Andra andar

“När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: ”Du är Guds Son!” Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.” Mark 3:11-12

Swedenborg menar sig ha fått ett speciellt gudomligt uppdrag som innebar att han fick tillåtelse att se vad som finns på andra sidan. Om detta säger han: ”Jag har sett, jag har hört, jag har känt”, dvs att det är en fullt levande värld av människor som har levt här och sedan gått vidare. Vi vanliga människor ser inte in i den världen, men vi är faktiskt i den världen redan, när det gäller våra tankar och känslor. Och där kommunicerar vi med dem, fast det känns som att vi känner och tänker i kroppen. Jesus botade sjuka människor. Det är en bild för hur han botar tankar och känslor som är sjuka. Helandet av vårt inre sker med hjälp av gudomliga sanningar, som finns i Ordet. ”I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.” Joh 1:4

Det handlar berättelsen om där orena andar ger sig inför vår Herre: ’Du är Guds Son!’

Läsningar

Mark 3:7-12:
Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judéen, Jerusalem, Iduméen och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde. Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: ”Du är Guds Son!” Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)

Gudomliga försynen # 287:
Människan kan inte tänka eller vilja någonting av sig själv, utan allt som hon tänker och vill och således talar och gör, uppstår genom inströmning – om det är gott genom en inströmning från himlen, om ont genom inströmning från helvetet.

Arcana Cœlestia # 4077:1-3:
Samfunden av andar [hos människan] viker inte så lätt bort från den människa som de har varit hos. Utan när människan, hos vilken de är, drar sig tillbaka, så förtörnas de och uppför sig på samma sätt som Laban här gör mot Jakob. Ja, om de förnimmer att något gott har kommit människan till del genom dem, så säger de att hon har fått det av dem. Ty i sin förtrytelse talar de av det onda. [2] På samma sätt förhåller sig saken hos varenda människa som pånyttföds, nämligen att samfund ansluts till henne av Herren, vilka är till tjänst för införandet av äkta godheter och sanningar … igenom dem. Och när den som pånyttföds överflyttas till andra samfund, så blir de som förut varit där förtörnade. Detta syns visserligen inte för människan, eftersom hon inte tror att hon befinner sig i ett samfund av andar och änglar, men för änglarna syns det helt klart, … [3] Andarna beklagar sig högeligen över, att människan inte vet detta, inte ens att de är hos människan, och ännu mer över detta, att många förnekar inte enbart deras närvaro, utan också att det finns ett helvete och en himmel. Men detta tillskriver de människans dumhet, för faktum är att människan inte har det minsta av tanke, inte heller det minsta av vilja på grund av något annat än det som genom inflytelsen från Herren kommer genom andarna. Och det är genom dem som Herren indirekt styr människosläktet och i synnerhet varje individ.

Kroppslig och andlig sjukdom

I läsningen från Markusevangeliet möter vi Jesus vid sjön. Ryktet om honom har spridit sig och människor kommer från alla håll. De har hört vad han gör. De sjuka söker sig till honom, och alla som lider vill komma så nära att de kan röra vid honom. Den blinde får sin syn åter. Den lame kan resa sig och gå. Det är konkreta och kroppsliga under. Men samtidigt handlar det om någonting som sker på ett djupare plan.

Det finns en koppling mellan de kroppsliga sjukdomarna och saker som kan vara sjukt i människans inre. Blindhet betyder inte bara att ha förlorat synförmågan. Andligt sett så är blindhet att inte se sanningen. Och om vi inte kan se vad som är sant, blir vi lätt offer för lögner och falska resonemang. Vi kanske börjar kalla det onda gott och det goda ont. Det som då händer är, att vi skadar både oss själva och andra.

På samma sätt innebär andlig förlamning att vi ser vad som är rätt men inte har kraft att ta itu med att lösa problemet. Vi vet att vi borde förlåta en medmänniska eller bryta ett destruktivt mönster, men vi orkar inte ta tag i det. När Jesus botar de sjuka visar han därför inte bara sin makt över kroppens sjukdomar. Han visar också sin vilja och sin makt att bota människans inre.

