Solens två sidor

Predikan av pastor Göran Appelgren

“Er himmelske Fader låter Sin sol gå upp över både goda och onda.” Matt 5:45

Läsningar:

2 Mos 20:1-6
Och Gud talade alla dessa ord: Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden eller av det som är i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe sådana, ej heller tjäna dem. Ty jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som låter straffet för fädernas missgärning drabba barnen, ja, tredje och fjärde släktledet, när man hatar mig, men som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar Mig och håller Mina bud.

Matt 5:43-48:
Ni har hört att det är sagt: Du skall älska din nästa och hata din ovän. Jag säger er: Älska era ovänner och be för dem som förföljer er. Då är ni er himmelske Faders barn. Han låter Sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Ty om ni älskar dem som älskar er, vilken lön får ni för det? Gör inte publikaner det också? Och om ni hälsar endast på era bröder, vad gör ni för märkvärdigt med det? Gör inte hedningarna det också? Var alltså fullkomliga, såsom er Fader i himlen är fullkomlig.
Översättning: Svenska Folkbibeln

Sanna kristna religionen # 624:
Jag såg i öster en ängel, som i sin högra hand höll ett papper, vilket på grund av solens ljus syntes i en bländande vithet, och mitt på papperet stod det skrivet med gyllene bokstäver Det godas och det sannas äktenskap. Från skriften utstrålade en glans, som spridde sig i en vid krets omkring papperet, och denna strålglans eller utströmning såg ut som morgonrodnaden om våren. Därefter såg jag ängeln med papperet i handen stiga ned, och allt efter som han steg ned syntes papperet mindre och mindre lysande, och skriften, som var Det godas och det sannas äktenskap, förvandlades från guldfärg till silverfärg, och sedan till koppar- och därefter till järnfärg och slutligen till rostfärg. Och till sist syntes ängeln gå in i ett mörkt moln och genom molnet sänka sig ned på jorden, och där blev papperet inte längre synligt, eftersom ängeln ännu höll det i handen. Detta skedde i andarnas värld, dit alla människor först samlas efter döden. Ängeln talade då till mig och sade: ”Fråga dem, som kommer hit, om de ser mig, eller om de ser något i min hand.” I detsamma kom en stor skara från öster, en från söder, en från väster, och en från norr, och jag frågade dem som kom från öster och söder, vilka var sådana som i världen hade vinnlagt sig om lärdom, om de såg någon hos mig eller något i hans hand. Och de svarade alla, att de inte såg någonting alls. Jag frågade sedan dem, som kom från väster och norr, vilka var sådana som i världen hade trott på de lärdas ord, och de sade, att de inte heller såg någonting. Men några av dessa sista, som i världen hade levt i en enkel tro grundad i kärlek, sa att de såg en man med ett papper, en man i en vacker dräkt och ett papper på vilket bokstäver var skrivna och när de såg närmre på det sade de, att de kunde läsa dessa ord: Det godas och det sannas äktenskap. Och dessa talade till ängeln och bad, att han skulle tala om för dem vad detta betydde, och han sa att: ”Allt det som finns i hela himlen och allting i hela världen från skapelsen inte är något annat än ett äktenskap mellan det goda och det sanna, eftersom allt och varje ting, såväl det som lever och andas som också det som inte lever och andas, är skapade av det godas och det sannas äktenskap. Det finns inte något som är skapat till att vara endast sant eller endast gott, ty ingetdera är ensamt någonting, utan de uppkommer och blir till något genom sin förbindelse eller sitt äktenskap. … Då ängeln hade sagt detta, höjde han sig upp från jorden, och genom molnet steg han upp till himlen, och då strålade papperet såsom förut, allt efter som han steg upp, och se! då sänkte sig strålglansen eller glorian, som förut synts liksom morgonrodnaden, och förskingrade molnet, vilket har höljt jorden i mörker, och det blev åter klart solsken. 

Kallt och mörkt

Det är vinter. Det är kallt och mörkt. Vi längtar efter solens ljus och värme. Nordbor åker ibland söderut för att få tillgång till den där värmen och solen. Det är väl inget fel i det, men det kan gå fel. Det kan bli för mycket. Solbrännan – ja, den bränner. Huden bränner. Och om det blir alldeles för mycket, så kan det leda till hälsomässiga problem, intill ”tredje och fjärde släktledet” är jag frestad att säga, fast vi inte har börjat tala om det andliga ännu. 

Konstruktivt, destruktivt 

Längtan efter solen är sund. Kroppen behöver solens krafter. På våren ser vi här hemma hur människor går ut under en kaffepaus eller på en rast och vänder sina ansikten mot solen trots den kalla vårluften. Kroppen behöver det. Solen bygger upp något. Den har konstruktiva egenskaper. Men det kan bli för mycket också. För mycket sol kan vara destruktivt. Och då börjar vi närma oss dagens ämne: solen som bild för en gudomlig kraft som vi kan använda på olika sätt. 

