Tankar kring döden
Predikan av pastor Göran Appelgren
“Kan jag väl skaffa barnet tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.” 2 Sam 12:23
Läsningar:
2 Sam 12:13-24:
Då sade David till Natan: – Jag har syndat mot HERREN. Natan sade till David: – Så har också HERREN förlåtit dig din synd. Du skall inte dö. Men eftersom du genom denna gärning har kommit HERRENS fiender att förakta Honom, skall också den son som har blivit född åt dig döden dö. Och HERREN slog barnet som Urias hustru hade fött åt David, han slog det, så att det blev dödssjukt. Då sökte David Gud för gossens skull. Och David fastade, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten. Då stod de äldste i hans hus upp och gick till honom för att förmå honom att stiga upp från marken. Men han ville inte, och han åt inte heller något med dem. Men på sjunde dagen dog barnet. Då fruktade Davids tjänare att tala om för honom att barnet hade dött, ty de tänkte: När vi talade till honom, medan barnet ännu levde, ville han ju inte lyssna till våra ord. Hur skulle vi då kunna säga till honom att barnet har dött? Han kunde göra något ont. Men när David såg att hans tjänare viskade med varandra, förstod han att barnet hade dött. Då frågade David sina tjänare: – Har barnet dött? De svarade: – Ja. Då steg David upp från marken och tvättade sig och smorde sig och bytte om kläder och gick in i HERRENS hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt. Då sade hans tjänare till honom: – Varför gör du på detta sätt? Medan barnet levde, fastade du och grät för dess skull. Men så snart barnet har dött, stiger du upp och äter! Han svarade: – Så länge barnet ännu levde, fastade och grät ja, ty jag tänkte, ’Vem vet, kanske blir HERREN nådig mot mig och låter barnet få leva.’ Men nu, när det har dött, varför skulle jag då fasta? Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer inte tillbaka till mig. Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg hos henne. Och hon födde en son, som han gav namnet Salomo. Och Herren älskade honom.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)Himmel och helvete, nr 489:2:
De som under jordelivet älskade de Gudomliga sanningarna och Ordet med en innerlig tillgivenhet, eller på grund av en tillgivenhet för sanningen i sig, bor i det andra livet i ljus, på högt belägna platser som ser ut som berg, och befinner sig där ständigt i himlens ljus. De vet inte vad ett sådant nattens mörker är som förekommer i världen. De lever i en mild, vårlig temperatur. Inför deras blickar utbreder sig vad som ser ut som åkrar, sädesfält och vingårdar. I deras hem blixtrar varje liten sak som en ädelsten. Utsikten genom deras fönster är som att blicka ut genom ren kristall. Dessa upplevelser gläder deras synsinne, men samma upplevelser är också en källa till inre förnimmelser av lycka, därför att de motsvarar Gudomliga, himmelska ting. De sanningar som kommer från Ordet, och som de älskar, motsvarar nämligen sädesfält, vingårdar, ädelstenar och fönster av kristall.
Kung Davids insikt
I läsningen hörde vi kung David säga följande: “Kan jag väl skaffa barnet tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.” 2 Sam 12:23 När han sa det, ändrades hans sinnesstämning fullständigt. Han var nu övertygad om att det bara fanns en väg – framåt och att barnet var borta. Han uttrycker en övertygelse och en djup sanning: livet fortsätter på andra sidan, direkt efter döden, och de efterlevande kommer att träffa dem när de går vidare. ”Jag går bort till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.”
Döden finns
Att döden finns är vi alla medvetna om. Döden finns, men att livet fortsätter på den andra sidan är inte alla människor lika övertygade om. Att ingen kan förneka att döden finns beror på att den är fysisk. Man kan med sinnena bevisa att en kropp är död. Men det man då talar om är något materiellt och fysiskt.
När man börjar tala om att livet fortsätter i en annan dimension efter kroppens död, börjar man genast använda andra begrepp. ”Annan dimension eller den andra sidan” är till att börja med ingen självklarhet. Om den andra sidan finns, och om det finns liv där, så är det ändå inte självklart hur det ser ut där.
Nya begrepp
Att tala om liv på den andra sidan förutsätter att man ger sig i kast med andra begrepp, som handlar om det som är osynligt för det fysiska ögat, begrepp som levandegör det andliga.
Döden kan vara skrämmande, men den kan också kännas självklar. Döden som en destruktiv kraft är skrämmande. Exempel är halt väglag i biltrafiken; epidemier, terrorattentat, gängkriminalitet. Däremot är det inte så svårt att ta till sig döden som ett naturligt steg vid livets slut.
Inte skrämmande
Tänk er en gammal människa som har en fast tro på en fortsättning i salighetens rike. För en sådan människa är döden inte skrämmande. Den är närmast ett löfte, kanske en befrielse. ”Saliga de döda som dör i Herren. Ja, säger Anden, de skall få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer med dem.” Upp 14:13
När vi funderar över döden, gör vi det självklart med tanke på oss själva, men vi tänker också på andra människor och deras förhållande till döden. Vi undrar om de känner rädsla inför döden, om de har hittat en trösterik inställning till att vi en gång ska lämna den här världen och att det fortsätter på den andra sidan.
