Dop inom kristendomen – Vad det betyder att bli döpt

Dop inom kristendomen – Vad betyder det att bli döpt?
Dopet är en av kristendomens mest centrala och heliga ritualer. Det är både en symbolisk, helig handling och en personligt betydelsefull händelse som markerar början på en individens andliga resa, det som kallas pånyttfödelse eller nytt liv. Här ska vi nu utforskar dopets teologiska innebörd, dess historia och hur det praktiseras i olika kristna traditioner – inklusive Swedenborgskyrkans mer andliga perspektiv.
Vad är dopet?
Dopet är en kyrklig ritual där dophandlingen i första hand ses som ett andligt reningsbad. Det sker antingen genom att dopvattnet stänks över huvudet på den som döps eller genom att kroppen helt och hållet sänks ned i vattnet. Det är flera saker än rening som dopets vatten kan symbolisera, nämligen pånyttfödelse och förnyelse, där det finns tankar om den Helige ande. Tanken är att den som döps ska renas från synd och få nytt liv i Kristus. Ritualen innebär därmed också att individen tar steget in i den kristna gemenskapen. Inom många samfund ses dopet som absolut nödvändig för att få bli en del av kyrkan.
För nyfödda är det en handling som uttrycker föräldrarnas önskan om att barnet ska tas in i den kristna gemenskapen och uppfostras i en kristen anda.
Ett vuxendop ses däremot som ett medvetet val av den vuxne att, efter moget övervägande, följa Jesus Kristus. Den vuxne kan då tänka på dopet som en andlig rening, där det gamla livet – den syndiga delen av människan – lämnas bakom varvid synderna är förlåtna och att den döpte träder in i ett nytt liv i gemenskap med Gud, där det är Guds lagar som gäller. Till detta kan man lägga idén att dopets vattnen symboliserar den Helige Andes närvaro, som ger kraft till att börja det nya liv som dopet symboliserar. Allt detta sammanfattas i de ord som aposteln Petrus efter Jesu uppståndelse använde i sin pingstpredikan då många omvände sig: ”Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva.” Apostlagärningarna 2:38
Vissa tänker också på dopet som en yttre handling som påminner om Jesu död och uppståndelse – nedsänkningen i vattnet representerar då hans död, och uppstigandet ur vattnet symboliserar hans uppståndelse. Där finns kopplingen till talesättet hämtat ur Galaterbrevet 5:24 att man ska ”korsfästa sitt kött med dess lidelser och begär” eller till Jesu ord om att ”förneka sig själv, ta sitt kors på sig och följa Jesus Kristus.” Matteus 16:24
Sammantaget så representerar dopvattnet andlig rening, nytt liv och en påminnelse om den kristna tron på frälsningens väg som är ånger, omvändelse och ett nytt sätt att leva på. Och själva handlingen i sig står för inträdet i den kristna gemenskapen.
Dopets historia
Gammaltestamentliga ritualer
Användningen av vatten i dopakten har sina rötter i olika judiska, gammaltestamentliga ritualer som har med rening, förlåtelse och helgelse att göra, där vatten användes för att tvätta bort synd och olika sorters orenhet, som definieras i den mosaiska lagen, alltså de fem Moseböckerna. Det kanske bästa exemplet är mikvah. Det syftar dels på själva anordningen, nämligen uppsamlat vatten, gärna från en rinnande bäck, i ett utgrävt kar, där man kunde doppa sig hel och hållen. Genom att göra detta enligt föreskrifterna om när man skulle rena sig, så återställdes man till ett tillstånd av ”renhet” eller ”helighet”.
Men det finns också andra ritualer i Gamla testamentet som innebär att man bekänner sina synder och genomgår rening. 3 Mosebok innehåller detaljerade anvisningar om hur olika typer av offer som brännoffer, syndoffer, tacksägelseoffer m fl skulle tillämpas för att människor skulle anses fria från synder eller orenheter. 2 Mosebok 30:18-21 föreskriver att prästerna skulle genomgå ett reningsbad innan de gick in till tempeltjänsten.
Som vi har sett, så används vatten också i det kristna dopet, men då är det inte för att symbolisera en fysisk rening utan om en andlig rening, vilket alltså innebär ånger och omvändelse vilket gör att synderna kan förlåtas på ett nytt sätt. I och med att Gud kom till jorden i Jesus Kristus upprättades ett nytt andligt nytt förbund, där en troende genom dopet förenas med Kristus och får del av hans frälsning. Så, dopet är i den kristna traditionen både en vidareutveckling och en uppfyllelse av vissa gamla testamentliga idéer om rening, men med en ny dimension av andlig förnyelse genom Jesus Kristus.