Naturen

Men vi fortsätter med naturen. Skrifterna säger ofta att naturen ”inte är annat än en slags teaterscen, där Herrens härlighet i himlarna förebildas.”  Arcana Cœlestia # 3000 Så till exempel får solens krafter ett frö att växa upp till ett stort träd. Herrens skapande krafter gör at en människa andligen växer, när hon tar till sig frön av sanning och lär sig förstå vad en god handling är. Fjärilslarven som via puppan blir en bländande vacker fjäril är en klassisk illustration av pånyttfödelsen. Listan över exempel i naturen kan göras lång. Ja, den kan göras oändligt lång, för det finns inget slut på hur många olika sätt människor kan ta vara på Guds goda gåvor. 

Men vi har också den destruktiva sidan. Eller ska vi säga nedbrytande. Intressant nog finns ett skapartema fördolt i de nedbrytande krafterna. Men först själva processen. Vi älskar solen, men vi kan inte bara sitta med armarna i kors och njuta av den. Tänk på en vacker, välvårdad roddbåt. Träet blänker. Sittbrädan hålls stadigt på plats i spanten. Vattenstänken rullar snabbt nedåt på den glatta ytan. Men det krävs omsorg och arbete för att vi ska kunna njuta av detta varje sommar. Om vi inte underhåller denna vackra skapelse, så kommer solen att obarmhärtigt bryta ner lacken och färgen, få träet att spricka och kvar ligger ett gistet, läckande, oanvändbart spöke till båt. Det är som att solen säger: ’Om du inte ska använda båten, så är det väl bättre att jag förstör den. Träet kan bli mull igen och vara till nytta för växterna runtomkring.’ Det är vi själva som väljer om det ska finnas en roddbåt nästa sommar också. 

Shiva

Det finns alltså något positivt också i den nedbrytande kraften. En annan snabb bild för att förklara det är alla frön som växter producerar. Om vi tar en stor ek till exempel, så har den tusentals ekollon. Låt oss säga att fem av dem gror och börjar växa. Då betyder det att resten kommer att bli över. 

Om alla dessa ekollon år efter år skulle ligga kvar, oförstörda, så skulle eken till slut bli begravd av sina egna ekollon. Som tur är finns det så kallade destruktiva krafter som omvandlar ekollonen till jord, jord som kommer eken till goda, och de fem plantorna till godo. Även om det inte är solen själv som direkt destruerar de överflödiga ekollonen, så är det ändå krafter från solen ligger bakom det hela. Bakterier, maskar osv får ju sin energi från solen på något sätt. Solen bygger upp, och solen river ned i ett ständigt kretslopp. 

De här processerna i naturen är som sagt ”en slags teaterscen, där Herrens härlighet i himlarna förebildas.”  Arcana Cœlestia # 3000 Så uttrycker sig Skrifterna. Men det är en evig, gudomlig princip som finns i många religioner. Den som vi kanske är mest bekanta med är den hinduiska gudaläran, där guden Shiva står för just denna dubbla funktion. I den grekiska gudaläran står Apollo och Dionysus tillsammans för de två krafterna. 

Dessa två sidor av solen kan vi se också hos vatten. Utan vatten klarar vi oss inte, men för mycket vatten kan skapa oerhörda skador på vår civilisation.  

Bergspredikan

I dagens läsning hör vi Jesus säga så här: ”Er himmelske Fader låter Sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga.” Matt 5:45 Här har vi ju båda elementen, solen och vattnet. Men vi ska i första hand prata om solen och dess två sidor. Just den här versen kan upplevas som inskjuten, nästan tillagd efteråt. Sammanhanget är ju att älska sin nästa. Vad har det med sol och regn att göra!? Vi får veta att vi inte alls ska hata våra ovänner utan älska dem och be för dem som förföljer oss, och vi ska inte bara hälsa på våra bröder utan på alla människor. Och det slutar med att vi ska vara fullkomliga – en omöjlig uppgift kan tyckas. 

Lika inför lagen

Inom det naturliga rättsväsendet finns principen att man är oskyldig tills man är överbevisad om skuld. Den lägre mänskliga instinkten är dock att tycka illa om den som blir förknippad med en brottslig handling, även innan en eventuell dom har fallit. ’Ingen rök utan eld’ och liknande tankar tränger in i oss. 

Här säger Herren, när det gäller de andliga lagarna, att ingen är dömd från början. Alla är lika inför den gudomliga lagen. Alla människor har liv, energi och kraft ifrån Gud. Det är solen. Dessutom får alla förmågan att tänka, reflektera och dra slutsatser. Det är regnet. Det är en rättvisans Gud som talar. Ingen är dömd. Det är där det börjar. 

Andlig frihet

Sedan är frågan hur vi tar saken vidare. Inte ännu dömd. En tvååring som har sönder en tallrik blir inte dömd för skadegörelse. En sjuåring som cyklar ut på gatan utan att se sig för blir inte dömd för vårdslöshet i trafik. En sjuttonåring som stjäl en väska från en gammal dam? Ja, nu börjar vi röra oss bort från det oskuldsfulla och fredade området och kommer in på ansvarets och moralens domäner. Det börjar handla om hur vi använder solen. ”Han låter Sin sol gå upp över onda och goda.” Matt 5:45 Det här påminner givetvis mycket om talenterna och hur de förvaltades på olika sätt. 

