilder. Och det är humöret som bestämmer, vårt tillstånd av glädje, smärta osv. Sammanhanget bestämmer. Vi befinner oss i en inre värld som förändras beroende på var vi är både i det yttre rummet och i våra egna tankar. 

Bild  och känsla 

Så i minnet finns både en bild som föreställer något och en känsla. Känslor är i sig själva bildlösa. De bara finns. När någon har en viss känsla, uttrycker den sig på ett visst sätt, till exempel när någon är arg, men ilska i sig själv ser inte ut på ett visst sätt. Känslan är arghet helt enkelt, men den blir synlig i den arges utseende. Så därför associerar vi en känsla med något bildlikt. En mun som skriker. En arm som viftar. Och värre bilder än så. Och en varm känsla för en medmänniska är otänkbar utan att en bild dyker upp. Ett leende, en hand som håller en annan hand. En födelsedagstårta. 

Tillstånd

Dagen igenom, livet igenom så skiftar det som vi upplever och som blir till minnen. Tänk tillbaka på den här dagen fram till kl 11. Ja, låt oss stanna upp några sekunder. Det är ganska lätt att se hur känslorna snabbt skiftar. Någon kanske på vägen hit halkade fram på trottoaren med förväntan i sinnet. Tillståndet av förväntan var en känsla, men det fanns en bild med, kanske bara undermedvetet, men den fanns där. En kyrkport som öppnades och vänliga människor som mötte upp, kyrkorummet med orgelmusik, ljus på altaret. Sådana bilder kan finnas med i känslan av förväntan. Att det var halt på trottoaren gav också upphov till en känsla –irritation eller rädsla, irritation över dålig snöröjning eller rädsla för att göra sig illa. I båda fallen uppstod bilder. TV-rutan där en politiker intervjuas om för små resurser till snöröjningen. En bild av en ambulans som hjälper den som fallit. Känslor och bilder hör ihop och blir till minnen. 

Livet på en plansch

När vi tittar tillbaka, så inser vi att en del minnen är viktigare än andra. Nuförtiden är vi otroligt bortskämda med fotografier. Våra liv dokumenteras mer än någonsin. Så tänk er att ni ska plocka ut tjugo minnesbilder, och göra en utställning av era liv genom att sätta upp dem på en stor plansch. Vad skulle då hamna där? Ett sådant tankeexperiment ger en antydan om vad vi upplever som viktigt, verkligt på riktigt, angeläget, äkta. ’Det här är jag!’ Minnet av en slarvig felparkering och onödig bot hamnar förstås inte på planschen. Och så finns värre minnesbilder. 

Tänk er någon som illistigt gjorde upp en plan för att skaffa sig fördelar på bekostnad av en medmänniska. Ja, det var egentligen inte en medmänniska där utan en motmänniska, en människa som stod i vägen för personens egna tarvliga intressena. Inte mycket himmel där inte. Men planen misslyckades. Den personen kommer aldrig att glömma den händelsen. Aldrig! Och kommer inte heller att sätta upp det fotografiet på sin plansch. 

På samma sätt kan vi leta fram egna minnesbilder som vi inte vill sätta upp. Vi minns och vill glömma. ’Det här är definitivt inte jag! Inte nu längre!’ Ja, det är tur att man kan ändra på sig. Det är en välsignelse. Och när vi kommer till andra sidan, så är allt det där glömt. Det är det goda som vi har förankrat i vårt inre som kommer att styra våra steg där. Vi hörde ju i läsningen hur vårt eviga väsen formas i denna världen genom att vi tar avstånd från det som inte är förankrat i människokärlek: ”Den kropp som tillhör människans ande bildas av det som människan gör av sin kärlek eller vilja. Kort sagt, allt som tillhör människan och hennes ande har sin existens i hennes gärningar och verk.” Himmel och helvete # 475  Den andliga kroppen formas när vi ”söker Guds rike och Hans rättfärdighet”. Matt 6:33

Tillstånden växlar

Så när vi drivs av unkna, själviska motiv så är vi i en sorts tillstånd, och när vi drivs av kärlek till våra medmänniskor, är vi ett annat tillstånd. Vi rår inte för att vi föds med alla möjliga meningslösa impulser som inte leder till något gott, och vi blir förlåtna när vi vänder dem ryggen. Livet handlar därför om att söka nya vägar, rätta vägar, och Herren hjälper oss med det. Han vill att vi ska hitta de tillstånd, där vi lever för varandra, inte mot varandra. Det som då händer är att de minnesbilder vi sätter upp och säger, ’Det här är jag!’, också kommer att sitta på vår egen dörr som öppnas in till himlen. Det som är äkta i våra liv här på jorden kan inte förstöras utan blir kvar för evigt. Det är på det sättet, därför att det yttre stämmer med det inre. 

Dubbelspelets förbannelse

Det är annorlunda med människor som spelar ett dubbelspel, de som utåt verkar vara ”som folk är mest”, som inte tycks lämna några riktigt dåliga spår efter sig, men som på insidan är rovlystna, hatiska och helt fångade i begär efter precis allting utan hänsyn till någon annan människa. Där är alltså det inre något helt annat än det yttre. Så vad händer när sådana människor – eller är de vilddjur?! – sätter upp det som de tycker är vackra minnesbilder på sina dörrar till evigheten? Det blir riktigt dåligt, eftersom ’äkta’ kan något bara vara, när det inre och yttre är likadant, och när det inre är förbundet med Gud. Och inget av detta gäller för dessa vilddjur. 