De orena andarna

Men i berättelsen finns förutom Jesus och människorna på stranden också de orena andarna. När de ser Jesus kastar de sig ner och ropar: ”Du är Guds Son!” Människorna runt omkring Jesus känner alltför väl sina egna sjukdomar och sitt lidande. De känner sin svaghet och sin längtan efter hjälp, men de ser inte de andliga krafter som finns bakom det som sker. De ser inte de onda andarna. Jesus däremot ser dem och de ser Jesus.

När de orena andarna ropar ”Du är Guds Son!”, så ropar de inte av kärlek till Herren eller därför att de vill följa honom. Nej, de ropar av skräck därför att de förstår vilken makt han har över dem. De onda andarna vet att spelet är förlorat.

Innan Herren Jesus Kristus kom till världen hade de kunnat hålla människan kvar i mörkret genom att ingjuta falska tankar och resonemang, men när ljuset börjar lysa blir lögnen synlig. Herren är det ljuset, ”det sanna ljuset, som ger ljus åt alla människor.” Joh 1:9 Så när människan börjar se klarare förlorar falskheten sitt grepp. Det är det som berättelsen från stranden handlar om, och det var därför som de var tvungna att erkänna, att ”Du är Guds Son!” De säger: Vi ger oss!

Vi kan läsa berättelsen som om allt detta bara hände för länge sedan vid Galileiska sjön, men det här är ett drama som utspelar sig i människans inre. Botemedlet är sanningar.

En osynlig verklighet

Vi ser inte andar med våra kroppsliga ögon, så därför behöver vi göra oss en tankemässig föreställning om hur den andliga verkligheten ser ut. Tänk er att vårt medvetande redan nu har sin existens i en andlig dimension. Kroppen finns i den fysiska världen, men våra tankar, känslor, avsikter och vår vilja är inte materiella föremål, utan de tillhör vår ande, vår inre människa.

Alla andar och änglar har varit människor på jorden. De är alltså inte några främmande varelser av ett annat slag än vi. De är människor som har fortsatt sitt liv i den andliga världen. Därför förstår de oss. Det gäller både onda andar och änglar. De onda försöker lura oss att tänka fel. De goda vill få oss att hitta rätt väg i livet. Deras kommunikation med oss sker genom det som i Nya Kyrkans skrifter kallas inströmning. I läsningen ur Gudomliga försynen hörde vi:

”Människan kan inte tänka eller vilja någonting av sig själv, utan allt som hon tänker och vill och således talar och gör, uppstår genom inströmning – om det är gott genom en inströmning från himlen, om ont genom inströmning från helvetet.” Gudomliga försynen #287

Det betyder inte att vi är viljelösa redskap och därför saknar ansvar. Tankar och impulser kan komma till oss utan att vi har valt dem. Vi kan betrakta en tanke, pröva den och avvisa den. Vi kan också hålla fast vid den, ge den näring och låta den bli vår avsikt. Det är först när vi gör en tanke till vår egen vilja som den verkligen blir en del av oss.

När Herren botar

Vi kan nu föreställa oss människorna vid sjön på ett nytt sätt. De sjuka som tränger sig fram till Jesus är en bild av oss när vi inser att någonting i vårt inre behöver förändras. Kanske har vi upptäckt att ett gammalt sätt att tänka inte längre håller, eller att vi länge har burit på bitterhet och låtit den färga av sig på allt som vi gör.

Det som gör saken ännu mer besvärlig är, att ett dåligt beteende kan ha fått fäste därför att vi har funnit ett visst nöje i det vi gör. Det kan ha blivit så välbekant att det känns som en del av vår personlighet. Men om det beteendet har ”uppstått genom inströmning”, som vi hörde, så kan vi göra så att den inströmningen avtar. Det är detta som sker när Jesus botar. Han hjälper människan att skilja mellan det som leder till livet och det som leder bort från livet. Han gör det möjligt för oss att se att en lögn är en lögn, även när den är skickligt formulerad.