Och kopplingen till de två träden i paradiset är också på sin plats, liksom liknelsen om den förlorade sonen. Men så handlar ju hela Bibeln om detta, nämligen hur vi tar ansvar för våra liv, andligt sett, hur vi lyssnar på Herren genom samvetet och Ordet. 

Rycker vi en väska från den gamla damen, eller hjälper vi henne över gatan!? När Jesus säger att vi ska ”vara fullkomliga, såsom Fadern i himlen är fullkomlig”, så menar Han att vi alltid ska sträva åt rätt håll, det vill säga använda krafterna, solen, för att göra gott. Han ger oss krafterna. Vi väljer hur vi ska använda dem. Han tvingar oss inte att göra det som är gott. Valet är vårt. Men om vi väljer att rycka väskan från den gamla damen, så rycker vi till oss de destruktiva krafterna. Inte som ett straff utan som en konsekvens. Sjuttonåringen vet att det är fel, moraliskt, civilrättsligt, mänskligt. 

Andarnas närvaro

Solen, kraften från Gud är konstruktiv, givetvis. Hela änglahimlen står bakom denna kraft, är en del av den, och förmedlar den när vi vill det sanna och det goda. De står på vår sida. Skapandet fortsätter, bit för bit, i ”tusen släktled”, utan avbrott. 

Men väskryckaren rycker till sig en helt annan del av den andliga världen, den del som har avvisat all godhet, all sanning. Det som då flyter in är destruktiva krafter. Andar på fel sida får tillgång till människans tanke och vilja och vilseleder människan. Det blir fel. Det blir dåligt. Det blir ett rent helvete helt enkelt. Destruktiva krafter förstör väskryckarens liv – om han eller hon inte vänder om förstås. Solen säger: ’Om du inte ska använda båten, så är det väl bättre att jag förstör den.’ Eller snarare i det här fallet: ’Om du inte använder mina goda krafter till det att göra gott mot mina barn, så kommer de krafterna, som alltså har förvänts till sin motsats, att ställa sig i vägen för dina fortsatta dåliga intentioner.’ Ungefär så. 

Titta på världen! Det finns inga våldshandlingar, inga kriminella handlingar, inga totalitära politiska system som i längden överlever. Jo då, våld som sådant, kriminalitet som sådan, totalitära regimer som sådana finns permanent, men individerna som utgör dessa saker, de går under. De förstör sig själva genom att missbruka solens kraft. Och de blev inte dömda. De dömde sig själva. 

Och samtidigt är det ändå oändligt många fler människor som använder solens konstruktiva kraft till att bygga upp en värld av goda handlingar. ”Jag, HERREN, din Gud, är en nitälskande Gud, som visar nåd mot tusen släktled, när man älskar Mig och håller Mina bud.” 2 Mos 20:6 Solens skapande krafter tas emot precis som det var tänkt. 

Respektera varandra

Det tredje vi kan lära av detta är att respektera varandra. Alla har solens kraft. Alla är fria att förhålla sig till denna kraft. De allra flesta människor vill hitta rätt. Det finns organisationer för avhoppade kriminella, drogmissbrukare osv. Det visar att väskryckaren inte behöver vara det för alltid. 

Det kan till och med vara så att väskryckaren var desperat, behövde pengar till sin sjuka mor eller till sin mobbade syster som var på väg att ta livet av sig. Vi vet inte. Vi vet inte. Rättvisan har sin gång, men den mänskliga domen av varandra kan vänta lite. Respektera varandra! Herrens krafter verkar hela tiden för en bättre väg. ”Då sänkte sig strålglansen och förskingrade molnet, vilket har höljt jorden i mörker, och det blev åter klart solsken.” Sanna kristna religionen # 624

Det godas och sannas äktenskap 

Läsningen från Sanna kristna religionen om ”ängeln med papperet i handen” som steg ned, och där ”papperet syntes mindre och mindre lysande” handlar om hur vi har solens kraft inom oss samtidigt som våra tankar är dunkla och förvillade av föreställningar som inte har med himlen att göra. Ju mer jordiska vi är, i dålig mening, desto mindre ser vi av den godhet och det ljus, sanningar, som Herren ständigt ger oss. 

När vi reflekterar över våra liv och mer och mer förstår vad livet handlar om, på riktigt, för all evig tid, så höjer vi sinnet och ”det blir åter klart solsken.” Sanna kristna religionen # 624 Solens kraft verkar som det var tänkt. Då kan vi göra det svåra som vi hör om i matteustexten: Älska och be för det som är ofullkomligt. Vara öppna i sinnet för dem som har gått vilse och vill hitta rätt. 

Därför säger Herren: ”Jag är god mot alla och Jag förbarmar mig över alla mina verk.” Ps 145:9  

Amen!