Johannes Döparen
dopet. Han påminner en del om de gammaltestamentliga profeterna, t ex i hur han var klädd och i hur han utan smicker levererade ett skarpt budskap. Jesaja har en profetia om honom som uppmärksammas varje år vid 1 Advent, ”En röst ropar i öknen. Bered en väg för Herren.” Jesaja 40:3 De orden syftar på Johannes som den som förbereder Jesu, eller Messias’, ankomst och som blir startskottet för kristendomen.
Enligt evangelierna predikade han ”omvändelse till syndernas förlåtelse” och döpte människor i Jordanfloden under förutsättning att de hade bett om förlåtelse för sina synder. ”Bär sådan frukt som hör till omvändelsen!”
Dopet av Jesus själv
Johannes menade att han var en förelöpare för någon som var mycket större än han själv, nämligen Jesus själv. ”Efter mig kommer den som är starkare än jag. Jag döper er med vatten, men Han skall döpa er i den Helige Ande.” Markus 1:7-8 Sedan genomför Johannes dopet av Jesus själv. Först var Johannes ovillig att döpa Jesus, eftersom han såg sig som oviktig i förhållande till Jesus själv: ”Det är jag som behöver döpas av dig … Men Jesus svarade honom: ’Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.’ Då lät han det ske.” Matteus 3:13-15
Efter det blev, på Jesu uppmaning, dopet enligt Johannes Döparens modell allt vanligare. ”Det var egentligen inte Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar.” Johannes 4:2; Jämför Johannes 3:22-26. Jesus överlät alltså själva dophandlingen åt sina lärjungar. Däremot betonade Jesus vikten av dopet, vilket framgår av missionsbefallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.” Matteus 28:19
Efter Jesu uppståndelse blev dopet en grundläggande del av den kristna tron. Apostlarna förde traditionen vidare, och den har sedan dess varit en obligatorisk del av den kristna religionen.
En konsekvens av detta var att det kristna dopet också ersatte alla detaljerade, gammaltestamentliga reningsföreskrifter. Jesus förebrådde fariséerna för att de inte förstod detta. ”Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.” Matteus 23:26 Det är insidan av människan, en inre kammare där våra egentliga tankar och begär finns, som ska renas. Att Kristus övervann döden och uppstod är ett bevis för att den som tror på honom och följer hans bud får andens kraft att övervinna sina inre begär. Det är det som är frälsningen – inte att slaviskt följa yttre bud. En fullständig och varaktig rening från synd blir möjlig, snarare än enbart en rituell renhet.

Dopets betydelse inom kristendomen
Dopets betydelse sträcker sig långt bortom själva ritualen. Det ses som ett löfte om ett bestående förbund med Gud och en manifestation av Guds nåd.
Tre centrala aspekter av dopet:
- Andlig rening: Dopet bekräftar att synderna blir borttagna om man har gjort ånger och bättring. ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. ” Lukas 3:8 Det är då början på det nya, andliga livet.
- Medlemskap i kyrkan: Genom dopet upptas individen i den kristna gemenskapen.
- Symbol för tro: Det är ett synligt tecken på den kristna tron som är en osynlig förbindelse med Herren Gud Jesus Kristus där en andlig pånyttfödelse utlovas till den som följer hans bud. ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek.” Johannes 15:9
Hur utförs dopet i olika kristna traditioner?
Olika kristna traditioner har olika sätt att utföra dopet på. Här är några exempel:
- Ortodoxa kyrkan: Här är dopet ett av de ”heliga mysterierna” eller sakramenten. Det sker oftast genom nedsänkning i vatten, tre gånger vilket symboliserar Jesu död, begravning och uppståndelse. Det följs direkt av krismering (konfirmation) och nattvard, även för spädbarn. Bland annat så smörjer prästen barnet med krisma (helig olja) på pannan, ögonen, näsan, öronen, bröstet, händerna och fötterna. Genom dopet blir man medlem i hela Ortodoxa kyrkan och inte en specifik församling.
- Katolska kyrkan: Dopet är ett av Katolska kyrkans sju sakrament. Det sker huvudsakligen genom vattenbegjutning och involverar symboler som vatten, olja, ljus och vit klädnad. Bland annat så smörjer prästen barnet med olja på hjässan. Dopet är en nödvändig handling för att bli upptagen i den Katolska kyrkans gemenskap.
- Protestantiska kyrkor: Här är dopet ett av endast två sakrament, där det andra är nattvarden. Dopet utförs genom att bara huvudet begjuts med vatten, särskilt vid barndop. Den tradition som kallas baptister är ett undantag. Där har man ett s k troendedop för vuxna.
- Swedenborgskyrkan: Här följs i stort sett den protestantiska traditionen med två sakrament. Dopet sker genom vattenbegjutning. Därefter gör prästen korstecknet på panna och bröst på den som döps. Det symboliserar tanken, enligt ovan, att ”ta sitt kors”, där pannan symboliserar människans förståndsförmåga och bröstet hjärtat, dvs människans förmåga till viljelig handling. Både förstånd och vilja måste pånyttfödas. Dopet är ett tecken på att detta kan ske när människan vänder sig till sin Herre och ber om hjälp.