Herren pekar på något och vi börjar aktivt arbeta på att inströmningen av det falska ska upphöra. Han visar att det som vi har identifierat oss med inte behöver bestämma vilka vi ska vara. Vi kan ändra oss. Det är samma sak som att säga, att när sanningen blir synlig för oss förlorar de orena andarna sin makt över oss. De vet att Herren har kommit för nära. De vet att människan har börjat se. Det blir dags för dem att lämna platsen. Jfr Luk 8:31-33

Det gamla dröjer sig kvar

Men en andlig förändring sker sällan på ett ögonblick, och det beror på att det gamla ofta har gett oss någon form av nöje. Men när Herren hjälper oss att tänka sannare förstår vi att vi måste lämna det gamla bakom oss. Här kan berättelsen i 1 Mosebok, kap 31 om Jakob och Laban hjälpa oss. Vi läser:

”Jakob förde bort hela sin förmögenhet, som han hade förvärvat … [hos Laban] … Och Jakob stal Labans hjärta genom att inte tillkännage för honom, att han stod i begrepp att fly. Och Jakob flydde, han och allt som var hans … och han gick över floden och vände sina ansikten mot Gileads berg. Och på tredje dagen tillkännagavs det för Laban, att Jakob hade flytt.” 1 Mos 31:18-22

Det ser ut som att Jakob sviker Laban, men i själva verket gör Jakob det han måste för att gå mot högre mål i livet. Han har faktiskt förtjänat allt han har, men han behöver nu andra att samarbeta med. Laban har gjort gott men här räcker han inte till längre.

Jakob representerar här alltså någonting i oss som är berett att fortsätta den andliga vandringen. Laban representerar ett lägre tillstånd. Det är inte alls något ont men det är begränsat och mindre andligt. Därför kan inte ’Laban-tillståndet’ följa med in i nästa skede. Jakob lämnar Laban, och Laban blir upprörd. Det måste vara så.

När gamla förbindelser bryts

Läsningen ur Arcana Cœlestia beskriver den inre verklighet som denna berättelse motsvarar. Där sägs att samfund av andar inte så lätt viker bort från en människa som de har varit hos. När människan förs vidare och knyts till andra samfund kan de tidigare andarna känna sig förorättade.

Tillämpningen av detta på oss, är att när vi försöker lämna ett gammalt tankemönster kan det uppstå en märklig känsla av skuld eller svek. Det kan nästan låta som en röst inom oss: ”Duger inte det gamla längre? Var inte det här gott nog? Tänker du överge allt som har varit ’Du’?”

Predikans titel är inte ”Onda andar” utan ”Andra andar”. Laban representerar inte djävulen eller helvetet. De andar som hör samman med vårt lägre tillstånd har tjänat en uppgift. De har hjälpt oss att ta emot vissa grundläggande sanningar och goda vanor. Men deras sätt att förstå livet är mer begränsat. När Herren leder oss vidare behöver vi därför knytas till andra andar, till andra andliga samfund som för oss närmre himlen. Vi öppnar oss för inströmning från något högre. Det är då som det gamla gör motstånd därför att det inte kan följa med.

Andra andar

Nu blir titeln tydligare, ’andra andar’. Andlig utveckling innebär inte bara att onda tankar drivs bort. Den innebär också att vi steg för steg förs från mer outvecklade till mer utvecklade sätt att tänka och känna. Något som var tillräckligt i går är kanske inte tillräckligt i dag. En lydnad som först byggde på rädsla kan behöva utvecklas till en lydnad som kommer ur kärlek. Ett gott handlande som först drevs av längtan efter beröm kan så småningom göras på ett självuppoffrande sätt. En tro som först bestod av inlärda formuleringar kan växa till en levande tillit till Herren.

Den andliga världen består av otaliga samfund, både i himlen och i helvetet, och varje samfund har sin speciella inriktning. Vi går igenom tillståndsförändringar, från det sämre till det bättre. För varje steg vi tar ändras vår osynliga förbindelse med samfunden i den andliga världen. Vi lämnar gamla, lägre tillstånd bakom oss och tar kliv uppåt mot nya. Det som då händer – osynligt för oss – är två saker, dels att vi ”stjäl Labans hjärta och flyr”, dels att de orena andarna erkänner sig besegrade: ”Du är Guds Son!”

Herren ser hela den andliga verklighet som är osynlig för oss. Han känner de krafter som påverkar oss och vet vilka samfund i den andliga världen vi behöver lämna och vilka vi behöver förenas med. Det händer när vi vänder oss till Herren Jesus Kristus, tar emot sanningarna i Ordet och försöker leva efter dem. Då kan han bota vår blindhet och resa upp det som inom oss har varit förlamat. Därför ber vi till Herren:

”Sänd ditt ljus och din sanning. Må de leda oss, må de föra oss till ditt heliga berg, till dina boningar.” Ps 43:3

Amen!