Vad kan vi ta med oss

Det heter att man ”inte kan ta med sig någonting” när man avslutar livet på jorden och går vidare. Det är ju definitivt sant när det gäller ägodelar. Så om man har satt hela sitt hjärta på jordiska tillgångar, så blir det ganska tomt på andra sidan. Men för den som hittar fram till de rätta vägarna och drivs av kärlek till sina medmänniskor, så finns det definitivt något som man kan ta med sig. Det finns inne i människan, och detta är ju den egentliga människan och därför den del av oss som går vidare. Vi har samlat rätt sorts skatter, och dem får vi ta med oss. Den vackra planschen kommer att följa med oss till andra sidan. Här är några exempel: 

• Omtanke är en känsla vars bilder är nära förhållanden till medmänniskor under vårt liv. 
• Nyttigt engagemang är en känsla vars bilder blir verksamhet, svett och tårar, glädje och skratt. 

Vad händer med illusioner?

Men det som inte kan tas med är illusionerna, och har man byggt hela sitt liv på det, så är det inre som ett korthus som rasar samman på andra sidan. 

• Illusionen om rikedom är en känsla vars bild förvandlas till smuts av olika slag. Se Himmel och helvete # 363
• Illusionen om makt är en känsla vars bild förvandlas till fängelsehålor och skramlande kedjor. 

Ja, så beskrivs den sorgliga förvandlingen av ihåliga illusioner till raka motsatsen i de märkliga redogörelser vi får av Swedenborg från andra sidan. Sådana konkreta och starka bilder hjälper oss att förstå vad verkligheten är, vad ett äkta liv är, och hur vi ska tänka när vi försöker få rätsida på livet här på jorden. 

Fantasi och nytta

De flesta av oss lever säkert med ett antal illusioner. Det behöver inte vara fel. Det kan sätta i gång fantasin och vara en del i att hitta fram till något nytt och nyttigt som annars inte skulle ha blivit av. Men så småningom kan vi se att det har varit illusioner, och vi försöker ersätta det med något mer äkta, något som håller i längden och som är förankrat i ett liv av nytta och omtanke. Fångade i illusioner är vi när vi tror att vi är mer än det vi faktiskt är. 

Ingen kontakt med verkligheten 

Maktmänniskan inbillar sig att han eller hon egentligen har eller borde ha mer att säga till om än vad som är fallet just nu. ’En dag kommer jag att … hmm … regera hela världen!’ 

Så här beskrivs detta i den Himmelska läran: ”Självkärleken vill befalla inte bara över hela jordklotet, utan också över himlen och över själva det Gudomliga. För självkärleken finns ingen gräns eller något slut.” En himmelsk lära om det Nya Jerusalem # 71

Älskaren av rikedom inbillar sig att han eller hon egentligen borde ha mer pengar och tillgångar än vad som är fallet just nu.  ’En dag kommer jag att …!’

Kunskapssnobben inbillar sig att han eller hon egentligen sitter eller borde sitta högre upp på Parnassen än vad som är fallet just nu. .  ’En dag kommer jag att …!’ 

Ja, så länge detta finns hos oss i begränsad utsträckning, så ordnar det sig säkert till slut. Men för den som förhärdar sig i detta är det värre. Det formar den inre människan som då inte har någon kontakt med verkligheten, ingen kontakt med den godhet som binder människor samman, ingen förbindelse med Gud, och har därmed satt upp helt fel bilder på evighetens plansch. 

Projektioner

Det är nämligen så här, att den andliga världen i sig själv är helt tom, och det som den fylls av är det inre livet hos alla människoandar som finns där. Det inre liksom projiceras ut i det vi kallar den andliga världen. Det som var och en har omkring sig speglar det som finns inom en. Det finns en rörande liten berättelse om hur det kan fungera. Även änglarna skiftar ju tillstånd hela tiden. Så här rapporterar Swedenborg i Andliga dagboken: 

”Det var  några unga kvinnor som dagligen läste Ordet. Men när de inte hade läst det på tio dagar, hade deras Bibel [ordagrant: exemplar av Ordet] försvunnit. När de funderade på varför detta hände, förstod de att det berodde på att de inte läste i den. De fick sedan tillbaka Ordet och läste det då dagligen.” Andliga dagboken # 5618

Ja, så min inre värld projiceras ut utanför mig själv. Samma sak med din och din och din värld. Därmed blir den världen befolkad eller besjälad av alla människors inre. Min projektion, din projektion ut i det gemensamma, himmelska rummet kommer alltid att finnas där. Det är ett rum fyllt av värme, spännande gemenskap, nya äventyr där alla strävar åt samma håll och ingen lämnas utanför. Det är obeskrivligt vackert och inspirerande att vara där. Tänk er att alla våra goda minnen samlas på en plats och att det inte finns ett enda dåligt minne, och där vandrar vi tillsammans. Det som var äkta på jorden kommer att vara äkta och på riktigt i himmelen. 

Besvikelsen ska undvikas

Och slutsatsen blir oundvikligen att det ser ut på ett helt annat sätt när de goda krafterna från Gud missbrukas och görs till raka motsatsen. En sådan människoande har satt upp sina fotografier på sin plansch och ser fram emot helt andra saker, när de jordiska begränsningarna är borta. Inbillningskraften, förmågan att skapa illusioner, är enorm, och besvikelsen kommer också att bli enorm. Det är tragiskt. Om vi kommer ihåg det, så får vi hjälp med att vakta på våra egna onödiga illusioner som bara gör vägen onödigt knagglig. 

Swedenborg vittnar i många berättelser om sådana tragiska illusioner, återigen för att få oss att förstå, att livet efter döden är på riktigt och att vi har ett ansvar för våra liv. 

”Sök därför först Guds rike och Hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också.” Matt 6:33

Amen!