Dopets koppling till Bibeln
Dopets betydelse grundar sig på flera centrala bibeltexter. En av de mest kända är Matteusevangeliet 28:19, där Jesus instruerar sina lärjungar:
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.”
Denna befallning ligger till grund för dopets centrala roll inom kristendomen och gör det till en av kyrkans viktigaste sakrament.
Barndop eller vuxendop?
En viktig fråga inom kristendomen är om dopet bör ske i barndomen eller i vuxen ålder.
- Barndop: Vanligt i katolska, ortodoxa och många protestantiska kyrkor. Det representerar Guds nåd och ett välkomnande in i kyrkan, även innan individen själv kan välja, men då är det föräldrarna som tar på sig ansvaret för barnets andliga uppfostran.
- Vuxendop: Praktiseras bland annat i baptistiska kyrkor. Det ses som en medveten bekännelse av tro och ett personligt val att följa Kristus. Det kallas ibland för troendedop.
Swedenborgskyrkan har båda formerna av dop, barndop när ett barn föds inom kyrkan och vuxendop för den som vill ansluta sig som vuxen.
Dopets innebörd enligt Swedenborg
Emanuel Swedenborg framhåller att dopet har en djup andlig innebörd. Han menar att det är en yttre handling som representerar den inre processen att avsäga sig det världsliga och omfamna himmelska sanningar. Swedenborg betonar också att dopet inte i sig frälser, utan att det är individens tro och liv som avgör frälsningen.
Hur går ett dop till?
Ett dop kan utföras på olika sätt, men några centrala moment återkommer i de flesta kristna traditioner:
- Vatten används: Genom vattenbegjutning eller nedsänkning
- Dopbön: Prästen ber för den som ska döpas
- Bekännelse: Ibland avger den döpte eller föräldrarna en trosbekännelse eller avger ett löfte om att uppfostra barnet i en kristen anda
- Välsignelse: Prästen välsignar den döpte i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
Vanliga frågor om dop
Här besvarar vi några vanliga frågor om dop inom kristendomen:
Vad händer om jag inte är döpt?
Om dopet är absolut nödvändigt för frälsningen beror på vilken teologisk tradition man följer. Olika tolkningar av Bibeln drar slutsatser alltifrån att dopet är absolut nödvändigt, till att det är en väsentlig del av frälsningen, och till sist att tron allena räcker. Swedenborgskyrkan går så långt som att säga att alla människor också utanför kristendomen blir frälsta – eller kommer till himlen – om de uppriktigt vänder sig till sin Gud och följer de föreskrifter som den religionen påbjuder, men att det kristna dopet sätter den döpte i en närmre förbindelse med Herren Gud Jesus Kristus.
Kan man döpa sig flera gånger?
Enligt de flesta kristna traditioner är dopet en engångshandling. Swedenborgskyrkan följer den traditionen.
Vad betyder dopet för små barn?
Gemensamt för alla är att dopet är en handling där föräldrar och församlingen lovar att stödja barnet i dess andliga uppväxt. Den strängaste uppfattningen är att dopet är en nödvändig del av frälsningen eftersom det avtvår arvsynden. Det är därför som t ex Katolska kyrkan förespråkar nöddop när ett nyfött barn håller på att dö.
Vad betyder dopet för vuxna?
För vuxna är dopet ett medvetet val och ett ställningstagande att följa Kristus samt en offentlig bekännelse av sin tro.
Kan man bli döpt om man inte är kristen?
I princip ja, för dopet är öppet för alla som önskar ta emot den kristna tron och följa den i ord och handling. Det var ju så den kristna kyrkan började. Alla som döptes av apostlarna var antingen judar eller hedningar.
Hur ser Swedenborgskyrkan på dopet?
Swedenborgskyrkan ser dopet som en viktig yttre handling som symboliserar och blir ett tecken på att en inre process av omvändelse och pånyttfödelse kan börja. Swedenborg skriver följande som också finns med i dopritualen:
”Dopet instiftades för att vara ett tecken på att en människa tillhör kyrkan, och en påminnelse om, att hon kan bli född på nytt. Ty dopets vatten står för ett andligt reningsbad som är pånyttfödelsen. Då var och en som föds på nytt genomgår frestelser, som är andliga strider mot det onda och det falska, så betecknas dessa också med dopets vatten. Låt därför de som döps veta, att dopet varken medför tro eller frälsning, men att det betygar att de skall få tro och bli frälsta, om de föds på nytt.” En himmelsk lära om det Nya Jerusalem, #202, 205, 207