Rätta tankar hjälper
Vi tänker ibland också på hur det skulle vara om någon av dessa människor gick vidare före oss själva. Hos ett äldre par finns en ängslan över att antingen bli lämnad ensam kvar, eller att behöva lämna den andra kvar. Vi kan inte förhålla oss likgiltiga till döden. Därför är det viktigt att vi då och då ägnar våra tankar åt detta. Ju tydligare man kan föreställa sig livet på den andra sidan, desto klarare kan man ställa in livsfrågorna i ett helhetsperspektiv. Här följer fyra exempel på klara tankar.
1. Omedelbar uppståndelse
Om man inte tror att livet fortsätter omedelbart efter döden, lägger sig ett stort mörker över tänkandet på döden. Nya Kyrkan säger med kraft och tydlighet att livet fortsätter omedelbart efter döden. Det framgår klart av vad Jesus sade till den ångerköpte rövaren på korset på Hans ena sida: ”Redan idag skall du vara med Mig i paradiset”. Luk 23:43 ”Idag” – inte om tusen år.
2. Individualiteten
Om man inte är säker på att individualiteten, känslan av att ”jag är jag”, fortsätter på andra sidan, blir det svårt att se sig själv som en levande människa där.
Nya Kyrkan slår tveklöst fast att människan lever som människa, det vill säga som ängel, med alla sinnen i behåll och med den högsta tänkbara förnimmelseförmåga och handlingsförmåga.
3. Man och kvinna
Om man inte förstår, att man är man och att kvinna är kvinna också på den andra sidan, får man svårt att föreställa sig hur äktenskapet ska kunna fortsätta på andra sidan.
Nya Kyrkans läror har en rikedom av detaljer att besvara sådana frågor med. Den som har förlorat sin älskade make eller maka kommer att återförenas på den andra sidan. Det råder ingen tvekan om saken.
4. Evig vila?
Om man inte har några begrepp om hur man fördriver tiden i evigheten, kan det eviga livet förlora något av sin lyster. Nya Kyrkan lär att livet i himlen är ett aktivt liv. Änglarna, det vill säga alla människor som gått före oss dit, är i ständig aktivitet. De har sysslor och göromål.
De är engagerade i samspråk, drar upp planer för verksamhet tillsammans precis som vi gör här, fast allt är i en underbar harmoni och fyller deras sinne med den allra starkaste känsla av tillfredsställelse över att få tjäna varandra.
Mer kunskap
Ju mer vi vet om livet efter döden, desto lättare är det att förbereda sig här. Det blir också lättare att handskas med döden när vi möter den i vår omgivning.
Det finns en historia om en sjuksköterska som var med när en gammal kvinna var på väg att dö. Den äldre kvinnan var vid fullt medvetande och inte alls ångestfylld, tvärtom. Sjuksköterskan var däremot väldigt upprörd. När hon beklagade sig, sa den gamla damen tröstande: ’Var du lugn bara. Dit jag går är allt mycket bättre än här.’
Uppslitande dödsfall
Det kan vara svårt att förstå döden om man inte har funderat så mycket på den, om man inte har tillägnat sig de begrepp som tanken behöver för att kunna tränga in i ämnet. Men även om man har en sådan förståelse kan det ibland vara svårt att förstå varför döden inträffar som den gör, varför den slår till synes oskyldiga och friska människor, varför den tycks lämna svåra trauman efter sig.
Precis som det gäller att bilda sig en uppfattning om hur livet efter döden ter sig, är det viktigt att tänka igenom obehagliga händelser där döden tycks ha inträtt på ett orättvist sätt. Det är viktigt att tala om sådana saker med varandra. Människor som har varit med om uppslitande dödsfall berättar ofta saker som man inte först skulle tro kunde ske.
En högre världs närvaro
Det handlar ofta om att man känt en närvaro av en högre värld. Herrens närvaro och oändliga kärlek har, något paradoxalt kan man tycka, gjort sig starkt känd. De vittnar om en sällsam känsla av änglars närvaro och tröst, och detta ger styrka och kraft för resten av livet. De som har gått vidare befinner sig inte långt bort, högt därovan. De finns helt nära, därför att den andliga världen inte är på en annan plats. Den finns här, fast osynligt och i en annan dimension.
Om dem som gått vidare sägs: ”De som älskade de Gudomliga sanningarna och Ordet med en innerlig tillgivenhet … bor i det andra livet i ljus, på högt belägna platser som ser ut som berg, och befinner sig där ständigt i himlens ljus.” Himmel och helvete # 489:2
Herren vakar över oss
Det är sant att sådant är svårt att prata om allt detta, men det understryker vikten av att göra det. Ju mer insiktsfull man kan vara om allt det som döden har att göra med, desto rikare blir ens liv, och desto större blir förtröstan på Herren och Hans Försyn.
Levande tro
När vi livet igenom anstränger oss om att levandegöra vår tro, så lägger vi grunden för att kunna möta svåra situationer. David trodde på Gud. Så mycket så att han kunde inse sin synd och vilja göra bot. I läsningen från 2 Samuelsboken lever vi med i konung Davids smärtsamma förlust av sin son. David hade burit sig mycket illa åt. Han hade begått äktenskapsbrott och var den som beordrat ett dråp. När han insett sin synd, sade profeten Natan, ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du skall inte dö. Men eftersom du genom denna gärning har kommit Herrens fiender att förakta Honom, skall också den son som har blivit född åt dig döden dö.” 2 Sam 12:13, 14
Det vi sedan ser är hur David in i det sista hoppas på att barnet inte ska dö. Det är självklart något varje människa skulle göra: ”Då sökte David Gud för gossens skull. Och David fastade, och när han kom hem, låg han på bara marken över natten.” 2 Sam 12:16
Aldrig Guds straff
I det här fallet verkar det finnas en direkt koppling mellan Davids eget beteende och den olycka som drabbade honom. Det var i hans fall – i bokstavsmeningen – ett Guds straff. Men lägg märke till att det som i bokstavsmeningen ser grymt ut förklaras i den inre meningen på ett sätt som lyfter fram Guds barmhärtighet. Vi ska inte utveckla den tolkningen i den här predikan, men vi ska inte låta oss luras av bokstavsmeningens skenbara hårdhet.
För oss själva i den här världen är det aldrig så att en olycka är ett Guds straff. Men vi kan i alla fall lära oss något av berättelsen om Davids förtvivlan. Det märkliga är ju att han sedan barnet dött helt ändrar sinnesstämning.
”Då steg David upp från marken och tvättade sig och smorde sig och bytte om kläder och gick in i Herrens hus och tillbad. Och när han kom hem igen, begärde han att man skulle sätta fram mat åt honom, och han åt.” 2 Sam 12:20
Vem kan inte känna igen sig i att försöka göra allt så länge som det verkar möjligt att rädda någons liv. Men när sedan saken är ett faktum, måste man se på situationen på ett annat sätt. Efter att förtvivlan och sorg lagt sig något, börjar man fundera på saken på ett djupare sätt. Det är då som det är viktigt att ha de rätta begreppen. David visar att han accepterar det som har skett. Han ”gick in i Herrens hus och tillbad.” Han förtröstade på Herren och livet kunde gå vidare. Att Herren var med honom bevisas strax därefter. ”Och David tröstade sin hustru Bat-Seba och gick in till henne och låg hos henne. Och hon födde en son, som han gav namnet Salomo. Och Herren älskade honom.” 2 Sam 12:24
Ju starkare vår tro är, desto lättare är det att klara av traumatiska händelser i livet. Ingen begär av oss att vi inte ska känna obehag, förtvivlan, sorg, ångest och i vissa ögonblick till och med känna vrede mot Herren, för det hör till människans väsen.
Kunna välja hur man reagerar
Men för den människa som har en andlig syn på livet finns valet att reagera på ett mer tillfredställande sätt. Det valet har hon därför att hon har en andlig styrka från Herren inom sig. En sådan människa kan gå vidare och förtrösta på Herren. Hon kan säga: ”Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall … föra oss upp igen ur jordens djup.” Ps 71:20
Det starkaste exemplet på trosvisshet som vi kan finna i Bibeln är självklart Herren själv, då Han inför den förestående korsdöden sade: ”Inte som jag vill utan som Du vill.” Matt 26:39 Men det finns ett annat mycket välkänt exempel, nämligen Job. Job var en rättfärdig man som dessutom hade allt livets goda. Frågan var om han skulle kunna fortsätta att vara rättfärdig och trosviss om han förlorade rikedom och till och med sina egna närmaste. Allt togs ifrån honom, för att hans trosvisshet skulle kunna prövas, och hans svar blev:
”Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter dit; Herren gav, och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!” Job 1:21
Inte alla är så starka som Job eller David och ingen så stark som Jesus själv. Men om vi lever oss in i exemplen kan vi själva vinna styrka i vår tro. Med en levande tro kan vi förstå vad livet handlar om i det eviga perspektivet.
Vi kan klara av svåra situationer, och till sist kan vi med förtröstan tänka på att de som vi redan har förlorat finns på andra sidan, att de har hittat sitt eget väl, och att vi kommer att återse dem någon gång i framtiden.
Därför sade kung David om sin döde son, ”Kan jag väl skaffa honom tillbaka igen? Jag går bort till honom, men han kommer inte tillbaka till mig.” 2 Sam 12:23
Och Jesus säger så här till oss: ”Där jag är där skall ni också vara!” Joh 12:26
Amen!
